Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästrikland — på gränsen mellan Svealand och Norrland - Gävleböckling och strömming konkurrerar med Vaxholmsströmmingen - Kullagerstålets och sågklingornas bygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSTRIKLAND I517
Gästrikland äger storindustrier både på träförädlingens och på järn- och ståltillverkningens område. Nära gränsen till Dalarna
ligger Hofors stora järnbruk, anlagt redan i början av 1600-talet och sedan 1916 ägt av SKF, som därifrån förses med råvaror
till sin världsberömda kullagertillverkning.
tat på fisklägena, spillvattnet från cellulosafabrikerna
har minskat kustfiskets betydelse, och nu måste
fiskarna söka sig längre ut till havs för att fånga sin
strömming. Huvudsaken för dem blir då att bo så, att
de snabbt kan lasta sin fångst på lastbilarna, som för
den till Stockholm eller andra avsättningsplatser. Och
på så sätt har Gävlebuktens välbelägna hamnplatser
fått en särställning bland landskapets fisklägen.
En fiskprodukt, som fått stor betydelse, är även
den granrisrökta strömmingen. Gävleböckling är det
gemensamma namnet på denna fiskvara, som i
växande mängder avyttras till Stockholm.
Kullagerstålets och sågklingornas bygd
Under de senaste årtiondena har man på en mängd
håll i Gästrikland funnit spår av en uråldrig
jämtill-verkning. Många hundra slagghögar vid snart sagt alla
äldre byar och hemman vittnar om denna primitiva
framställning av järn ur sjö- och myrmalm. Den går
tillbaka ända till folkvandringstid, och i ingen svensk
bygd är rikedomen på järnvapen och föremål av järn
i vikingatidens gravar större än i detta landskap. En
betydande export av järn ägde rum från Gästrikland
både till Uppland - varifrån landet koloniserats,
kanske till stor del för järnets skull - och till de
österut belägna länderna. Gästrikland var en
ingalunda betydelselös del av det gamla Järnbäraland,
och sedan myrmalmernas tid var förbi och
bergverks-driften begynt, fortsattes järnhanteringen inom
landskapet, vars skatter fortfarande erlades i järn. De
förnämsta järngruvorna låg liksom nu i Torsåker, men
bergsmansbyar fanns litet varstans, förutom i
Torsåker även i bl. a. Ovansjö, Högbo, Järbo och Valbo
socknar.
Från mitten av 1600-talet började man anlägga
järnbruk, och vid århundradets slut var endast Årsunda
och Hedesunda socknar rena jordbruksområden. Nu
uppblomstrade Ockelboverken och Gysinge, Axmar
och Hillevik; Forsbacka, Mackmyra och Tolvfors vid
Gavleåns fall; Högbo, Hofors, Edsken, Gammelstilla
och Hammarby i Ovansjö och Torsåker.
En ny tid inom järnindustrin började med
anläggandet av Gävle-Dala järnväg och
utexperimenteran-det av bessemermetoden vid Edskens bruk. Driften
koncentrerades nu till några få stora, välbelägna
anläggningar. De många småbruken nedlades eller
förvandlades till sågar och trämassafabriker. Är 1858
öppnades järnvägen från Gävle till Hofors, 1862
grunda
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
