Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukspolitik — jordbrukets framtid - Människan kan inte äta sig mer än mätt - Familjejordbruken dominerar - Jordbrukskrisen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l868 JORDBRUKSPOLITIK
JORDBRUKETS FRAMTID
Jordbrukspolitik. De särdrag som präglar
jordbrukspolitiken i jämförelse med annan
näringspolitik beror i huvudsak på fyra förhållanden, som
är speciella för jordbruksproduktionen och som man
bör ha i minnet när man försöker förstå
jordbruks-problemen.
Människan kan inte äta sig mer än mätt
i. Den sammanlagda efterfrågan på livsmedel är,
åtminstone i de länder där levnadsstandarden är så
hög att det stora flertalet människor normalt kan äta
sig mätta, tämligen oberoende av priserna på livsmedel
och av konsumenternas inkomster. Människor är
beredda att betala en betydande del av sina inkomster
för att få äta sig mätta, samtidigt som de inte gärna
kan äta sig mer än mätta. En ökning av
levnadsstandarden tar sig därför främst uttryck i en övergång från
billigare vegetabiliska till dyrare animaliska
livsmedel, men det är därvid mera fråga om förskjutningar
på lång sikt. På kort sikt är konsumtionsvanorna för
livsmedel mycket stela. Detta brukar på fackspråk
uttryckas så att efterfrågeelasticiteten eller
priselasti-citeten på livsmedel är liten.
2. Jordbruksproduktionen är bunden till
åkerjorden, som inte kan flyttas och inte kan nybildas på
en företagares initiativ på samma sätt som en
industrianläggning. Detta innebär dels att den måste ha
en stor geografisk utbredning och av detta skäl är svår
att koncentrera till stora företag, dels att nya, moderna
företag inte kan uppstå och konkurrera med de
bestående utan att från dessa förvärva jord, vilket
underlättar de gamla produktionsmetodernas försvar
mot de nya.
3. Jordbruket har sedan industrialismens
genombrott varit en näring, som relativt sett varit stadd i
tillbakagång. Vid stigande levnadsstandard ökar
efterfrågan på de nya varor, som industrin producerar,
långt snabbare än efterfrågan på livsmedel, vilket vid
växande produktivitet inom jordbruket och
svårigheter för andra näringsgrenar att tillräckligt snabbt
absorbera dess överskott av arbetskraft lätt medför att
utbudet av jordbruksprodukter fortlöpande tenderar
att överstiga efterfrågan. Överskotten pressar
priserna och lönsamheten kommer inom jordbruket att ligga
på en mycket lägre nivå än inom den expanderande
industrin. Denna utveckling är den yttersta orsaken
till alla de svårigheter, som mött jordbruket under
det senaste seklet. Det uppvisar också alla
kännetecken hos en stagnerande näringsgren: dålig lönsamhet,
en fortlöpande minskning av arbetsstyrkan och
oförmåga att dra till sig det kapital och de företagare, som
skulle varit nödvändiga för en industrialisering.
4. Den nuvarande produktionsstrukturen utövar
ett avgörande inflytande på jordbrukets ställning på
marknaden, som främst bestämmes av bristen på
variationsmöjligheter i den kortsiktiga
produktionsplaneringen. Den egna arbetskraften kan inte avskedas
och eftersom även övriga kostnader till mycket stor
del är oberoende av produktionens storlek är det
sammanlagda utbudet av jordbruksprodukter praktiskt
taget okänsligt för prissänkningar. Det har däremot
en viss benägenhet att öka vid stigande priser,
eftersom jordbrukarna därigenom får incitament och
ekonomiska resurser till tekniska förbättringar och
pro-duktionsomläggningar.
Familjejordbruken dominerar
Dessa förhållanden har medfört, att den av den
historiska utvecklingen betingade splittringen av
jordbruksproduktionen på många små företag bibehållits
- i Sverige finns det ca 300 000 brukningsdelar, där
brukaren har sin huvudsakliga inkomst av jordbruk
och skogsbruk, men av dessa är endast ca 7 000 på
mer än 50 ha åker, dvs kan beräknas sysselsätta mer
än 2 anställda - och att arbetskraften i jordbruket
sålunda fortfarande till största delen består av
företagare och deras familjemedlemmar. Det är också
anledningen till de starka prisvariationer på
jordbruksprodukter, som kan iakttagas vid överskott eller brist
på livsmedel varhelst det finns en tillnärmelsevis fri
marknad, även när överskottet eller bristen är
mycket liten i förhållande till totalproduktionens storlek.
Jordbrukskrisen och dess följder
Den nuvarande jordbrukspolitiken i Sverige och i
ett stort antal andra länder leder sitt ursprung till en
sådan häftig prisrörelse, nämligen till
jordbrukskrisen i början av 1930-talet, då ett överskott av
jordbruksprodukter på världsmarknaden ledde till
mycket starka prisfall. Överskottet berodde på ett antal
mycket goda skördar under en följd av år och på att
den industriella sysselsättningskrisen bl. a.
resulterade i minskad efterfrågan på de dyrare animaliska
livsmedlen. Prisfallet ledde till att man i en rad länder,
däribland Sverige, av socialpolitiska skäl, och för att
rädda de många små jordbrukarna från ekonomisk
katastrof, vidtog åtgärder för att avskärma den
inhemska marknaden från inflytande utifrån för att
sedan kunna höja priserna på denna. Detta blev
upphovet till jordbruksregleringen.
För Sveriges del befanns det nödvändigt att
bibehålla dessa åtgärder hela 1930-talet ut, men när det
andra världskriget sedan utbröt blev läget det
omvända. Det gällde då istället att som ett led i den
all
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
