Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Vasa — riksbyggmästaren - Gustav Vasas befrielsekrig - Gustav Vasa i kamp mot kyrka och allmoge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_________________________________________________________________ GUSTAV VASA 1491
Gustav Vasas intåg i Stockholm midsommarafton 1523. Efter Carl Larssons monumentalmålning i Nationalmuseum.
Men därmed var svårigheterna inte slut. Det var
ett ödelagt Stockholm som den nyvalde kungen tog
i besittning; endast 308 skattskyldiga borgare fanns i
staden mot 1 200 före kriget. Lübeckarna hade inte
lämnat sin hjälp gratis. I Strängnäs hade
undertecknats en handelstraktat, som praktiskt taget gav Lübeck
monopol på Sveriges utrikeshandel. Skulden för
hjälpen under kriget skulle också betalas, och lübeckarna
var hårda fordringsägare. Flera köpmän från Lübeck
infann sig i Stockholm och låg över kungen med
ständiga påminnelser. Den ena skatten efter den andra
måste läggas på folket. Snart uppstod stridigheter om
betalningen och när Lübeck ingrep i det danska
inbördeskrig som går under namnet grevefejden
(1533-1536) såg Gustav Vasa en chans och grep den. Han
samverkade med den som dansk konung ännu ej
erkände Kristian III, och Lübeck besegrades, varvid
Gustav Vasas nyskapade flotta gjorde en viktig
insats. Därigenom lättade Lübecks tryckande
handelsvälde, och den svenska handeln och sjöfarten kunde i
mån av egna krafter börja utveckla sig.
Gustav Vasa i kamp mot kyrka och allmoge
Men skulden till Lübeck hade inte varit det enda
bekymret. Under befrielsekriget och även efteråt var
tillförseln utifrån tidtals spärrad eller åtminstone
försvårad, och man led i Sverige brist på nödvändiga
varor. »Oss tryter sill, oss tryter salt, oss tryter korn
och oxar», klagade en del dalabönder, som samlats
på Tuna ting. Och nya utvägar måste sökas för att
få medel till de löpande statsutgifterna. Under det
fi
nansiella trycket och stimulerad av de möjligheter
reformationens läror tycktes öppna, tog sig Gustav
Vasa för att utan hänsyn till kyrkans privilegier
upptaga tvångslån av kyrkor, inkvartera knektar i
klostren och till- och avsätta biskopar och andra prelater.
Men kyrkans män ville icke låta behandla sig på
detta sätt. Den gamle biskop Hans Brask, som varit
som en far för sin »käre Gösta» under den första
tiden, blev alltmer kallsinnig och oförstående. Förrymda
munkar och präster reste omkring i landet och
agiterade mot kungen. Man påstod, att han ville införa en
ny lära - den lutherska.
»Nu höra vi om lutheri
och nygjord gudadyrkan
och se ditt stora rofferi
från klostren och från kyrkan»
säger bönderna i Karlfeldts dikt. Många av de forna
stureanhängarna var missnöjda, och man började
spela ut det folkkära namnet Sture mot det impopulära
Vasanamnet. I Dalarna, där redan ett par av Sten
Sture d. y:s gamla medhjälpare gjort ett
upprorsför-sök, uppträdde nu »Daljunkern», en man som
utgav sig för att vara Sten Sture d. y:s son, och fick flera
socknar med sig. Han sade sig ha större rätt till kronan
än kung Gustav och kallade kungen »en Luther och en
hedning».
Det var i denna situation kungen beslöt att
sammankalla folkets ombud till en riksdag i Västerås (1527).
Här ville han slå ett stort slag för sin sak, här sökte han
få folkets stöd för sina regeringsåtgärder och för sitt
planerade stora angrepp mot kyrkans rikedomar.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
