Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunism — från klassvälde till skiktvälde - Den kommunistiska internationalen (Komintern) - Sovjetrysslands utveckling - Från revolutionärt parti till maktorganisation - Kommunistiska internationalens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2034 KOMMUNISM _____________________________________
ger i den revolutionära, till största delen illegala
verksamheten. Partiets huvuduppgift är att nästla in sig i
verkstäderna, fackföreningarna och armén, att
propagera för den kommunistiska uppfattningen och
förbereda det väpnade upproret. I denna
organisationsupp-fattning grundlädes redan tidigt det principiellt
antidemokratiska draget i kommuniströrelsen.
I mars 1919 grundades under de ryska
kommunisternas ledning i Moskva den kommunistiska
interna-tionalen (Komintern), som skulle förena alla länders
revolutionära socialister. Under den revolutionära
efterkrigstiden fick kommuniströrelsen en större
anslutning. Kommunistpartier uppstod t. ex. i Tyskland,
Italien, Frankrike, Sydösteuropa, Skandinavien och
Asien. I några länder, t. ex. i Ungern och Bayern,
försökte kommunisterna att genomföra en revolution men
misslyckades. Sedan dess gick det kommunistiska
inflytandet något tillbaka men försvann aldrig och
ökades återigen efter det andra världskriget.
Komintern antog Lenins teorier om imperialismen
och även hans organisationsuppfattning. Detta
uttrycktes klarast i de på Kominterns andra kongress
(1920) antagna 21 villkoren för anslutning till den
kommunistiska intemationalen. Villkoren krävde
centralisering, järnhård disciplin, illegal verksamhet,
utrensning av alla vacklande element och alla partiers
underordnande under Kominterns exekutivkommitté.
För att säkra villkorens genomförande upprättades en
internationell illegal apparat (efter en rysk
avkort-ning kallad OMS), som blev internationalens
skelett och tyngdpunkt. OMS kontrollerade alla partier,
överförde till dem ryska penningmedel och
organiserade spioneriverksamhet för Rysslands räkning. OMS
kontrollerades genom exekutivkommittén,
exekutivkommittén genom det ryska partiet. Det ryska
partiet är Rysslands ensamt härskande parti och identiskt
med den ryska staten. Kominterns utveckling knöts
alltså till den ryska statens öde och kan därför förstås
endast i samband med Sovjetrysslands utveckling.
Sovjetrysslands utveckling
Efter inbördeskrigets slut (1920/21) genomförde
Le-nin, med hänsyn till näringslivets katastrofala läge,
mycket tveksamt det kommunistiska programmet.
Hans politik (den s. k. nya politiken, NEP) tillät den
privata äganderätten bland bönderna, gav utländska
kapitalister koncessioner och främjade delvis
privathandeln. Efter Lenins död (1924) uppstod bland
partiets ledande män (Trotskij, Stalin, Bucharin o. a.)
en hård kamp om makten och den ekonomiska
politikens framtid.
Stalin segrade och började 1929/30 på allvar att
genomföra det kommunistiska programmets viktigaste
del. Han kollektiviserade jordbruket och pressade
flera miljoner motsträviga bönder in i de alltmer
växande tvångsarbetslägren. Samtidigt forcerade han den
tunga industrins utveckling, utrensade alla
motsträviga element inom arbetarklassen, partiet och staten
och fullbordade sovjetstatens utveckling till en
totalitär stat med maktens koncentration hos sin person.
1937 införde han visserligen en ny författning med
allmän rösträtt och vissa medborgerliga rättigheter. Men
i praktiken förändrades därigenom ingenting, ty
kommunistpartiet förblev det enda tillåtna partiet.
Från revolutionärt parti till maktorganisation
Genom den privata äganderättens avlägsnande och
näringslivets statliga skötsel borde efter den
kommunistiska uppfattningen klasskillnaderna försvinna.
Resultatet av Stalins politik blev till största delen en
förkrossande vederläggning av denna uppfattning.
Privategendomen, kapitalistklassen och adelsmännen har
försvunnit. Men klasskillnaderna har inte försvunnit.
Tvärtom utvecklades nya klasser och nya djupa
klassskillnader. På samhällets topp stod Stalin och
partiet, stats- och produktionsapparatens ledande män,
som styr hela produktionen och det politiska livet
utan varje kontroll från andra klassers sida. Denna
nya klass av ledande byråkrater och teknokrater
bestämmer produktionens utveckling, produkternas
fördelning och efterträdarnas urval. De fastställer
lönerna, arbetstiden och skattebördans fördelning till
sin egen förmån. De ledande männen får de högsta
lönerna, bättre pensionskassor, längre semester. De
äger bilar och villor. De får hålla tjänstepersonal och
deras förmögenhet går i arv. Däremot har de lägre
tjänstemännen, arbetarna, bönderna och
tvångsar-betarna ingen möjlighet att värja sig mot detta tryck.
De har inga fria fackföreningar, ingen strejkrätt, ingen
förenings- och tryckfrihet. Klasskillnaderna mellan de
alltid på svältgränsen levande tvångsarbetama och
de högst avlönade tjänstemännen har till och med
blivit större än skillnaden mellan direktörer och arbetare
i de kapitalistiska men demokratiskt styrda länderna.
Den kommunistiska politikens resultat är alltså inte
den klasslösa socialismen utan ett totalitärt,
byråkratiskt och teknokratiskt klassamhälle. Det ryska
kommunistpartiet började visserligen som ett
revolutionärt parti men förvandlades efter
maktövertagandet till den nya härskande klassens
maktorganisation.
Kommunistiska internationalens utveckling
Den kommunistiska intemationalen utvecklades
under det ryska partiets ledning på samma linje. Den
blev Sovjetrysslands och den nya ryska härskande
klassens instrument. Kominternorganisationen
utrensades från alla motsträviga element och underställdes
den ryska hemliga statspolisen (tidigare GPU, nu
MVD). Alltefter den ryska statens intresse likriktades
och styrdes de olika ländernas kommunistpartier
genom den illegala apparaten. När Sovjetunionen under-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
