Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristian II — den folkkäre Kristian Tyrann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ KRISTIAN II 2089
En gammal gravyr, skildrande olika scener ur Stockholms blodbad. Längst t. v. ser man, hur en prelat med knäppta händer
går sitt hårda öde till mötes, i mitten borttransporteras huvuden och kroppar i stora tunnor för att brännas (t. h.)
DEN FOLKKÄRE KRISTIAN TYRANN
Kristian ii (1481-1559) dansk konung
1513-1523, unionskonung 1520-1521, sonson till
Kristian I, den oldenburgska ättens stamfader i Danmark
som i sex år även var svensk konung, och son till
kung Hans, Sturetidens unionskonung. Kristian fick
en för en konungason högst ovanlig uppfostran. En
tid var han »inackorderad» ute i staden hos en
borgare vid namn Hans Bogbinder för att uppfostras
tillsammans med dennes söner, och sedermera fick han
gå i skola hos en kani’k (prästman). Genom det
dagliga umgänget med köpmän och hantverkare
grundlädes hos Kristian en starkt demokratisk läggning,
samtidigt som han ivrigt insöp sina vänners ovilja
mot den övermodiga danska adeln. Han lyssnade
uppmärksamt, då fosterfadern talade om att den danska
handeln måste frigöra sig från hansestädernas
förtryck, och han fick ofta höra hårda ord om det
motsträviga Sverige, som kostat Danmark så mycket blod
och penningar.
Redan vid sex års ålder hyllades prins Kristian i
Danmark och Norge som »utvald konung» (=
tronföljare), och vid Sveriges återinträde i unionen 1497
ägde en liknande ceremoni rum här. Visserligen bröt
sig Sverige redan 1501 ut ur unionen, men Kristian
ansåg sig allt framgent ha laglig rätt till alla de tre
nordiska kronorna.
För sin fader, konung Hans, blev Kristian tidigt en
värdefull medhjälpare, om också hans våldsamma
lynne och vilda nöjen ibland beredde konungen stora
bekymmer. Sedan prinsen med oerhörd hårdhet
kuvat ett norskt uppror, fick han 1506 övertaga Norges
styrelse. Det var i Norge han sammanträffade med
den holländska fiskarflickan Dyveke, som blev hans
älskarinna. Hennes mor Sigbrit fick ett stort och
olycksbringande inflytande över den blivande
konungen.
Örnen som skyddade småfåglarna mot hökarna
1513 dog kung Hans, och Kristian II besteg tronen
full av iver att få sätta sina vittsvävande planer i
verket. Under de första åren ägnade han sig med den
största energi åt inre reformer. Den danska handeln
gynnades, och hansan trängdes tillbaka, trycket på
bondeklassen lättades, och adeln fick sina rättigheter
starkt beskurna. Denna Kristians omsorg om det lägre
folket förskaffade honom en obestridlig popularitet,
som återspeglas i den danska folkvisans ord om den
gamle örnen som skyddade småfåglarna mot hökarna.
Riksråden och de andra höga herrarna, som sedan
länge vant sig att styra och ställa vid konungens sida,
sköts undan, och Kristian förde ett alltmer
egenmäktigt regemente. Till hans personliga rådgivare hörde
främst mor Sigbrit, vilkens inflytande stegrades efter
Dyvekes död (1517), äventyraren Didrik Slagheck
och den ränkfulle biskopen Jens Beldenak.
Kristian II själv var en utpräglad dubbelnatur, med
en sällsynt blandning av goda egenskaper och svåra
fel. Han hade ett fördelaktigt yttre och kunde, när
han så ville, uppträda mycket vinnande, men vid
minsta anledning kunde välviljan förbytas i
besinningslös vrede. Stundom var han full av energi och
outtröttlig i sina omsorger om folkets bästa, men i
motgångens dagar blev han missmodig och oföretagsam.
Han var oerhört misstänksam och hämndlysten och
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
