Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Vasa — riksbyggmästaren - »Husbonden på det stora jordagods, som hette Sveriges rike» - Människan och familjefadern - Ur Gustav Vasas brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA I493
ofta präglades av hans personliga stil med dess
blandning av beskhet och humor. Han ville vara »en
klockarefar, som skulle allting bestyra», sköta sitt rike
som en godsherre sitt jordagods, och hans praktiska
förmåga syntes räcka till för allt. Han skrev till
bönderna och gav dem råd angående jordens skötsel.
Bonden skall - hette det i ett brev till ölänningama - ha
allt hö inbärgat i ladorna senast 29 juli; han skall icke
slå eller lägga under lien var gång mera gräs, än han
på en dag kan räfsa, stacka och bärga under tak. Folket
skall inte, sades det en annan gång, ligga och trängas
med varandra på gården utan ge sig ut och ta upp
nyodlingar på skogen, flytta ut och grunda nya hemman
med nya och bekväma bostäder. Bakom denna vänliga
omtanke fanns en ivrig åstundan efter nya
skatteob-jekt. Bergsbruket var också föremål för kungens
omvårdnad. Han inbjöd vem som helst, fattiga och rika,
att uppsöka och bearbeta nya malmer, blott kronan fick
den tillbörliga skatten. Inkallade tyska bergsmän
skulle lära svenskarna att färska tackjärnet till
stångjärn, som betalades bättre vid exporten. Han
uppmuntrade köpmännen att med större klokhet än hittills
sätta i gång handeln på utlandet. De skulle dock
endast införa sådana varor som riket kunde ha nytta av.
Människan och familjefadern
Från Gustav Vasas mannaålder har vi en välkänd
bild - den som vi dagligen kan se på våra sedlar. Hans
systerson Per Brahe har från ungefär samma tid gett
oss en intim skildring av kungen sådan han tedde sig
i vardagslag. Kungen var av »en passelig manslängd»,
ungefär 178 cm. Han hade ett »trint» huvud, vitgult
hår, ett vackert, stort, långt skägg, skarpa ögon, liten
rak näsa, en välbildad mun, rödlätta kinder och
rödbrun hud. Han hade stor förmåga att sätta sig in i de
mest skilda saker och ett »övernaturligt» gott minne.
När han var obekymrad och »oförtörnad», hade han
ett ljust och muntert väsen, och han hade synnerligen
lätt att umgås med folk av olika stånd och villkor. Han
hade sinne för naturen, för konst och musik; hans
älsk-lingsinstrument var lutan, som han trakterade varje
afton, då han var ensam. Han var idrottsvän och själv
idrottsman; vid hovet höll han en fäktskola, där
ungdomen fick öva sig.
Gustav Vasa var tre gånger gift. Det andra
äktenskapet, med Margareta Leijonhufvud, var mycket
lyckligt. Hennes för tidiga död grep kungen djupt - »då
miste solen sitt sken», säger Per Brahe. Med åren kom
även andra sorger, och dysterheten lade sig cj sällan
tung över »gamle kung Gösta». Av sina barn hade han
både glädje och bekymmer. Med oro tänkte den gamle
kungen ofta på rikets framtid; »denne snöda världs
lägenheter kunnen I fast litet förstå», sade han om
svenskarna. Däremot är det ovisst, om han verkligen
fällt de ofta citerade orden ur avskedstalet till
ständerna sommaren 1560 om att tider varde kommande,
UR GUSTAV VASAS BREV
Till upplänningarna.
Uppsala den 8 dec. 1539.
Vakter I edre hus, akrer, äng, hustruer, barn,
fä och boskaff och sätter oss intet mål eller tel udi
vårt regimente eller religionen! Forty oss bör på
Guds och rättvisens vägna och efter all naturlig
skäl, att vi såsom en kristelig konung här uppå
jorden eder och alle andre våre undersåter bud
och regler sättja skole och vele, att I, så frampt I
undfly vele vårt svåre straff och vrede, skole vare
vår konungslige bud hörige och lydoge både uti
the värdslige saker så ock uti religionen.
Till allmogen i Öster- och Västergötland samt
vissa härad i Småland.
Stockholm den 30 dec. 1542.
Item vi have ock förstått, att ett allmänneligit
tal och mening är oppkommen, att allmogen
begärer thet som gammult och fort varit haver,
me-nendes thärmed förmindring oppå skatten,
fod-ringer och andre utlager, som till riksens upphälle
utav gammul tid skicket är, förhoppendes sig
thär-igenom att komma till store friheter och gott
bestånd. Hurulunde riket med sådane förmindring
efter thenne världs lägenhet kan thärmed för alle
våre fienders anfäktning försvaret och beskärmet
blive, ställe vi in till Gud. Så kunne vi
förthen-skuld icke tänkje, att sådane friheter vele them
fast nyttige vare uti längden.
Till drottning Margareta.
Gripsholm den 17 juli 1545.
Yttermere, käre hjärtens Margrete, så haver
Klemet skrivere efter thin befallning undervist
mig, att tu akter nu på sönnedag drage ifrå
Stockholm och åt Svartesjö och begärer vette, var thu
skall komme till mig. Käre Margrete, giver jag tig
till känne, att jag akter komme till Svartesjö med
galleen innen för[skrw]ne tid. Och var tig så synes,
då vele vi strax skynde galleen emot tig till
Stockholm; thär kan thu då stige oppå galleen till
Svartesjö, thär vi tig förbide vele. Thu vilt ock
imed-lertid skrive oss videre thine lägligheter till, thär
vi seden kunne have någon rättilse utav. Men thet
vi skulle någet länge liggje här på Gripsholm, kan
icke väl vare, efter här är endels litet i visthuset,
så är ock ölet här på slottet meste parten surt.
Ehuru thet tillkommer, eller vad det vållet haver,
kunne vi icke vette.
då Sveriges folk skulle vilja riva upp honom utur
mullen, om de det förmådde.
Det var en verksam levnad som slutade med Gustav
Vasas död. För eftervärlden har han stått som
»riks-byggmästaren», »han som vårt rike murat från golv till
tak». En »dundergubbe» är det folkliga uttryck som
Strindberg låter dalkarlen använda om sin konung.
Såsom sådan har han nog också levat och lever alltjämt
i svenska folkets medvetande.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
