Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kloster och munkordnar — i avskildhet från världens oro - En ny lösen: »Med korset och plogen» - Klostren var medeltidens kulturhärdar - I klosterskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2016 KLOSTER
Bilderna på denna och
motstående sida härrör från ett
spanskt eremitkloster. De s. k.
eremitordnarna har försökt
bevara vissa drag ur
eremitlivet. Här synes munkarna vid
bordsbönen.
minsta detalj: hur man skulle gå och stå, samtala och
hälsa, äta och dricka, sova och klä sig och sköta sin
kropp, promenera, studera och bedja och naturligtvis
framför allt: förrätta de heliga
gudstjänsthandlingarna i klosterkyrkan. Allt var gemensamt. Inte ens en
gåspenna eller annan småsak fick man kalla sin egen!
Allt var lika för alla, om inte sjukdom eller andra
vägande skäl medgav undantag.
Klostren var medeltidens kulturhärdar
Benedikts regler blev i ett halvt årtusende
normgivande för det katolska Europa. För att förstå hela
vidden och värdet av den andliga och materiella
kulturgärning benediktinerna utfört må man besinna
kyrkans oerhörda uppgifter av olika slag under
medeltiden. De unga germanfolken, som nu efter hand trädde
in på historiens skådebana, var ännu ganska primitiva
och okultiverade. Från sina hundramilaskogar kom
de skäggiga »barbarerna» för att taga arvet efter det
fallna Rom. Det blev kyrkans uppgift att ge dem
nödtorftig bildning och andlig polityr. Uppgiften blev
väsentligen anförtrodd åt klostren. Likaså må man
besinna, att inte blott all skolundervisning utan även
nästan all sjukvård och fattigvård under
medeltiden handhades av kyrkor och kloster (jämför i en
nutida budget, vad dessa tre anslagstitlar kostar stat
och kommun).
Särskilt förtjänar emellertid klosterbibliotekens och
klosterskolornas arbete ett mycket gott betyg. I
särskilda diarier upptecknades samtida händelser — en
ovärderlig källa för forskningen. Vidare avskrevs
böcker, både andliga och världsliga, och munkarna
textade med prydligt klosterpränt. Ett stort och
förnäm
ligt urval av antikens författare räddades härigenom
åt eftervärlden (se Boken).
I klosterskolan
Vad klosterskolorna beträffar, känner vi till något
litet om dem redan genom Karl den stores lärde
rådgivare, Ai/kuin (omkr. 800), som för övrigt själv
författat en del läroböcker (»Räknegåtor», en
astronomi etc.). Det kunde hända, att små femåringar
överlämnades helt i klostrets trygga vård (t. ex. Ansgar).
De möttes med vänlighet och kärlek och fick leka och
rasa med sina jämnåriga. Men i sinom tid började
skolarbetets allvar. Latinska böner och sånger inlärdes
först med tanke på gosskören i kyrkan. Latinet var
givetvis huvudämnet, det var nyckeln till den andliga
odlingen över huvud. Man skrev och talade, ja, tänkte
på latin, det var inte ett dött utan ett levande språk.
Sång och musik övades flitigt, likaså matematik och
geometri. Även astronomi och en smula geografi efter
några enkla kartor förekom på schemat.
Disciplinen stod visserligen i risets tecken men var
sällan omänsklig. Det låter ju inte så överväldigande
frikostigt, att gossarna hade sina »pratstunder» två
gånger i veckan, men det fanns nog också andra
glädjeämnen. Festkalenderns omväxling var livligt
uppskattad, och särskilt efterlängtad var 28 december,
»Menlösa barns dag», då alla skolpiltarna spelade herrar
och släppte gäcken lös.
Efter slutad skolgång kunde man fortsätta som
novis och munk i klostret. Under högtidliga former
skedde upptagandet i brödernas gemenskap med avgivande
av klosterlöftet och anläggande av kåpan och
»tonsuren», varvid hjässan rakades, så att håret bildade en
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
