Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havandeskap och förlossning — nio månader - Tecken på havandeskap - Fostrets tillväxt - Förlossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1572 havandeskap
Vid injektion av sådan urin på möss framkallar
hormonet typiska förändringar i musens äggstockar, som
man icke kan framkalla med urin från icke gravida
kvinnor. Detta prov var den första s. k. biologiska
graviditetsreaktionen och kallas efter sina upptäckare
Aschheim-Zondeks prov eller kort och gott Zondek.
Senare har ett liknande biologiskt prov utarbetats för
kanin. På allra sista tiden har man börjat använda en
sydamerikansk groda, Xenopus Laevis, för
gravidi-tetsreaktioner. Om man injicerar graviditetsurin
under huden på en hongroda, kommer hon genom
hormonpåverkan att producera en stor mängd rom.
Provet är enkelt, snabbt och tillförlitligt.
Fostrets tillväxt
Under graviditeten tillväxer fostret snabbt. Vid
slutet av första månaden är det ca 0,3 mm långt, vid slutet
av andra månaden 3 cm och vid slutet av den tredje
9 cm, vid slutet av den femte 25 cm och vid slutet av
graviditeten ca 50 cm. Med denna snabba tillväxt
kräver givetvis fostret snabbt större utrymme. Det ligger
inuti livmodern i en säck, som bildas av
fosterhinnorna. Säcken är fylld av en vätska, fostervattnet, i vilket
fostret simmar. Därigenom garanteras ett likformigt
tryck på fostret, så att dess ömtåliga vävnader inte
skadas. Hela livmoderna måste snabbt öka i storlek
för att bereda plats för fostret. Livmodern har före
graviditeten ungefär storleken av ett litet hönsägg.
Mot slutet av tredje månaden kan den kännas ovan
blygdbenet, i femte månaden når dess topp upp i höjd
med naveln, i nionde månaden når den högst, ända upp
till bröstbenet för att under tionde månaden åter
sjunka något, huvudsakligen beroende på att bukväggen
tänjes ut och ger efter. Samtidigt med livmoderns
tillväxt trängs bukhålans andra organ undan, framför allt
uppåt mot brösthålan. Härigenom kan
andningsrörelserna hindras, framför allt diafragmans bidrag till
andningen, och resultatet blir att kvinnan blir
andfådd. Vidare kan tarmarnas rörelser hindras och en
envis förstoppning bli följden.
Förlossningen
När fostret är färdigutvecklat börjar förlossningen
och framfödandet av fostret. Redan dessförinnan har
en viss uppluckring av vävnaderna i
förlossningskanalen skett, vilket möjliggör en betydande vidgning av
kanalen utan att dess väggar brister, när fostret
passerar igenom.
Man brukar indela förlossningen i tre avsnitt:
öpp-ningsstadiet, utdrivningsstadiet och efterbördsstadiet.
Under öppningsstadiet inträder kontraktioner i
livmoderns muskler, först spridda och sedan omfattande
hela muskulaturen. Dessa senare kontraktioner är
åtföljda av en intensiv smärta och kallas värkar.
Genom dessa värkar pressas fostret ned mot den smala
livmoderhalsen, vars väggar tänjes isär, och kanalen
Lägeförhållandena i bukhålan vid slutet av graviditeten. Den
stora livmodern upptar större delen av utrymmet och har
trängt undan tarmar och övriga rörliga organ.
vidgas för att möjliggöra fostrets passage. Mot slutet
av öppningsskedet brister den del av fosterhinnan, som
ligger före fostret, och fostervattnet avgår. När
vidgningen är färdig vidtar utdrivningsskedet. Härunder
uppträder samtidigt med muskelkontraktionerna i
livmodern även kontraktioner i bukmusklerna och
mellangärdet, varigenom trycket i bukhålan stegras,
vilket hjälper till att pressa ut fostret ur livmodern.
Man talar om s. k. krystvärkar. Mellan
värkparoxys-merna kommer stunder av vila och återhämtning.
Dessa pauser blir mot slutet av utdrivningsstadiet allt
kortare och glesare.
Som regel brukar värkarbetet ta 15-20 timmar,
varav utdrivningsskedet tar ett par timmar. Hos
omföder-skor, där kanalen delvis redan är vidgad, sker
förlossningen lättare än hos förstföderskor. I de allra flesta
fall sköter sig förlossningsarbetet självt och behöver
endast övervakas. Blott i undantagsfall behövs
läkar-ingripande, t. ex. om ett långvarigt värkarbete uttömt
barnaföderskans krafter.
Sedan barnet blivit framfött, drar livmodern ihop
sig, och efter en kort stund pressas moderkakan ut,
antingen utan värkar eller med obetydliga nya värkar.
Barnet föds som regel med huvudet först, s. k.
hu
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
