Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kraftverk och kraftöverföring — där vattnets kraft blir elektrisk energi - Från kraftstationerna överföres elektriciteten till de stora förbrukningscentra - Från mottagningsstationerna distribueras elektriciteten ut till de enskilda förbrukarna - Förbrukning av elektrisk energi i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2076 KRAFTVERK ______________________________________
ring av elektricitet från norr till söder, som redan i
mitten av 1950-talet kommer att uppgå till ca
2 000 000 kW.
Vi har tidigare sett att den i generatorerna alstrade
elektriska strömmen i kraftstationen
upptransforme-ras från en generatorspänning på omkring 10 000 volt
till 220 000 volt, ibland t. o. m. mera.
Spänningshöj-ningen beror på att det är nödvändigt att begränsa
värmeförlusterna i kraftledningarna. En elektrisk
ström, som genomflyter en ledningstråd, uppvärmer
denna på grund av ledningsmotståndet, och det härvid
alstrade värmet bortgår som förluster. Fördubblas
strömstyrkan, blir värmeförlusterna fyra gånger så
stora, och tiofaldigas strömmen, växer förlusterna
hundrafalt. Man inser härav, att det vid större
kraftöverföringar är nödvändigt att begränsa
strömstyrkan. Eftersom den överförda effekten utgör
produkten av strömstyrka och spänning, kan detta ske genom
att välja en hög överföringsspänning. En högre
spänning medför emellertid även högre
anläggningskostnader för ledningar och ställverksapparater, eftersom
isolationen måste förstärkas. Den gynnsammaste
över-föringsspänningen bestämmes i stort sett av det
överförda kraftbeloppets storlek. För kraftöverföringen
från Norrland till södra Sverige har man funnit det
mest ekonomiskt att använda en så hög spänning som
380 000 volt, den högsta spänning, som hittills
kommit till användning i världen.
Linorna, som leder den elektriska strömmen i
kraftledningarna, utförs som blandade stål- och
aluminiumlinor eller som kopparlinor. De bärs upp av stolpar
med tillräcklig höjd för att undgå varje beröring med
vegetation, djur eller människor. Strömavledning till
stolparna hindras genom att linorna fästes i
porslins-isolatorer. Isolatorerna utgörs vid mindre ledningar
av fasta kåpor, som sätts fast direkt i stolpen med
isolatorkrokar. Vid större ledningar används två
stolpar på vilka upphänges en järnregel, som bär upp
isolatorkedjor (portalstolpledningar). I Sverige byggs
stolparna endast för de allra största ledningarna av
stål, medan i regel alla ledningar för 130 000 volt och
lägre spänningar får trästolpar. Trät impregneras mot
röta och får härigenom en livslängd på åtminstone
30 å 40 år.
Från mottagningsstationerna distribueras
elektriciteten ut till de enskilda förbrukarna
De väldiga kraftbelopp, som överförs på de stora
kraftledningarna från Norrland, kan inte direkt
utnyttjas av förbrukarna i södra Sverige. De måste uppdelas
i många små poster och fördelas till de
hundratusentals hushållen och de tusentals industrierna. Det är
först nödvändigt att från de centrala
mottagningsstationerna fördela den elektriska energin till de olika
landsändarna. Detta sker via kraftledningar för
130000 eller 70000 volt. Varje bygd har sedan sin
egen transformatorstation, som matas från dessa
ledningar, och där elektriciteten nedtransformeras ännu
en gång för att över 20 000 voltsledningar distribueras
till de enskilda samhällena eller industrierna.
Den enskilde hushållsabonnenten kan vanligen inte
använda högre spänning än 220 volt med hänsyn till
risken för olycksfall vid högre spänningar. De till ett
samhälle kommande 20 000 voltsledningarna (ibland
även 10 000 eller 6 000 volt) införs därför till
mottagningsstationer, där ytterligare en nedtransformering
sker. Härifrån grenar sig ett kabelnät ut till samhällets
olika delar. Spänningen på detta nät är oftast högre
än förbrukningsspänningen, varför strömmen måste
ledas genom en sista transformator i särskilda
kvarters-stationer.
Bilden av den elektriska strömmens väg från de
stora vattenkraftsstationerna till den enskilde
hushållsabonnenten ger en antydan om de omfattande
anläggningar, som behövs för överföringen och
distributionen av elektriciteten. I själva verket är också
kostnaderna för dessa ledningssystem flerdubbelt
högre än för själva vattenkraftstationerna.
Förbrukning av elektrisk energi i Sverige
Den störste förbrukaren av elektrisk energi i
Sverige är storindustrin. Det är framför allt den tyngre
järnindustrin samt cellulosa- och pappersfabrikerna,
som kräver stora mängder elenergi. Även den kemiska
industrin är en stor avnämare av elektricitet.
Elenergin har med tiden fått en synnerligen
mångsidig användning inom hemmen, t. ex. för ellampor,
dammsugare, hushållsassistent, fläktar, kylskåp och
elspis. Jordbrukets behov av elektrisk energi har vuxit
synnerligen snabbt under senare år. Även för
hantverkarna och affärerna har elektriciteten blivit en
oumbärlig tjänare.
Elloken har visat sig avsevärt mera ekonomiska än
de tidigare ångloken, och närmare 90 % av den totala
godstrafiken i landet går nu på elektrifierade banor.
1952 års förbrukning av elenergi i Sverige
Industri 11,3 miljarder kWh
Därav: malmbrytning och metallindustri ... 4,6 » »
cellulosa och
pappersindustri 3,i » »
kemisk industri ... i,3 » »
Detaljförbrukare 5,o » »
Därav: bostäder 2,4 » »
småindustri,
hantverkare och affärer i,3 » »
jordbruket o,7 » »
allmänna behov .. 0,6 » »
Järn- och spårvägar L5 » »
Elektriska ångpannor 1,2 » »
Förluster i ledningar och
stationer 3,o » »
Total förbrukning 22,0 » »
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
