Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hawaii — de paradisiska öarna - Folket älskar musik och dans - En brokigt sammansatt befolkning - Ur Hawaiiöarnas historia - Hawaiiöarnas betydelse och framtid - Pearl Harbour
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1568 HAWAII _______________________________________
rat från väster. De var framstående sjömän, jägare
och fiskare, men även deras jordbruk stod högt med
odling av taro, sockerrör, bananer, brödfrukt m. m.
Konstgjord bevattning förekom. I sina väldiga
krigs-kanoter färdades polynesierna vida omkring, de
styrdes av mäktiga hövdingar, prästerna hade stor makt,
religionen var sträng med många tabun och
människooffer. Kungarna var klädda i dyrbara dräkter,
sammansatta av fjädrarna från sällsynta fåglar; en
av dessa dräkter är bevarad i museet i Honolulu och
uppskattas till ett värde av en miljon dollar.
Hawaiis folk älskar musik och dans. Ukulelens
toner är numera kända över hela världen, hawaiiernas
hulahuladans har fortlevat till våra dagar.
En brokigt sammansatt befolkning
Numera är det klent beställt med de infödda på
Hawaiiöarna. Högst 2 % av befolkningen (ca 10000
pers.) kan anses som rena polynesier, 16 % är av
hawaiisk blandras. Deras kultur har fått en prägel av
museum, snart har den sista hawaiiern blivit
turistguide eller turistattraktion.
De vitas sjukdomar har svårt härjat bland
infödingarna. Ej blott Kamehameha II och hans gemål dog
i mässlingen. Den polynesiska rasens undergång beror
dock främst på den kraftiga uppblandningen med gula
invandrare. Först kineser, sedan japaner, filipinos och
andra närbesläktade östasiater har strömmat till de
rika ananas- och sockerplantagerna, och den infödda
befolkningen har gått upp i dessa invandrarelement.
Nu är den största delen av öarnas befolkning japansk
(ca 38 %).Tillsammans med filipinos,kineser och
andra östasiater har de absolut majoritet med vid pass
tre femtedelar av folkmängden; nordeuropéer och
amerikaner är blott en åttondel, de mer eller mindre
färgade portugiserna är lika många; öarna förvandlas
hastigt till ett asiatiskt land. Denna process har inte
kunnat hejdas av den amerikanska ockupationen.
Efter Japans nederlag i det andra världskriget har dock
en mängd japaner tvingats återvända till sitt hemland.
Ur Hawaiiöarnas historia
Européernas ankomst till öarna hjälpte konung
Kamehameha på Hawaii att sätta sig i besittning av de
andra rikena inom ögruppen. Moderniseringen av
riket fullföljdes under europeisk medverkan av de
följande konungarna, som alla bar stamfaderns namn.
Kamehameha II avskaffade tabu och inkallade
amerikanska missionärer; det dröjde inte länge, förrän
kristendomen vunnit de flesta av infödingarna. 1840 gav
Kamehameha III sitt land en konstitution. Med
Kamehameha V utslocknade den gamla kungaätten 1872.
Kalakaua (1874-91) sökte återinföra enväldet. Han
efterträddes av sin syster Liliuokalani, som diktat
sången »Aloha Oa», den hälsnings- och avskedssång
som ackompanjerar turistens ankomst och avsked från
Honolulu. Efter ett par år utbröt ett uppror mot
henne, hon avsattes, republiken utropades 1894, och
Förenta staterna annekterade öarna 1898. Enligt
amerikansk uppfattning skedde detta för att hindra, att
japanerna skulle förekomma dem. Nu är Hawaii ett
territorium i USA. Man har emellertid allvarligt
övervägt ögruppens upptagande som delstat inom Förenta
staterna. Försök att få den amerikanska kongressen
att upphöja Hawaii till delstat inom unionen har
sålunda gjorts ej mindre än 17 gånger sedan 1903. Tills
vidare har dock territoriet måst nöja sig med att sända
blott en vald delegat till representanternas hus i
Washington.
Hawaiiöarnas betydelse och framtid
Hawaii ligger mitt i Söderhavet, mer än 3 000 km
från närmaste större landområde, nära 4 000 km
från USA, 6 000 km från Japan och mer än 8 000 km
från Manila och Sydney. Denna avskildhet satte sin
prägel på infödingarna och deras levnadssätt, på
odling och sedvanor. Sedan isoleringen brutits, har de
bördiga öarna fått stor betydelse som storproducent
av tropiska alster, särskilt av socker och ananas, och
ännu finns utrymme för fler plantager och fler
invandrare.
Men i amerikanernas hand har ögruppen fått en
ännu större betydelse, som stödjepunkt för Stilla
havs-flottan, och enligt amerikansk syn försvaras USA:s
västkust bäst från Hawaii. Öarna har vidare utvecklat
sig till Stilla havets förnämsta trafikcentrum. Till
Honolulus hamn sammanlöper fartygslinjerna från
Amerika, Australien, Filippinerna och Japan. Vid
Pearl Harbor landar flygplanen som korsar Stilla
havet, den reguljära trafiken mellan Amerika och Kina
samt Filippinerna går normalt över Hawaii.
Pearl Harbor
Den starkt befästa örlogs- och flygbasen Pearl
Harbor på ön Oahus sydkust (se kartan s. 1567) utgjorde
vid det andra världskrigets början det viktigaste
fästet i unionens hela försvarssystem i Stilla havet. I
början av december år 1941 låg en stor del av den
amerikanska Stilla havsflottan för ankar i Pearl
Har-bors hamn. Förhållandet till Japan hade på sistone
skärpts i oroväckande grad, och rimligtvis borde
högsta stridsberedskap ha införts. Bristfällig bevakning
gjorde det emellertid möjligt för japanerna att med
hangarfartygsflyg och ubåtar plötsligt och oförberett
rikta ett nästan förintande slag mot de amerikanska
stridskrafterna. Ett slagskepp sänktes, flera skadades
svårt, och 2 340 man dödades. I en kritisk situation
blev betydande delar av amerikanska flottan på detta
sätt satta ur spel, och japanerna skaffade sig
temporärt herravälde i detta hav, vilket underlättade deras
framträngande mot den australiska kontinenten och
Indiska oceanen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
