Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kraftverk och kraftöverföring — där vattnets kraft blir elektrisk energi - Hur en vattenkraftstation ser ut - Elproduktionen i Sverige - De största kraftstationerna - Kraftöverföring - Den moderna kraftöverföringen och samkörningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2074 KRAFTVERK ___________________________________
lägen inte långt från det bekanta Döda fallet, har valts
som exempel såsom varande en typisk modern
station.
Dammbyggnaden, som dämmer upp vattnet, är
grundlagd på berg tvärs över hela älvfåran. När den
byggdes, måste man uppföra provisoriska dammar
ovanför för att hålla undan vattnet, medan arbetet
pågick. Väldiga halvcirkelformiga järnbalkar, s. k.
båg-sättar, lades på varandra på älvbottnen till samma
höjd som vattnets nivå. På så sätt fick man en vattenfri
plats att spränga ned dammgrunden på, och genom att
skyddsdammen undan för undan flyttades, kunde man
successivt gjuta betongdammen tvärs över hela älven.
Dess största höjd över älvens naturliga botten är 18
m och totala längden 350 m.
Dammen har dessutom fyra s. k. utskov med
luckor, genom vilka vattnet kan utsläppas direkt i älven
och genom vilka även virke, som flottas i älven, kan
passera. Samtliga luckor drivs och manövreras
elektriskt. Från turbinintagen ledes vattnet genom väldiga
rör, trycktuber, till turbinerna, som vardera har en
effekt av 35 000 kilowatt, dvs. ca 48 000 hästkrafter.
Tuberna, som är utförda av svetsad stålplåt, har en
diameter av 5,5 m, och väggtjockleken är nedtill 20
mm. Vattnets fallhöjd är 58 meter.
Till den egentliga i berget insprängda
maskinstationen kommer man med hiss. Turbinvåningens golv
ligger 47,5 m och den ovanför belägna generatorsalens 40
m under markytan. Denna sal har en takhöjd av 16,5
m, dess bredd är 11 och längden 100 m. De ljusa
väggarna och den rikliga belysningen gör, att man inte
har någon känsla av att befinna sig så djupt nere i
berget. Turbinerna är byggda i Kristinehamn enligt det
av den svenske ingenjören Englesson förbättrade
österrikiska Kaplansystemet.
Generatorerna, som alstrar den elektriska strömmen,
sitter direkt kopplade till de vertikala turbinaxlarna.
De lämnar trefasström med 8 400 volts spänning, som
via särskilda generatorkablar ledes upp till
ställverket. Detta befinner sig utomhus och här transformeras
strömmen i transformatorer upp till 2 20 000 volt för att
sedan överföras på de stora kraftledningarna söderut.
Elproduktionen i Sverige
Sedan de första kraftstationerna byggdes i Sverige
vid 1800-talets slut har den elektriska
energiproduktionen varit stadd i oavbruten och stark utveckling. I
genomsnitt har produktionen således fördubblats vart
tionde år. 1913 alstrades 1,45 miljarder
kilowattimmar, 1923 hade siffran vuxit till 2,99 miljarder, 1933
till 5,34 miljarder, 1943 till 11,04 miljarder och 1953
till 22,43 miljarder kWh. Den sistnämnda siffran
motsvarar en produktion av ca 3 100 kWh per invånare,
vilket värde endast överträffas av ett fåtal stater i
världen, främst av Norge och Canada.
Det beräknas att den utbyggnadsvärda
vattenkraf
ten i vårt land i sinom tid kommer att medgiva en total
produktion av elektrisk energi på 60 å 80 miljarder
kWh. Skulle energibehoven öka i samma takt som
hittills, kommer vi därför redan inom 15 å 20 år att
ha helt uttömt våra vattenkraftresurser och måste då i
fortsättningen förlita oss på ångkraft i en eller annan
form.
De största kraftstationerna
Sveriges största kraftstation är Harsprånget i Lule
älv, som med tre generatorer ger en totaleffekt på
350 000 kilowatt. Härnäst i ordningen kommer:
Kilforsen i Ångermanälven på 270 000 kW
Trollhättan i Göta älv på 225 000 kW
Krångede i Indalsälven på 220 000 kW
I Ume älv har man börjat utbyggnaden av
Stor-norrfors nära Umeå. Den skall få en maskineffekt på
omkring 500 000 kW och blir troligen den största
vattenkraftstation, som någonsin kommer att byggas i
vårt land.
Världens största kraftstation ligger i Nordamerika,
Grand Coulee, som har en maskineffekt på 2 080 000
kW.
Kraftöverföring
Ända fram till vår egen tid har de svenska
industriföretagen i stort sett förlagts till de platser, där
råvaran och energikällan funnits tillgängliga. Hyttorna
och stångjärnshammarna i den under 1400- och
1500-talen grundade järnindustrin förlädes således alltid
intill lämpliga vattenfall i trakter, där träkol lätt
kunde erhållas.
Christopher Polhem var den förste i världen, som
lyckades konstruera praktiskt användbara
kraftöverföringar. Genom hans s. k. stånggångar kunde energin i
flera kilometer avlägsna vattenfall överföras t. ex. till
en gruva för att där länspumpa vattnet eller fordra
upp malmen. I forsen byggdes ett skovelhjul av oftast
imponerande storlek; det hade i vissa fall 17 m
diameter och 150 skövlar. Kopplade till detta hjuls båda
grova vevar löpte kraftiga träbjälkar, på vissa avstånd
upphängda i vridbara och på grova stolpar anbragta
armar, fram till gruvöppningen, där deras
horisontala, fram- och återgående rörelse medelst
vinkelarmar, s. k. bugare, förvandlades till vertikal sådan. Vid
dessa bugare var på regelbundna avstånd (s. k.
pumpsättningar) armar fastsatta, vilka samtidigt drog upp
alla pumpkannorna. Medelst s. k. hakspel
uppfordrades även malmtunnorna ur gruvorna.
Den moderna kraftöverföringen och samkörningen
Polhems stånggångar var visserligen för sin tid
genialiska mästerverk, men de kunde inte motsvara en
senare tids krav på energiöverföring i allt större skala.
Den under 1800-talet snabbt växande industrin
krävde stora energimängder och fabrikerna kunde med
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
