Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jiu-jitsu — japansk försvarskamp - En lektion i jiu-jitsu - Johan III — en svensk renässanskung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III 1851
EN LEKTION I JIU-JITSU
Några av de vanligaste jiu-jitsugreppen: 1) Handledsgreppet. Motståndarens hand fattas med båda händerna och brytes snett
bakåt, så att motståndaren tvingas lägga sig ned. 2) En variation av samma grepp, fast med skillnaden att greppet här utföres
med en hand, medan den andra fattar om motståndarens armbåge. 3) Hävstångsbrytning av rakt utsträckt arm. 4) Vridning
av rakt utsträckt arm med krysstag. Ett vanligt grepp när man vill föra med sig motståndaren. 5) En annan variation av
handledsgreppet. 6) »Polisgreppet» — en variation av brottningens »backhammer» (se Brottning). 7) Ett bra sätt att befria sig ur
livtag-Flata handen sättes mot motståndarens haka och skjutes kraftigt bakåt. 8) »Kavajgreppet». Kavajen kränges hastigt ned över
motståndarens överarmar, och han är ur stånd att röra armarna.
rygg, tätt intill kroppen, baksidan av höger hand
riktas mot hans haka, och man klämmer eller stöter
honom hårt bakåt (se fig. 7). Övningen kan
kombineras med örongrepp, dvs. genom att sticka pekfingret
in under örsnibben och klämma till. Slutligen kan
man avvärja angreppet med bägge händernas
yttersidor mot angriparens haka. Allt blixtsnabbt.
Fot- och kroppsstöt. Placera högra fotbladet på
motståndarens högra fot och ge honom med höger hand
en kraftig stöt på hakan. Han kastas då över ända,
om greppet utföres snabbt, och den låsta foten
hindrar honom att återvinna balansen.
Kast. I jiu-jitsun spelar kastövningen en stor roll.
En del av dem kännetecknas av att motståndarens
över- och underkropp utsättes för stötar, slag,
dragning eller vridning i inbördes motsatt riktning. De två
motverkande krafterna slungar motståndarens kropp
raskt från »vertikalen» till »horisontalen». Vid
knä-och skulderkast griper man raskt med höger hand
runt motståndarens högra knä, lyfter upp det och
drar det till sig, med vänster underarm och hand
stö-tes han hårt bakåt i skuldran. Vid svingkast gäller det
att bemäktiga sig en av motståndarens armar. Genom
ett fast grepp i armlinningen håller man armen fången,
sträcker den fram över högra skuldran, skjuter
höftbenskammen under honom och svänger honom över
ryggen till marken.
Fallövningarna lär en att kunna fördela trycket eller
stöten på största möjliga kroppsyta. Mjukhet,
elasti-citet och fjädring i alla leder är absoluta
förutsättningar. Falltekniken hindrar jiu-jitsumannen från att
möta marken med hårda, skarpa eller framträdande
leder eller delar av kroppen. Genom att man håller
andan och sträcker musklerna förhindras alltför stark
vibration av kroppen. Ett exempel: fall på ryggen. Så
snart man kastas bakåt på rygg, håll andan
ögonblickligen, böj huvudet långt ned mot bröstet, för
bägge armarna med öppna handflator ut från kroppen
i ungefär 45 graders vinkel. Handflator, armar,
bakdel och skulderblad tar emot stöten samtidigt.
EN SVENSK RENÄSSANSKUNG
Johan III (1537-92), Sveriges konung 1568-92.
Johan var Gustav Vasas älsklingsbarn - den
förstfödde i det lyckliga äktenskapet med Margareta
Lei-jonhufvud. Han var den av sönerna som mest liknade
fadern till det yttre men var honom mest olika till
väsen och egenskaper. Gustav Vasa varnade ofta sin son
för ensidig boklärdom, »sällsamma tankar» och
»ensliga spekulationer», för vilka han hade benägenhet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
