Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnåldern — från Hallstatt- till vikingatid - Romerska dryckeskärl nyttjades i Norden - Ett östgotiskt rike från Östersjön till Svarta havet - Folkvandringstiden — guld till Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 9 I 2 JÄRNÅLDERN _______________________________
ståndaren Ammillius Constans till Apollo Grannus, en
romersk-keltisk gud, känd genom inskrifter i de
romerska provinserna vid Rhen och Donau.
Särskilt intresserade syns nordborna ha varit för
de kärl som av romarna användes för servering av
starka drycker. En hel sådan uppsättning har
påträffats i en skånsk grav. Brända ben, insvepta i tyg,
och en nu starkt förrostad ringbrynja låg i en stor bål;
kring denna stod dels två glasbägare, dels en med långt
handtag försedd skopa med en i densamma passande
sil, ävenledes med handtag. Sådana skopor med
tillhörande silar har också hittats i de romerska
provinserna. När drycken skulle serveras, placerades silen i
skopan, som fylldes ur bålen, varefter silen togs ur
och skopans härigenom rensade innehåll hälldes i
glasen. Att dylika vinskopor använts här i Norden även
för inhemska drycker framgår av en dansk vinskopa;
en i denna skopa befintlig bottensats har nämligen
undersökts mikroskopiskt. Det visade sig, att drycken
varit en blandning av öl och jäst - fruktvin.
Materialet synes härröra från korn, tranbär, lingon samt pors.
Även närvaron av jästceller kunde påvisas.
Ett östgotiskt rike från Östersjön till Svarta havet
Från de två första århundradena e. Kr. har
Danmark och Norge vida rikare fynd än Sverige, beroende
på att under denna tid förbindelserna i första hand
gick över Rhen och Nordsjön. Under 200-talet
öppnades emellertid en ny förbindelseled, som fick stor
betydelse för oss. Gotiska stammar, som tidigare från
Götaland flyttat tvärs över Östersjön till trakten kring
Weichselmynningarna, hade nämligen trängt uppför
Weichsel, vidare söderut på östra sidan Karpaterna
och nådde i början av 200-talet Svarta havet. Goterna
kom nu i direkt kontakt med Medelhavskulturen. Och
här lades grunden till det östgotiska välde som före
375, under Hermanariks regering, skall ha sträckt sig
från Svarta havet till Östersjön. En genomgripande
förändring av fornsaksformerna ägde nu rum
framför allt under 300-talet. Karakteristiska är dräkt- och
vapenprydnader med pressade silverbleck, ofta med
infattade stenar eller glasbitar.
Även romerska silvermynt, dena’rer, fördes i stora
mängder till Norden. De flesta myntskatterna av detta
slag har anträffats på Gotland. Även guld kom i viss
utsträckning hit, bl. a. halsringar bestående av smala,
vridna guldtenar, en typ som användes av goterna i
södem. Däremot är de s. k. ormhuvudringarna av
guld, som uppträder här under 200-talet, inhemska
arbeten. Ursprungligen torde dessa huvuden kunna
härledas från profilerade ändar av ringar och
rem-ändbeslag och utgör de första exemplen från
järnåldern på, hur det nordiska hantverket, när det
arbetar självständigt, gärna förråder en strävan till
djur-örnamentik.
Liksom under föregående tidsskede var seden att
bränna de döda ganska allmän. Dock påträffas även
gravar med lämningar av obrända lik. Ofta
förekommer det, att gravgodset är sönderbrutet eller
förböjt, och synbarligen har detta skett redan innan
föremålen nedlades i graven. Samma fenomen uppträder i
flera mossfynd, särskilt i de stora danska mossfynden
från detta och efterföljande skede. Troligen är detta att
tolka som ett offer åt någon gudom.
Folkvandringstiden — guld till Norden
När det östgotiska väldet omkr. 375 föll för de från
öster framträngande hunnerna, orsakade detta stora
omvälvningar i det dåtida Europa. En del av
germanstammarna vid Svarta havet följde hunnerna
västerut till länderna norr om Donau, medan andra sökte
skydd på södra sidan av samma flod, inom det
romerska rikets gränser; andra stammar åter trängde
upp mot Norden, särskilt dess västra del.
Vittnesbörd om dylika återvandringar från denna
tid är möjligen de yngre danska mossfynden. Fynden
som sannolikt innehåller från invandrarna taget byte,
består mestadels av sönderbrutna vapen och redskap,
vilka troligen med avsikt förstörts och offrats åt
stridsguden. Även från svenskt område finns några dylika
mindre fynd.
Med dessa invandrare följde även en ansenlig mängd
guld, och denna guldström varade under hela 400-talet.
Den äldsta delen av folkvandringstiden blev sålunda
en verklig guldålder. Från denna tid har vi synnerligen
präktiga guldarbeten: halsringar med pålödda
figurer i filigranarbete, svärdknappar med infattade
granater, stora medaljliknande smycken, kallade
brakteater, m. m. Även en myckenhet råguld i form av
tackor och ringar förekom. I Statens historiska museum
ligger för övrigt den största mängd guld från
folkvandringstiden som över huvud hopbragts från något
land i norra och mellersta Europa. Detta
sammanhänger uppenbarligen med att Norden, framför allt
Sverige, var stamlandet för flertalet av de germanfolk
som spelade den största rollen vid det romerska
väldets undergång. Det är framför allt västra delen av
Norden, inberäknat de svenska landskapen
Västergötland, Bohuslän, Halland och Skåne samt delvis även
Mälarlandskapen, som är rikast på ringguld i större
mått och filigranarbeten. Stora delar av östra Sverige
samt även Bornholm är däremot rika på guldmynt,
so’lidi. Säkerligen torde detta få sättas i samband med
olika stammars återvandringar till olika delar av
hemlandet.
Framför allt i västra delen av Norden uppkommer
och utvecklas under äldre folkvandringstid och
synbarligen under stark påverkan från kontinenten en
egenartad ornamentstil, djurornamentiken, som sedan
under olika former och skiftningar utbreder sig över
hela Norden och som varar hela den förhistoriska
tiden ut.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
