Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hill, Carl Fredrik — Sveriges störste landskapsmålare - Himalaja — världens högsta berg - En skiljemur mellan Syd- och Centralasien - Hur man lever på världens högsta berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klarhet och ett rikare djup än impressionismens
skimrande yta kunde ge. När han 1877 blev refuserad på
Salongen tillsammans med några av »den nya
riktningen» skrev han hem: »Naturligtvis är mitt ännu
nyare, som själv funnit upp det, men så enkelt och
sansat och naturtroget att varken jag eller någon
annan kunde tro att de skulle refuseras.» I detta
yttrande ligger en god karakteristik av Hills konst: ny
uppfattning, utmärkt av enkelhet och lysande
klarhet.
Hans tavlor från det skapande året 1876 visar en
stor, formfast komposition som kan jämföras med
Cé-zannes men som inte är härledd från denne. Färgen
är klar, lysande och mättad, genomträngd av ett
lågande temperament. Genom dramatiska experiment
tycks han ha sökt sig fram till en ljus och klarnande
enkelhet, som han nått bl. a. i Vid ebbtid. Motivet är
bara ett par roddbåtar uppdragna på en öde
sandstrand, men färgens intensitet, med djupaste svart
och brinnande vitt, är bländande och fascinerande.
Året efter denna våldsamma anspänning av
skaparkraften visade sig de första tecknen på annalkande
sjukdom. En tragisk övergivenhet behärskar ett av
de sista verken, Kyrkogården. Det äger en
expressionistisk stämningsstyrka, uppnådd med medel som är
långt före sin tid.
Efter sjukdomens utbrott tillbragte Hill resten av
________________________________ HIMALAJA I 61 I
sitt liv i stillhet i fädernehemmet i Lund, ömt vårdad
av systrarna och dagligen - efter ett visst program
- sysselsatt med teckning och målning och även
med litterär produktion. Ur denna framlyser en
fragmentarisk diktarbegåvning, men den har framför allt
intresse som komplement till hans sällsamt
blommande bildkonst. Ja, sjukdomstidens teckningar ter
sig i viss utsträckning som illustrationer till den
skrivna framställningen, samtidigt som de är rent
magiska tecken med vilka konstnären ville besvärja de
andar och makter som kämpade om hans själ. Det
finns ofta mera mening och idéinnehåll i dessa till
synes ur hugskott framsprungna små verk än i mycket
som skapas av normala människor med estetiska
program och formteorier. Gärna framställde han isiga
ur-tidslandskap, där hotfulla domsprofeter predikar bland
sällsamma djur, och i motsats härtill heta tropiska
syner, ofta i en underbart mättad, blommande färg.
Man har som inspirationskälla pekat på Atterboms
Lycksalighetens ö.
Hill hörde till de ursprungligt skapande genierna,
och hans valspråk var: Hellre dö än någon efterapa.
Han kände djupt sitt geni, och han kände också
sin-nesförmörkelsens skapande kraft. I en av
sjukdoms-dikterna ropar han:
Vanvett, hur sublimt när helt du dövar...
Vanvett, lös dina ystra vildfålar ...
VÄRLDENS HÖGSTA BERG
H IMA LAJA, »snöns boning», är världens högsta
bergskedja med ett 40-tal toppar över 7 000 m och
inemot 10 om 8 000 m. Högst är Mount Ev’erest
(8840 m ö. h.), Kanchanjan’ga (8579 m),
Dhaula-gi’ri (8 075 m) och Nanga Parbat (8 120 m); av
övriga berg kan endast Karakorum’, där Dapsang når
8 600 m och ett par andra toppar över 8 000 m, tävla
med Himalaja i höjd.
Märklig är den branta resning med vilken Himalaja
höjer sig över Hindostans slätt. Här förekommer på
endast 10-15 m^s distans en höjdskillnad av 8 000 m;
vid klart väder kan man från slätten se några av de
högsta topparna, medan mot norr kontrasten mellan
bergshöjderna och Tibets dalar är mycket mindre.
En skiljemur mellan Syd- och Centralasien
Himalaja är en av de starkast utpräglade
skiljemurarna på jorden. I söder utbreder sig Indiens rika, av
ständig sol upphettade slätter, där
nederbördsmängd-erna på sina ställen hör till de största i världen. Norr
om bergen möter man en av jordens kargaste trakter
med ringa nederbörd och stark köld, nätt och jämnt i
stånd att ge uppehälle åt en gles nomadbefolkning,
vars anspråk på livet är minimala. Himalaja är ej
blott en klimatisk skiljemur mellan nord och syd,
mellan en karg högfjällsvegetation och Indiens rika
växtvärld, utan även gränsen mellan de indoeuropeiska
folken och mongolerna.
Himalaja består av en serie parallella kedjor,
uppkomna genom veckning, huvudsakligen under
tertiärtiden. Ej blott de yttre av dessa kedjor genombryts
av floder, såsom Ganges och dess biflod Ju’mna.
Från den tibetanska sidan av berget rinner de båda
stora floderna Indus med bifloden Su’tlej och
Brahma-pu’tra i trånga genombrottsdalar tvärs genom
Himalaja och öppnar på så sätt passager som visserligen
är obekväma och föga använda men dock i någon mån
bryter isoleringen mellan Indien och Centralasien.
Den viktigaste karavanvägen för från Srina’gar i
Kashmir över passen till Leh och vidare till
Centralasien och Kina.
Hur man lever på världens högsta berg
Nordsidan av Himalaja är kal och öde. Över de
torra tibetanska dalslätterna med deras torftiga
växtlighet höjer sig kala fjäll, där snögränsen till följd
av den ringa nederbörden ligger på ända upp till 5 700
m höjd. Sydsidan däremot bjuder på en rik omväxling.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
