Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Imperialism — från antikt världsvälde till modern kolonialmakt - Kapplöpningen om kolonierna - Det brittiska imperiet — alla tiders väldigaste rike - Den kontinentala imperialismen - Frascistisk och kommunistisk imperialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iyi2 IMPERIALISM _________________________________________________________________________________
De mindre staternas vanskliga ställning mellan imperialistiska
stormakter illustreras av denna teckning i en västtysk tidning
år 1949. Västeuropa försöker skrämma bort den ryska vargen:
»Om du äter upp mig, skall jag tala om det för min bror i
Amerika, som har ett gevär.»
utomordentliga uppblomstringen av Europas
näringsliv. Det var under detta skede som Afrika i dess helhet
fördes in i kolonialhistorien och delades upp på ett
flertal europeiska makter. Ä andra sidan var det
också under 1800-talet som de spanska och portugisiska
kolonierna i Sydamerika gjorde sig fria. Bland de
kolonialmakter som nu framträder vid sidan av de tidigare
märks Ryssland som utvidgade och befäste sitt välde
i Sibirien och Turkestan och trängde fram mot Japans
och Indiens gränser, Tyskland som relativt sent kom
med i konkurrensen samt Italien och Belgien. Förenta
staterna tog bl. a. verksam del i öppnandet av de
östasiatiska marknaderna, men deras strävanden
hejdades av den första icke-vita imperialismen, den
japanska expansionen.
Det brittiska imperiet — alla tiders väldigaste rike
Främst bland »imperierna» brukar nämnas det
brittiska världsväldet. I alla världsdelar hade England
under 1600-, 1700- och 1800-talen skaffat sig vidsträckta
och värdefulla besittningar, som tillsammans utgjorde
det väldigaste rike som någonsin funnits. (Se
Brittiska samväldet.) På många håll hade till en början
engelska staten uppträtt ganska passivt, och
kolonisationen hade skett på mera privat initiativ. Så hade det
ju t. ex. varit i Nordamerika, där kolonister i stor
utsträckning bosatt sig just för att komma undan statens
överhöghet, eller i Indien där ostindiska kompaniet
tillvaratog de engelska intressena. Med tiden fick
emellertid staten ett fastare grepp om kolonialpolitiken.
Ett uttryck härför var att Indien vid mitten av
1800-talet gjordes till engelska kronans besittning.
Utmärkande för engelsmännens sätt att sköta sina
kolonier har varit att de i områden med övervägande
vit befolkning tillåtit en långtgående självstyrelse, det
s. k. dominion-systemet. (Se härom Brittiska
samväldet.) Länkarna i dominionkedjan har blivit allt
flera. De sista - som också är de första »färgade»
dominierna - tillkom 1947 då Indien uppdelades på
två självstyrande områden, Indiska unionen och
Pakistan. Under 1900-talet har den brittiska
imperiepoliti-ken dragit konsekvenserna av självstyrelseprincipen,
och dominierna har praktiskt taget uppnått
fullständig statlig självständighet. För att än mera markera
denna självständiga ställning har från slutet av
1940-talet t. o. m. beteckningen dominion använts
sparsammare. Man talar i stället om medlemmar i samväldet.
Sammanhållningen mellan imperiets delar har
härigenom i större utsträckning blivit beroende av
gemensamma intressen, grundade på ideella och praktiska
- främst ekonomiska - skäl.
Den kontinentala imperialismen
Den moderna imperialismen har emellertid inte
blott tagit sikte på kolonier och transoceana
besittningar. I Europa har sedan början av 1800-talet
förekommit en kontinental imperialism, som gång på
gång lett till krigiska förvecklingar. Tanken på ett
välde, omfattande hela världsdelen, väcktes till nytt liv av
Napoleon. Under 1800-talets senare del skapade den
ryska och österrikiska imperialismen en rad
konflikter på Balkan, och då det nya tyska riket mot
1800-talets slut inledde sin s. k. orientpolitik, bröts här de
imperialistiska strömmarna mot varandra som
småningom ledde fram till världskrigen. Den tyska
expan-sionssträvan hade tidigare haft i huvudsak den
nationella konsolideringen till mål. I samband med första
världskriget erhöll den en klart imperialistisk
karaktär.
Fascistisk och kommunistisk imperialism
Genom centralmakternas sammanbrott 1918
förlorade den tyska imperialismen tillfälligt alla yttre
förutsättningar, men efter Hitlers maktövertagande 1933
framträdde den i ny, skärpt form för att kulminera
under andra världskriget i de tyska drömmarna om
ett Europavälde, ja, rentav ett världsherravälde.
Samtidigt restes imperialistiska anspråk av Tysklands
bundsförvanter Italien och Japan. Såväl Tyskland som
Japan lyckades fram till hösten 1942 militärt
förverkliga stora delar av de imperialistiska programmen, för
att dock därefter genom militära bakslag åter förlora
alla erövringar. Efter andra världskriget har framför
allt Sovjetunionen utvecklat delvis nya former av
im-perial politik, bl. a. innebärande en utbredning av den
totalitära statsformen och den kommunistiska
ideologin över erövrade eller med politiska medel
behärskade områden.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
