Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolf — guldkonungen från Norden - Den första värnpliktsarméns danare - Det svenska stormaktsväldets skapare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
______________________________________________________________ GUSTAV II ADOLF 1497
Gustav II Adolfs död vid Lützen enligt Carl Wahlboms berömda målning i Nationalmuseum, Stockholm.
danare. Han har skapat »den första verkliga
värn-pliktsarmén i nyare tid», och han har infört fasta
rege-mentsförband. Mest berömda är de nyheter Gustav
Adolf infört beträffande de olika vapenslagens
beväpning, uppställning och inbördes samverkan på
slagfältet. Segern vid Breitenfeld (7 sept. 1631) visade den
nya krigskonstens överlägsenhet över den gamla.
Gustav Adolfs strategi (operationer på krigsskådeplatsen)
har av en del moderna krigshistoriker klandrats
såsom gammalmodig, präglad av överdriven försiktighet
och långsamhet; andra har åter påpekat den
utveckling som ägde rum till större rörlighet och effektivitet
i krigföringen.
Även i ett annat avseende bildade hans krigföring
epok. I anslutning till de idéer »folkrättens fader»,
holländaren Hugo Grotius - en tid för övrigt verksam
som Gustav Adolfs sändebud i Richelieus Frankrike
— förfäktat beträffande krigens humanisering sökte
han så långt möjligt skona civilbefolkningen och
upprätthöll också i det avseendet en sträng manstukt.
Tyvärr kom han härvidlag ej att bilda skola - det gamla
barbariet återuppstod efter hans död.
Det svenska stormaktsväldets skapare
Genom krigen utvidgade Gustav Adolf sitt rikes
gränser. Ingermanland, östra Finland och Livland var
länge bestående resultat av hans yttre politik. Sin
världshistoriska insats gjorde han dock först genom
sitt ingripande i trettioåriga kriget. Gustav Adolf var
en djupt religiös natur och en övertygad protestant,
och protestantismens öde i världen och speciellt i
Tyskland kunde inte vara honom likgiltigt. Dock var
det inte enbart religiösa motiv som förmådde honom
att ta steget över till Tyskland. Den segrande
katolicismen där innebar ett hot icke blott mot svenskarnas
protestantiska religion utan även mot Sveriges
politiska självständighet. »Antingen måste vi möta
fienden i Stralsund eller också vänta honom i Kalmar»
- så bedömdes läget av Gustav Adolf och hans
samtida. Man valde det förra alternativet. Genom krigets
överflyttande till andra sidan Östersjön avvärjdes det
omedelbara hotet mot Sverige.
Men under inflytande av framgångarna i Tyskland
vidgades Gustav Adolfs mål: det gällde numera
protestanternas befriande och deras säkerställande för
framtiden. De tyska protestanterna såg i honom
befriaren, »midnattslejonet», som de i sitt betryck hoppats
på. Gustav Adolf hade också en sällsynt förmåga att
rent personligt vinna människors hjärtan. Med
namnet »Guldkonungen från Norden», som gavs honom
i Tyskland, åsyftades nog inte blott hans blonda
nordiska typ utan även det ljusa, mänskliga och
älskvärda drag som fanns i hans väsen. Hans minne lever
också alltjämt kvar på många platser i Tyskland.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
