Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordskalv — då jorden gungar - Hypocentrum och epicentrum - Fennoskandias jordskalv förorsakas av landhöjningen - Havsbävningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l880 JORDSKALV
Den II sept. 1954 inträffade en våldsam jordbävning i
Algeriet, varvid en mängd människor omkom. Tre katolska
präster beskådar ruinerna av katedralen i den svårt härjade
staden Orléansville.
först och starkast. Emedan jorden i sin helhet inte
har samma täthet (se Jorden), fortplantar sig
jordbävningsvågorna inte rätlinigt från hypocentrum.
Äldre forskare, t. ex. Mallot, som förutsatte rätlinig
fortplantning, kom vid sina beräkningar till alltför
stort djup för hypocentrum. Moderna bestämningar
av skalvhärdens djup visar, att den i regel inte
överstiger 30 km. Epicentrum kan i de flesta fall inte
betraktas som en punkt utan får tänkas ha en viss
utsträckning (t. ex. en förkastningsyta).
Under senare tid har den seismologiska
forskningen också kommit att tjäna rent praktiska syften.
Djupare belägna delar av jordskorpan, som undandrar
sig direkta observationer, har trots detta i många fall
kunnat studeras med hjälp av konstgjorda jordstötar,
åstadkomna genom stora sprängningar. Sålunda har
bl. a. svenska geologer använt sig av metoder med
konstgjorda skalv vid sökandet efter salt- och
petro-leumfyndigheter i sydöstra Skåne.
Fennoskandias jordskalv förorsakas av landhöjningen
I Sverige är starkare jordskalv så sällsynta, att folk
inte alltid genast förstått vad som hänt när de
inträffar. Tidningarna rapporterar inte så sällan små
ofarliga jordstötar från skilda delar av vårt land. Ett
jäm
förelsevis kraftigt skalv inträffade i Medelpad och
Ångermanland 10 mars 1930. Enligt en tidnings utsago
observerades jordstöten i Härnösand kl. 11.36 e. m.
»Det föregicks av en mycket häftig knall, som liknade
en våldsam explosion. På en del håll, i fängelset,
tullhuset och en del banker var stöten så kraftig, att den
åstadkom inte så liten oro. En bankdirektör skyndade
sig till polisstationen och återvände med poliseskort,
då han trodde att ett attentat förövats mot kassavalvet,
och spritbolagschefen fick brått att visitera
spritkällaren.» Ett så omfattande jordskalv hade inte
förekommit i dessa trakter sedan 1895.
Den starkaste jordbävning i Skandinavien, som man
känner från historisk tid, inträffade 23 oktober 1904
i trakterna kring Skageraks inre del. Den var så kraftig,
att flera stora skorstenar rasade och många hus
skadades. Kyrktornen svängde så starkt, att
kyrkklockorna började ringa.
I isostasilärans belysning får jordskalven i hela
Fen-noskandia lätt sin förklaring. Genom tyngden av det
mäktiga istäcke (se Istiden) som utbrett sig över detta
område, pressades jordskorpan in (mest där isen var
tjockast), så att det blev en »buckla» i den. När trycket
upphörde genom att isen smälte, började jordskorpan
höja sig för att återtaga sitt normalläge. Detta har
ännu inte uppnåtts. Landhöjningen är störst i
mellersta Norrland, där den nu uppgår till omkr. 1 m på 100
år. Denna jämförelsevis obetydliga och långsamma
rörelse av jordskorpan är tillräcklig för att så starka
spänningar skall uppstå i densamma, att utlösning
sker, vanligen efter gamla sprickor i berggrunden.
Förskjutningen behöver säkerligen inte uppgå till
många millimeter för att en märkbar jordstöt skall
uppstå.
Havsbävningar
Den 18 nov. 1929 inträffade det, att 10 av de 21
transatlantiska telegrafkablarna sprang av utanför
Nordamerikas kust. Ett kraftigt jordskalv drabbade
samtidigt en del av kustlandet. Det måste ha varit
ganska betydande förskjutningar, som ägde rum på havets
botten. Dylika kabelbrott är inte så ovanliga. Ofta
märks inga jordstötar på fastlandet, men med
seismografernas hjälp kan man ange brottets läge på
havsbottnen. Enligt sjöfarandes utsago känns dylika s. k.
havsbävningar såsom stötar mot fartyget eller som om
detta rände mot ett grund. När en jordbävning
inträffar i närheten av en kust, uppstår däremot ofta
kolossala svallvågor som sköljer långt in över land. Vid
jordbävningen i Lissabon 1 nov. 1755, som krävde
32 000 dödsoffer, uppstod en 15 m hög svallvåg, vilken
fullbordade förintelsen av staden. Där mycket djupa
havsområden sträcker sig utanför kusterna (t. ex. vid
Amerikas västkust och Japan), utgår ofta de jordskalv,
som drabbar dessa kusttrakter, från stupen mellan
kontinentalblocken och dessa oceanbäcken.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
