Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII — en omstridd och fantasieggande gestalt - Den borne ledaren - Var Karl XII en stor fältherre? - Var Karl XII en stor statsman? - Skottet vid Fredriksten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I95O KARL XII
Kar XII. Oljemålning av David v. Krafft omkring 1707.
Nationalmuseum.
givning om militära och politiska åtgärder och tog utan
minsta ovilja emot invändningar. Genom detta milda
sinnelag skilde sig Karl XII från sin barske och lätt
uppbrusande fader; däremot var det säkerligen ett
arv från hans moder, den milda Ulrika Eleonora. I
breven till systrarna märks ofta detta mänskliga drag.
Karl XII hade en matematisk och logisk läggning
-det kunde vara en styrka, men det var också en
ödesdiger svaghet. Om det är sant, att svensken i allmänhet
är en klen psykolog, så var Karl XII en typisk svensk.
Ränker och intriger förstod han sig inte på. Därför
blev han också vilseledd och kom till korta, när han
inlät sig med sluga och tvetungade politiker.
Var Karl XII en stor fältherre?
Olika svar ha givits på den frågan. Mindre gäller
detta hans egenskaper som ledare av ett fältslag; hans
skicklighet i det avseendet bestrides knappast.
Eldstriden spelade en jämförelsevis obetydlig roll; i stället
hörde anfall med blanka vapen och kraftiga
kavallerichocker till hans taktiska konst. Mera omstridd är
Karl XII:s förmåga att leda operationerna under ett
fälttåg. Särskilt har hans största företag, tåget till
Ryssland, blivit högst olika bedömt. Somliga har kallat
det från början till slut planlöst, äventyrligt och
lättsinnigt och har funnit, att det inte kunde sluta annat
än med olycka och nederlag. Andra har betecknat
angreppet mot Ryssland som »en av de djärvaste och
mest storslagna fälttågsplaner som uttänkts av ett
krigiskt geni». Fälttågets olyckliga utgång har man
tillskrivit en serie ogynnsamma omständigheter. Å
andra sidan har man från sjömilitärt håll starkt
klandrat Karl XII för att han försummat sjöförsvaret och
så möjliggjort en stark rysk sjömakt vid Östersjön.
Var Karl XII en stor statsman?
Därom har meningarna gått ännu mer isär än
beträffande hans fältherreförmåga. Fryxell och andra
historiker under 1800-talet såg i Karl XII :s verk
egentligen ingenting annat än en fåfäng, hopplös och
folk-förödande kamp mot en naturlig utvecklings gång.
Harald Hjärne tillbakavisade denna syn på problemet
såsom »anakronistisk» och »fatalistisk». Själv såg
Hjärne i Karl XII en förkämpe för en västerländsk
statsordning och rättskultur gentemot österns barbari
och anarki, och han fann inte kampen hopplös utan
ansåg att den var djupt berättigad, »för så vitt som
rättens värnande till det yttersta är en livssak även
för staterna och statssystemen». Det måste emellertid
sägas, att viktiga partier av Karl XH:s historia ännu
är ofullständigt utforskade, varför en slutgiltig dom
över hans statskonst ännu inte kan fällas.
Skottet vid Fredriksten
Föll Karl XII för ett skott från fästningen eller för
en lönnmördares kula? Även om den saken har det
stått strid. Rykten om lönnmord dök upp genast efter
dödsfallet; de har sedan ständigt gått igen men också
mycket energiskt bestritts. Nekas kan inte, att många
indicier tyder på lönnmord. Bl. a. vet man att det
fanns en mycket stark inhemsk opposition som
klandrade såväl det långa kriget som konungens alltmer
utpräglade envåldsregemente. Men sedan man i våra
dagar sökt rekonstruera händelseförloppet genom
iakttagelser på ort och ställe, skjutprov m. m., har
möjligheten av ett skott från nära håll för många
forskare synts allt svagare.
Så har omdömena om Karl XH:s gärning, hans liv
och hans död starkt växlat. Ensidigt fördömande har
varit lika vanligt som ensidigt lovprisande. 36 år var
Karl XII vid sin död. Från sitt femtonde år var han
envåldskonung, från sitt adertonde levde han i fält med
kriget som sin ständiga följeslagare. Hans ungdom och
det onormala liv som från början blev hans lott får
aldrig glömmas vid bedömningen av hans person.
För Sverige innebar hans regeringstid en katastrof.
Med honom föll det svenska stormaktsväldet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
