- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 4. I - L (1697-2232) /
1998

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina — mittens rike - Den rika floran - Kulturväxter och forna dagars opiumodling - Kineserna och deras ursprung - Folklynne och folkseder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1998 KINA _________________________________________

(Pinus bungea’na), ett av naturens underverk. Den
har kritvit, slät bark men annars ordentliga barr och
kottar. - Av släktet Salix har man även häng- eller
tårpilen, som beundras för sitt graciösa bladverk,
vilket svajar i vinden och liknas vid en ung flickas grace.
Den är ofta besjungen i saga och poesi..

Många ornamentala träd, buskar och småväxter
odlas sedan uråldrig tid, och redan 111 f. Kr. anlade
kejsar Wu-Ti en botanisk trädgård nära sitt palats i
Chang-An. Mimosan med fjäderliknande ljusröda
blommor, vista’rian, den underbara klängväxten
med druvklaseliknande violetta blomställningar,
vat-tennymfblomman, en doftande narciss, rosor, pioner,
krysantemum etc. förgyller livet i Kina. Och så har
vi naturligtvis lotus, den heliga blomman, som
liknar en ljusröd näckros, där dock både blad och
blommor höjer sig över vattenytan.

Kulturväxter och forna dagars opiumodling

I norr är det mest vete, korn, havre, majs, hirs,
sorg-hum (gaoliang), potatis, bönor, meloner etc. som
odlas på de stora slätterna men även på de terrasser som
anlagts uppför bergssidorna och som är så
karakteristiska för de nordvästliga provinserna. Bomull,
jordnötter, sötpotatis, tobak, gurkor etc. är föremål för
odling. I södra Kina är ris den allmännaste kulturväxten,
odlad i gyttjan i terrasserade dammar, men tebusken
odlas på bergssluttningarna och sockerröret i de
varmaste trakterna. - I norr och nordväst utgjorde förr
vallmon (Papa’ver somni’jerum) en
inkomstbringande men fördärvlig produkt. Nu har regeringen till
stor del lyckats utrota denna giftplanta. I början av
juli, när de kulformiga gröna fröhusen var färdiga,
ris-tades de med en liten kniv, opiumsaften rann ut och
uppsamlades samt fick koagulera till en brun sirap.
Detta var opium. Opiet upphettades över en liten
lampa och drogs in i lungorna genom en pipa. (Betr,
opiummissbruk se vidare i art. Gifter.)

Kineserna och deras ursprung

En av urmänniskornas boplatser i Kina har
upptäckts av vår berömde landsman Johan Gunnar
Andersson vid Chou-Kou-Tien sydväst om Peking. Den
påträffade urmänniskan, den s. k. Sinan’thropus
pekinen’sis är av rent förhistorisk typ med låg skalle
och höga ögonbrynsbågar och företer vissa
mongo-loida drag, men det är därför inte alls säkert, att
han är det kinesiska folkets urfader. Det är tvärtom
troligt, att han gick sin undergång till mötes, när
kölden och sandstormarnas period inträffade
samtidigt med de kvartära nedisningarna i Europa.
Fyndets ålder uppskattas till mellan 500 000 och en
miljon år. Det är ganska troligt att större, delen av
Nordkinas befolkning härstammar från en vida
senare invandringsvåg, som kom nedför Gula flodens
dalgång.

Kinas befolkning är mycket olikartad i skilda delar
av landet. Nordkinesen är längre till växten och äger
en mera robust pålitlig mentalitet utan kryperi och
servilitet, medan sydkinesen är spensligare till växten,
visar större snabbhet i uppfattningen och mera sinne
för konst och litteratur. Men båda har gemensamt en
storartad vitalitet, energi och en anpassningsförmåga
som gör sig gällande från Mansjuriets vinterkalla
vidder till Javas ångande risfält.

Folklynne och folkseder

När en europé kommer till Kina förefaller det
honom ofta som hade han hamnat i den bakvända
världen. En kinesisk bok börjar på det vi kalla sista
sidan och slutar på den första, och raderna löper
lodrätt i stället för vågrätt. Kvinnorna går i byxor och
männen i linnen; brudklänningarna är röda, och
sorgfärgen är vit. En begravning är ett lika larmande
upptåg som en bröllopsprocession. Middagen börjar med
söta saker och slutar med soppan; hedersplatsen är
vid värdens vänstra sida. En bildad kines tar hatten
på sig, när han tar emot en gäst, och hälsar honom
genom att ge sig själv en handtryckning. När han
skriver sitt namn, kommer familjenamnet först och
tillnamnet sedan. Detta är emellertid blott yttre
egendomligheter. Men det dröjer inte länge, innan man
kommer underfund med att Kinas folk är ett märkligt
och egenartat gammalt kulturfolk med idéer och ideal
som på många sätt i grunden skiljer sig från våra
egna. Bland det som mest slår oss är hur hövliga
och fridsälla kineserna är; de är blida, tålmodiga,
förnöjsamma, humana, har mycket stor respekt för
lärdom och bildning, är humoristiska, konservativa
och lugna. De har en stark motvilja för allt vad jäkt
heter. Kineserna är levnadskonstnärer, de älskar att
vegetera, att glädja sig åt mat och dryck och åt vackra
saker, de har föga av den oro, ärelystnad och
gåpåar-anda som är så karakteristiska för västeuropéen och
framför allt amerikanen. De överdriver inte, de går
en gyllene medelväg. Beteckningen »Mittens rike»
betyder inte bara att kineserna en gång i tiden haft
anledning att uppfatta sitt land som världens och
civilisationens centrum och ännu i viss utsträckning gör
det. Den hänför sig även till den balans och harmoni
i livsformen, som de bildade kineserna alltid
eftersträvat och velat göra till norm för den övriga
världen. Teknik och sport har föga intresserat dem; de
kan inte förstå, att någon frivilligt kan ge sig i väg
till nordpolen, när man i stället kan vara hemma och
leka med bamen, promenera i trädgården, äta
krabbor och släppa upp pappersdrakar.

Kineserna har ett sinne för traditioner som knappast
något annat folk på jorden. En europé träffade en
en kines, som berättade, att hans familj fördrivits
från sitt hem och betraktade sig som landsflyktig. Hur
länge hade de bott, där de nu höll till? De sista år-

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 12 02:57:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-4/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free