Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kongo — den stora urskogen under ekvatorn - Hur landet upptäcktes och togs i besittning - Kongobäckenet och dess randlandskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______________________________________________________________ KONGO 2O4I
Under de senaste årtiondena har Kongos näringsliv blomstrat som aldrig förr. I »mörkaste Afrika» ligger nu stora och modernt
utrustade industristäder och administrationscentra. De infödda blir också i allt större utsträckning delaktiga av civilisationens
framsteg. Egna hem av ovanstående typ från Léopoldville, huvudstaden i Belgiska Kongo, är sålunda nuförtiden ingen ovanlig
syn i industrimetropolernas förorter.
miskatten så länge någon del av stammen fanns i livet.
Men i längden hjälpte inte ens dylika åtgärder.
Avkastningen av Kongos gummiskogar sjönk obönhörligt. I
våra dagar lämnar de blott en obetydlig del av
världs-produktionen. Härtill kom, att den europeiska
opinionen starkt reagerade mot belgarnas affärsmetoder i
Kongo. England, men även Tyskland, önskade komma
i besittning av Kongo, och det var inte minst avunden
mellan dessa båda stater som hindrade, att Kongo gick
över i andra händer. En väldig agitation sattes dock
i gång av engelsmännen, och Leopold tvingades att
som motåtgärd överlåta Kongo som koloni till Belgien.
Sedan 1908 är landet belgiskt och har raskt hämtat
sig. Både ekonomiskt och kulturellt synes det nu gå
en ljusare framtid till mötes. Dess areal är inkl.
Ru-anda-Urundi (förval tarskapsområde, förr tyskt)
2 398 000 km2 med 15 573 000 inv. (1951).
Kongobäckenet och dess randlandskap
Kongoflodens bäcken, som till stor del utgöres av
tropisk regnskog och genomdrages av otaliga
vattendrag, omges på alla sidor av högre belägna randbälten,
vilka vanligen är av savanntyp. Bäckenets lägst
belägna del är Kongoflodens fåra, som i den 280 m ö. h.
belägna sjön Stanleypool har sin slutpunkt inom
bäckenet. Där nedanför bryter sig floden i en nästan
oavbruten forssträcka väg genom Nedre
Guineatrös-kelns bergland; tack vare den stora vattenmängden
sy
nes denna fallsträcka inrymma den största
vattenkraftsmängden på jorden, och Kongos flodområde
beräknas ha mer vattenkraft (över 95 milj, hk) än hela
Nordamerika. Floden blir ånyo segelbar i
mynnings-området (Matadi-Banahia, 125 km). Från
Stanleypool går den längsta segelbara sträckan av floden i en
1716 km lång båge mot öster och söder upp till
Stan-leyfallen under ekvatorn (42 m fallhöjd). Denna
enorma flodled är segelbar för fartyg om 500 ton, floden
grenar sig kring massor av öar och når betydande
bredd. Dess betydelse för samfärdseln ökas därigenom
att många stora segelbara bifloder här faller in, bl. a.
Uelle-Ubang’i från norr samt Kassai m. fl. stora
floder från mellersta Västkongo. På andra sidan
Stanley-fallen, som kringgås av en 127 km lång järnväg
Stanleyville-Ponthierville, är floden, som i sitt övre
lopp kallas LualaTia, segelbar 315 km till Kindu. Här
börjar en ny fallsträcka upp till Kongolo med 350 km
järnväg, varpå den sista segelbara delen upp till
Bukarna är 715 km lång. I sitt översta lopp har
Lua-laba (Kongo), vars källor ligger på Katang’aplatån,
bifloder både från Bangveo’lo- och Moe’rosjöama
och den långsträckta Tanganjika.
Kongos stora tropiska urskogsområde är ytterligt
glest befolkat. Dess fuktiga klimat är ett svårt hinder
för européerna, men även infödingarna har svårt att
livnära sig i urskogen. Små banan- och andra
planteringar ligger strödda i gläntorna invid den fiskrika
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
