Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedin, Sven Anders — den siste av de stora upptäcktsresandena - En ovanlig gymnasist och företagsam student - Från Berlin till Takla Makans öken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDIN
T577
ut 1887 och innehöll omkr. 130 teckningar samt
två färgkartor av författaren. Denna framgång
för-dystrades dock av mörka framtidsperspektiv. Troligen
som en följd av den under Persienresan
genomgångna reumatiska febern drabbades Hedin 1889 av en
svår ögonsjukdom, som ofta återkom under hela hans
ungdomstid och hotade att stäcka hans bana.
Från Berlin till Takla Makans öken
År 1890 blev Hedin erbjuden att medfölja en svensk
ambassad till Persien. Under väntetiden studerade
han geografi i Berlin för den ovannämnde professor
F. von Richthofen. Men redan i april anträddes resan
till Persien. Och sedan uppdraget där slutförts,
startade Hedin den färd som han skildrat i sin bok Genom
Khorasan och Turkestan. Efter resan återvände han
till Berlin för att fortsätta sina avbrutna studier och
blev 1892 fil. dr i Halle. Den 11 juni samma år stod
han i »Europas förnämsta geografiska talarstol»
inför Gesellschaft für Erdkunde och redogjorde för sin
bestigning av Elburs högsta topp, Demavend.
På hösten året därpå var Hedin redo för en ny
expedition, den första stora, som varade från 1893 till 1897.
Med sin första karavan korsade han under den första
vintern Asiens väldigaste högfjällsmassiv, Pamfr,
»världens tak», undersökte under sommaren och
kartläde Mus-tag-atas glaciärer samt övervintrade i
Kasch-gar i nordvästra hörnet av Östturkestan (se kartan
vid artikeln Asien).
Den 17 febr. 1895 anträdde han sin ryktbara färd
genom den fruktade sandöknen Takla Makan, en
färd som höll på att bli hans sista. Karavanen gick
under i öknen, och endast Hedin själv samt två av
hans tjänare lyckades uppnå Khotan-darjas vid
denna årstid nästan uttorkade floddal. Själv skriver
han därom i brev till sin far, en vecka efter rädd-
Under sina forskningsfärder hade Hedin ej blott att kämpa
mot vidriga naturförhållanden. De styrande i Tibet och
annorstädes förbjöd och hindrade honom ofta att uppsöka
de platser han föresatt sig. Men även dessa svårigheter
lyckades Hedin betvinga antingen genom skicklig diplomati
eller genom att begagna sig av list. Vid flera tillfällen anlade
han sålunda maskering. Ovan synes Hedin förklädd till
fåraherde på den expedition som bl. a. ledde till Transhimalajas
upptäckande.
Ur Transhimalaja.
Denna karta, som sammandragits
efter en 1937 publicerad karta av
Sven Hedin, visar hur Tarim,
såsom Hedin förutsagt, i våra
dagar återtagit sitt gamla lopp,
varvid den öster om Lou-lan
befintliga depressionen på nytt
utfyllts av Lop-nor. De streckade
linjerna t. v. anger Tarims
ungefärliga lopp före denna
riktningsförändring (jämför kartan på s.
1576). Av den forna sjön
Kara-koshun återstår endast träskmarker
(betecknade med streck).
Loulans ruiner ligger nu på gränsen
mellan öknen (det prickade
området) och det område kring sjön
där livet börjat återvända.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
