Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karakterologi — bestämmer kroppsbyggnaden karaktären? - Kretschmers typlära - Kritik mot Kretschmer - Andra kroppsbyggnadstyper - Psykologiska typer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I94O KARAKTEROLOGI
sinnessjukrisken är schizofreni och kallar även dessa
gränsfall för schizoida.
Inom båda grundtyperna urskiljer Kretschmer
flera olika typer. Särskilt har man fäst sig vid, hur
han bland de pykniska människorna skiljer mellan de
förstämda och sorgsna (depressiva) och de glada
och ibland översvallande (hypomana eller maniska).
Inom denna senare typ svänger känslorna mellan
glättighet och sorgsenhet, men ofta med särskild tonvikt
på ettdera draget. Många människor har utpräglade
känslosvängningar mellan upprymdhet och
nedstämdhet. Det är bland dem man påträffar s. k. oförklarliga
självmord.
Kretschmers typologi i schematisk framställning
Psykiskt tillstånd Kroppsbyggnadstyp
pykniker leptosoma atletiker
friska cyklotyma schizotyma viskösa
gränsfall cykloida schizoida
sjuka [-maniskdepressiva-] {+manisk- depressiva+} sinnessjuka schizofrena
Kritik mot Kretschmer
Kretschmers typsystem är det mest omdebatterade
under 1900-talet, och många kritiska efterprövningar
har gjorts. Det visar sig att systemet har åtskilliga
svagheter. Kretschmer tycks dock ha givit en i stort
sett riktig beskrivning av den pykniska människan.
Annars har man invänt mot honom att
överensstämmelsen mellan sjukdomstyp och kroppsbyggnad inte
är så stor som han har velat göra gällande. Kanske
beror det på att sinnessjukdomarna är relativt dåligt
utforskade och att beteckningarna mano-depression
och schizofreni kan dölja hela sjukdomskomplex, ur
vilka olika sinnessjukdomar kan utkristalliseras.
Särskilt mot atletikertypen har kritiken vänt sig.
Den torde endast vara ett försök från Kretschmers
sida att fånga in en del individer ytterligare i
systemet. Han har ändå nödgats lämna en grupp såsom
varande alltför oproportionerligt utformade utanför
och har kallat den dysplas’tiker. - Det förefaller
också troligt, att alla de som Kretschmer har fört till
den leptosoma gruppen har andra kännetecken, vilket
gör en ytterligare uppspaltning nödvändig. Slutligen
erbjuder klassificeringen enligt Kretschmers indelning
stora svårigheter, eftersom hans typer i extrem
utformning knappast förekommer annat än på
sinnessjukhus. Därför kan det vara svårt att upptäcka de
drag han velat påvisa hos normala personer.
Andra kroppsbyggnadstyper
Vid sidan om Kretschmers indelning har åtskilliga
andra försök gjorts att med hjälp av kroppsliga
skilj
aktigheter klassificera individerna. Bland dem som
på senare år tilldragit sig största uppmärksamheten
är amerikanen William Sheldons system. Han har
gjort noggranna mätningar av de kroppsdelar som
kan variera oberoende av överlagringen med fett och
i dessa omfattande mätningsserier har han sökt
samband och skiljaktigheter mellan olika typer. Han har
på detta sätt fått fram en tredelning, som i vissa
avseenden stämmer med den som Kretschmer gjort.
Sheldon har givit belägg för iakttagelsen, att man mot
varandra kan ställa en långsmal och en rundlagd typ.
Med sin egen terminologi benämner han dem
endo-mor’f respektive ektomorf och tillhörande
temperament viscerotoni respektive cerebrotoni. Däremellan
placerar han en mesomorf typ, som har en
välutvecklad muskulös kropp, men psykiskt inte utmärks av
tröghet (som Kretschmers atletiker) utan av
livlighet, kraft och framåtanda. Det till mesomorfin
hörande temperamentet kallar han för somatotoni.
Sheldons system har den svagheten att det är
betydligt svårare att använda än Kretschmers, därför att
det nästan alltid kräver mätningar och prövningar.
Det har dock den fördelen framför Kretschmers att
Sheldon gör allvarligare försök att fånga in
biandtyperna. Han anser att individen alltid har något drag
från någon av de tre utpräglade typerna. Styrkan av
dessa drag anger han med sifferbeteckningar enligt
en 7-gradig skala. Varje individ får tre
sifferbeteckningar för att ange styrkan hos inslaget från var och
en av de tre typerna. »Medelmänniskan», som Sheldon
dock inte anser vara den vanligaste, får
sifferbeteck-ningarna 4-4-4, medan t. ex. den utpräglat
kraftfulle, mesomorfe äventyraren betecknas med
siffrorna 1-7-1. - Även om Sheldon tar sin utgångspunkt
i karaktärstyperna syftar han längre än till att ge en
typlära. Han vill försöka klarlägga de enskilda fysiska
och psykiska komponenterna hos varje individ.
Den på svenska mest lättillgängliga framställningen
av Sheldons typer finns i Charles Morris’ »Öppna er
själv».
Psykologiska typer
Försöken att bestämma en individs tillhörighet till
en viss typgrupp har inte enbart tagit sikte på fysiska
kännetecken och skiljaktigheter. Man har också gjort
grupperingar med hänsyn till den psykiska
strukturen och i vissa fall helt bortsett från den fysiska
habiten. Dessa försök kan också ha sitt berättigande,
då det ännu inte tillförlitligt visats att det föreligger
överensstämmelse mellan fysiska och psykiska
särdrag.
Psykoanalytikern C. G. Jung har i boken
»Psykologiska typer» redovisat ett dylikt uppdelningsförsök.
Han har därvid använt två kontrasterande typer som
utgångspunkt. Mot den utåtriktade eller
extraverte-rade ställer han den inåtvände eller introverterade,
två typer som har relativt stora likheter med
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
