Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordarter och bergarter — berggrunden och jordavlagringarna - Mineraljordarna - Organogena bildningar - Kemiska sediment - Kulturjordarna - Bergarterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDARTER 1857
berggrunden. Vittringen är mest en mekanisk
företeelse, orsakad av frost- och solsprängning, varvid
kemisk utlösning av lättlösligare ämnen bidragit. Under
den korta tid, som gått sedan inlandsisen rensade
berggrunden, har vittringen inte nått större djup i våra
trakter, och dylika jordarters mäktighet är sällan
mera betydande utom vid rasbildningar. I trakter
utanför den sista nedisningen spelar
vittringssedimen-ten däremot en större roll.
Organogena bildningar
De viktigaste av växt- och djurlämningar bildade
sedimenten är hos oss torvjordarna.. Bland dessa
skiljer man vanligen på mosstorv och kärrtorv. Den
förstnämnda uppbygges mest av vitmossarter
CSphag-num) med en del rötter och lämningar av andra
växtdelar. Kärrtorven uppbygges mest av brunmossor och
en del kärrväxter, såsom starr, vass, fräken och
videarter.
Närstående bildningar är även dy och gyttja.
Till de organogena bildningarna bör även räknas
diatomacéjord och skalgrusbankar, som är
ansamlingar av mineralskelett efter växter och djur.
Kemiska sediment
Till de kemiskt utfällda jordarterna kan man räkna
kalktuff, myrmalm, järnockra, bleke fljus, lös
kalkjord utfälld i sjöar), en del anrikningar av järnfosfat
och järnkarbonat m. m. Dessa är hos oss mera lokalt
uppträdande bildningar.
Kultur jordarna
Den jord som bearbetats av människan kallar man
kultur jorden, varav matjorden är den omblandade
och uppluckrade delen. Bland kultur jordarna skiljer
man vanligen på sandjordar, lerjordar, mull- och
torr’jordar samt blandningsfaser av dessa.
För studiet av jordarnas behov av gödningsämnen
för kulturändamål spelar givetvis bestämningen
av-jordarternas ursprungstyp en stor roll. För
noggrannare undersökningar begagnar man sig ofta av
mekaniska jordanalyser (slamningar, siktningar m. m.),
liksom även av kemiska analyser, varvid särskilt bör
nämnas bestämningen av den s. k.
vätejonskoncentra-tionen för att bestämma jordarternas surhetsgrad,
vilken är särskilt viktig för utrönandet av
kalkningsbe-hovet.
Det närmare studiet av jordmånen, som är en
relativt ung vetenskap, kallas vanligen marklära.
Bergarterna
De olika beståndsdelar som den fasta berggrunden
uppbygges av kallar man bergarter, vilka i sin tur
sam-mansättes av ett eller flera olika mineral. Bergarterna
indelar man vanligen i tre olika huvudtyper: erupti’va
T. v. Längdsektion genom krönet av rullstensåsen vid
Enskede, Stockholm, där det grova materialet avlagrats på sätt
som belyses av blockdiagrammet s. 1855. (Käppens längd
är en meter.)
T. h. Sektion av en mera perifer, finkornig del av en
rullstensås vid Högbroforsen i Jämtland. I de fint skiktade
sandavlagringarna har här hundratals svalor grävt sina bon.
Foto Bertil E. Haldén och G. Roswall.
En sedimentbergart bildad av grova rullstenar och grus
kallas konglomerat. Ovan synes kvartsitkonglomerat från
Vilhelminafjällen (pennan i övre vänstra hörnet är ej fullt
2 dm).
Prov på vätögranit från Rådmansö i Stockholms skärgård.
Lägg märke till den fullkomligt massformiga, finkorniga
strukturen, där kvarts, fältspater, glimrar m. fl. mineral
ligger huller om buller utan någon skiktning. Graniten är
den viktigaste av djupbergarterna.
118—408871 IV
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
