Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indianerna — Amerikas urinvånare - Varifrån kom indianerna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIANERNA 1715
AMERIKAS URINVÅNARE
INDIANERNA. Sina tidigaste och starkaste
erfarenheter av Amerikas urinvånare och deras liv torde
genomsnittssvensken i regel ha fått genom någon av
James Fenimore Coopers klassiska indianböcker »Den
siste mohikanen», »Hjortdödaren» eller »Vägvisaren»,
genom Kenneth Roberts’ realistiska och historiskt
väldokumenterade skildringar av tidig amerikansk
historia i »Arundel» och »Nordvästpassagen» eller genom
de snart sagt otaliga amerikanska »Vilda
Västem»-filmerna. Alla dessa böcker och filmer utspelas
emellertid inom en tämligen begränsad del av det väldiga
indianska bosättningsområdet, framför allt i östra
delen av Nordamerika och på de ändlösa prärierna
mellan Mississippi och Klippiga bergen. Redan under det
skede i slutet av 1700-talet, som skildras av Cooper
och Roberts, hade dessutom de ifrågavarande
stammarna länge varit i kontakt med de vita nybyggarna,
lärt sig bruket av både eldvapen och eldvatten, drivits
undan från de foma boplatserna i kusttrakterna längs
Atlanten och råkat in i kaotiska strider både inbördes
och med de främmande inkräktarna.
Men dessa indianer utgjorde endast en stamgrupp
och deras kulturform var en bland många. Den
amerikanska dubbelkontinentens infödda befolkning
företedde ursprungligen och företer fortfarande en mycket
växlande bild i fråga om utseende, levnadssätt, social
organisation och kultur, ja i de sydamerikanska
urskogarna kring övre Amasonfloden lever
indianstammar som ända in i vår tid förblivit i lycklig och
praktiskt taget fullständig okunnighet om den vite mannen
och hans verk. Genom indianböckerna har vi skapat
oss en bild av den typiske indianen: en högväxt, senig
krigare med ömprofil som spränger fram över
prärien på sin halvvilda mustang. Men de sydamerikanska
fjällindianerna är ofta småväxta och vissa
urskogs-stammar kan närmast betecknas som dvärgfolk.
Varifrån kom indianerna?
När européerna upptäckte Amerika var hela
världsdelen bebodd av indianer med undantag för
Nordamerikas arktiska delar, som befolkades av eskimåer.
Co-lumbus trodde sig ha nått fram till öar utanför Indiens
kust när han styrde in i den vidsträckta arkipelagen
mellan Nord- och Sydamerika. Så kom det sig att de
nyfunna öarna kallades Västindien och deras
inhemska befolkning indianer. Detta på ett missförstånd
baserade namn kom sedermera att bli brukligt även
efter det man insett, att en helt ny värld
öppnat sig.
Indianfolkens ursprung är fortfarande i viss mån
dunkelt. Den allmänna åsikten är emellertid att deras
fäder en gång invandrat över Berings sund, där en
landbrygga över till Asien torde ha existerat ännu efter
istiden. Invandringen måste ha ägt rum under
paleoli-tisk tid och förefaller ha skett i omgångar. I den ena
vågen efter den andra nådde dessa de första av alla
immigranter in på det amerikanska fastlandet och
spred sig i alla riktningar över världsdelen, från de
arktiska gränsområdena längst i norr ända ned till
trakten av Kap Horn i Sydamerika.
I detta nya vidsträckta hemland mötte de
naturförhållanden som växlade starkt - hundramila
tempererade barr- och lövskogsområden, öppna böljande
grässlätter, forsande fiskrika älvar, skärgårdskuster
och jämna oskyddade sandstränder, kristallklara
hög-fjällsdalar, ångande heta tropikdjungler och solstekta
glesbevuxna savannvidder - och allt detta i förening
med en redan vid invandringen sannolikt påbörjad
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
