Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hannibal — segraren vid Cannae - Krigslyckan vänder sig - Kartagos undergång och Hannibals död - En lysande härförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANNIBAL
1551
Hannibals tåg över Alperna hör otvivelaktigt till historiens märkligaste bragder. Trots att årstiden var långt framskriden och
storm, köld och svårigheter av alla slag mötte honom, trängde han fram oemotståndligt med en här som vid marschens
anträdande beräknats till 60 000 man men då den nådde Poslätten reducerats till 35 000 man. Teckningen t. v. återger Hannibal i
spetsen för sin här på väg upp i passet, på den t. h. visar Hannibal ut över Poslätten och uppmuntrar sina män med
förespeglingar om de bragder och härligheter som där väntar dem.
Krigslyckan vänder sig
Huruvida Hannibal därvidlag överskattade Roms
motståndskraft eller ej låter sig tyvärr inte bedömas.
I varje fall skulle den kartagiske härförarens tvekan
visa sig bli vändpunkten i den stora kraftmätningen.
Från och med nu började motgångens tid på allvar
för Hannibal. Ca’pua, den viktigaste av de städer han
vunnit för sig, avföll. I Spanien vann romarna stora
framgångar under befäl av Pub’lius Come’lius
Sci’-pio. En undsättningshär som kartagerna skickat från
Spanien under befäl av Hannibals broder
Has’dru-bal besegrades av romarna, och Hasdrubal dödades.
Då hans huvud av romarna kastades in i
Hannibals läger, skall denne i sin smärta ha utropat: »Nu
förutser jag Kartagos öde.» Hannibal var nu tvingad
till ett alltmer hopplöst försvarskrig i sydspetsen av
Italien. Och då Scipio tog det djärva steget att med
en här övergå till Afrika, måste »det libyska lejonet»
lämna Italien.
Kartagos undergång och Hannibals död
Vid Zama söder om Kartago stod den avgörande
striden (202). Här stod två av antikens skickligaste
fältherrar, Hannibal och Scipio, mot varandra. Men
den gången var det romarna som vann tack vare sin
härs bättre beväpning och överlägsna disciplin.
Freden blev ohyggligt hård för Kartago - dess
världshistoriska roll var utspelad. Hannibal ägnade nu sin
väldiga energi åt sitt fäderneslands återuppbyggande,
men då han av romarna anklagades för stämplingar
mot dem och riskerade att bli utlämnad till dem,
flydde han till konung Antfochus i Syrien. Han
understödde denne med råd och dåd i hans krig mot Rom,
men sedan Antiochus besegrats, måste Hannibal
åter fly - denna gång till konung Pru’sias i
Bity-nien (Mindre Asien). Men även här förföljdes han
av romarna, och då Prusias lovat utlämna honom,
intog Hannibal gift. »Jag vill befria romarna från
deras fruktan», lär han ha sagt, »eftersom de inte
unnar en gammal man att dö i frid.»
En lysande härförare
Trots sitt slutliga nederlag framstår Hannibal som
en av alla tiders mest lysande härförare. Hans utmärkta
soldategenskaper har hos den romerske
historieskrivaren Livius fått en klassisk skildring: »Hans djärvhet
att möta farorna var stor, hans rådighet och klokhet i
farorna var icke mindre. Ingen ansträngning tycktes
kunna bryta hans kroppskrafter, ingen heller försvaga
spänstigheten i hans sinne. Mot köld och hetta var han
lika härdad, i mat och dryck fick blott det naturliga
behovet, aldrig njutningslystnaden, bestämma måttet.
Många var de som såg honom sova på marken mitt
ibland soldaternas posteringar utan annan betäckning
än fältkappan. Till klädseln skilde han sig ej från
jämnåriga soldater, men hans vapen och hästar ådrog
sig beundrande uppmärksamhet. Både i rytteriets och
i fotfolkets strid var han den främste av alla. I spetsen
gick han till kampen, och sist av alla lämnade han
slagfältet.»
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
