Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hebreiska språket — bibelns språk - Tretusenårig utveckling - Hedin, Sven Adolf — »braständare» och »grundlagsväktare» - En lång riksdagsmannabana - Grundlagarnas väktare - Liberalismens intressantaste politiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDIN 1575
fråga om grammatik och ordförråd. Redan i Gamla
testamentets på det hela taget enhetliga språk är en
viss utveckling mäikbar, och ungefär med den
babyloniska fångenskapen vidtar en arameisering
(ara-meiskan är det med hebreiskan mest besläktade
språket), vilket bl. a. framgår av de yngre profeterna och
större delen av de poetiska skrifterna. Denna process
fortskred alltmer, och Mischnas språk avviker starkt
från den bibliska hebreiskan. Småningom trängdes
hebreiskan som talspråk helt undan av arameiskan,
som från tiden omkr. 300 f. Kr. var det allmänna
judiska språket. Senare, med förskingringen i olika
länder, antog judarna resp, lands språk, och hebreiskan
kom huvudsakligen till användning för religiöst och
litterärt bruk. Hebreiskan har alltså aldrig varit död,
men först i våra dagar, genom uppkomsten av den
sionistiska rörelsen och skapandet av en judisk stat,
Israel, har den åter blivit fullt levande. Den är inte
längre bara litteraturens och synagogans utan också
det dagliga livets språk.
Bland Östeuropas judar och dem som därifrån
utvandrat t. ex. till Amerika talas en tysk dialekt, som
genomgått en egenartad utveckling och fått ett visst
inslag av hebreiska och slaviska lånord. Denna s. k.
jiddisch skrivs med hebreiska bokstäver men bör icke
förväxlas med hebreiskan.
»BRASTANDARE» OCH »GRUNDLAGSVAKTARE»
Den svenska demokratins liberale vägröjare
HeDIN, Sven Adolf (1834-1905). När
andrakam-martalmannen uttalade det namnet, samlade sig
ledamöterna kring en liten vithårig man, ivriga att inte
gå miste om hans ord. Ty det var en av riksdagens
mest uppmärksammade, för att icke säga den mest
uppmärksammade talaren som fick ordet. Under tre
decennier uppbyggde och behöll han ställningen som
hänsynslös »braständare» i Andra kammaren,
fruktad av sina politiska motståndare, framför allt av
regeringen, men älskad av småfolket, småborgare,
arbetare och bönder, som i honom såg sin speciella
talesman.
Lika känd och uppskattad som S. A. Hedin var som
talare var han också som skriftställare. Under ett par
år (1874-76) var han redaktör för Aftonbladet, men
han gjorde säkerligen sin största insats med pennan
som fri litteratör. Hans många artiklar var lika
stilistiskt lysande som politiskt betydelsefulla.
En lång riksdagsmannabana
Hedin gjorde sin entré i den svenska riksdagen 1870,
kort efter det nya representationssättets
genomförande. Redan i en uppmärksammad programskrift, Vad
folket väntar av den nya representationen, hade han
1867 lagt fram en del av det program som han skulle
kämpa för under sin riksdagsmannabana, bl. a. lika
kommunal och politisk rösträtt, försvarsväsendets
omdaning till en allmän folkbeväpning och folkskolans
utveckling till en allmän medborgarskola, skild från
kyrkan. Under sin långa riksdagsmannabana, som med
några korta avbrott räckte ända till dess han dog 1905,
hann Hedin med att ta många betydelsefulla intiativ.
Han var den som först bragte
arbetarförsäkringsfrå-gan på tal här i landet. En modern
semesterlagstiftning hade i honom en varm anhängare, han
bekämpade trucksystemet, som bestod däri, att arbetarna
fick sin avlöning i form av anvisningar på av
arbetsgivarna ägda butiker, vilket ofta ledde till oskäliga
priser och kreditberoende för arbetarna.
Norrlandsfrågorna var föremål för hans lidelsefulla intresse, och
han kämpade mot att de stora skogsbolagen
underlade sig skog och jord.
Grundlagarnas väktare
Som grundlagsväktare och värnare av de
konstitutionella formerna, framför allt mot vad han betraktade
som Kungl. Maj:ts regerings maktutvidgning, har han
säkrat sig en plats i Sveriges historia. Då
unionsfrå-gan började spetsa till sig, intog han en utpräglat
norskvänlig ståndpunkt och arbetade oförtrutet på
en fredlig uppgörelse med Norge. Över huvud hade det
skandinaviska samarbetet i honom en ivrig anhängare.
Liberalismens intressantaste politiker
Till sin politiska åsikt var Hedin liberal, och han
har icke utan rätt karakteriserats som den svenska
liberalismens intressantaste politiker. Men Brantings
karakteristik av honom samlar också något väsentligt:
»Stående i brytningsskedet mellan liberalism och
socialism, tillhör han ingendera helt, men för de bästa
idealen hos bägge riktningarna har hans blick varit öppen.»
Hans mellanställning gjorde, att han i många
avseenden blev en politiskt ensam man, vilket han kände
och konstaterade med bitterhet. Hans betydelse får
därför icke mätas i antalet erhållna
förtroendeuppdrag och vunna voteringar. I så fall skulle den vara
ringa. Man kan lugnt påstå, att ingen svensk av hans
generation satt så djupa spår i landets politiska
utveckling. Hans tankar och anvisningar går igen i
nästan varje demokratisk reform som kommit till stånd,
sedan han började göra sin röst hörd i den offentliga
debatten.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
