- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 4. I - L (1697-2232) /
2115

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Könssjukdomarna — en allvarlig fara för samhälle och individ - Syfilis en kronisk infektionssjukdom - Mjuk schanker och »fjärde könssjukdomen» - Kampen mot könssjukdomarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÖNSSJUKDOMAR 21 15

Syfilisspirocheten är mycket känslig för
uppvärmning liksom för intorkning.

Förutsättningen för att en infektion med syfilis
skall kunna äga rum är att sådant sekret som
innehåller syfilisspirocheter kommer i direkt kontakt
med huden eller slemhinnorna. Då nu
syfilissjukdo-men särskilt i obehandlade fall mycket ofta ger
upphov till utslag på könsorganen och munslemhinnan,
vilka utslag i synnerhet då de utsätts för mekanisk
retning avsöndrar en på spirocheter rik vätska, inses
lätt, att vid en könsakt smittämnet i fråga har stora
möjligheter att intränga i de nämnda små
hudsprickorna på könsorganen. Att vidare en kyss kan
överföra sjukdomen eller att en med spirochethaltigt
sekret förorenad pipa eller ett dryckeskärl även kan
sprida smittan, har talrika erfarenheter visat.
Eftersom syfilisämnet förekommer i blodet hos den
syfilis-sjuke, kan även ett blödande sår eller ett med blod
besudlat instrument ge upphov till sjukdomen.

På det ställe där smittämnet intränger genom
någon defekt i huden eller slemhinnan, visar sig efter
omkring 14 dagar en liten, alldeles oöm förhårdnad.
Snart växer denna skivformiga förhårdnad i storlek,
och huden över den visar ett mycket ytligt, runt sår,
från vilket en klar vätska avsöndras. Under tiden
sprider sig spirocheterna genom lymfbanoma och gör
halt för någon tid i de första lymfkörtlar de stöter på.
Resultatet blir en karakteristiskt oöm
lymfkörtelansvällning, t. ex. i ena ljumsken. Sitter såret på läppen,
uppträder lymfkörtelsvullnaden under käkranden.
Det beskrivna såret med tillhörande
lymfkörtelförändring kallas primär syfilis, vilket uttryck
betecknar, att sjukdomen här uppträder i sitt första
stadium. Såret brukar i överensstämmelse med att det
är hårt betecknas med uttrycket hård schanker.

Efter ytterligare några veckor uppträder, åtföljt av
feber och sjukdomskänsla, ett ganska otydligt
blek-rött utslag, ett s. k. roseol, på hela kroppen som
tecken på att smittämnet spritt sig förbi lymfkörteln.
Man talar nu om sekundär syfilis. Sjukdomen är
under båda dessa stadier ytterst smittosam.

Även utan behandling brukar dessa symtom efter
en kortare eller längre tid gå tillbaka, det första
såret läker, utslaget bleknar, och den sjuke börjar
känna sig alldeles frisk igen. Så kan flera år förlöpa,
innan ytterligare något tecken visar sig. Till sist
uppträder dock i flertalet obehandlade fall under
sjukdomens s. k. tredje stadium egendomliga,
vanligen ganska stora och djupa, ej smärtande sårnader
var som helst på kroppen. Även dessa läker vanligen
utan särskild behandling, och nya kan uppträda.

Om sjukdomen upptäcks i tidigt stadium och
behandlas sakkunnigt, uteblir i allmänhet de här
skildrade, sena symtomen, ja i flera fall botas
sjukdomen fullständigt. De viktigaste läkemedel som
används mot syfilis är salvarsan- och vismutpreparaten

samt penicillin. I synnerhet penicillinbehandlingen
har inneburit ett enormt framsteg i kampen mot
syfilis. Man måste dock ha klart för sig, att man inte
säkert kan avgöra, när en person är definitivt botad.
Fördenskull måste en person med syfilis efter
avslutad behandling under hela sitt liv då och då låta
undersöka sig för att få behandling i tid, därest
sjukdomen åter skulle visa sig. Vid dessa regelbundet
återkommande undersökningar begagnas först och
främst den ytterst viktiga Wassermanns reaktion.

Den kanske mest tragiska detaljen i kapitlet om
syfilis är den som berör barnen. Dess bättre är det
numera ganska sällsynt i vårt land, att ett barn föds
lidande av syfilis. Det späda fostret är känsligt för
syfilissmittämnet, vilket förhållande lätt medför, att
ett foster smittas i livmodern, om
syfilisspirocheter finns i moderns blod. Resultatet blir därvid ofta
men inte alltid att fostret dör. Dödfödda barn, vilka
förr var betydligt vanligare än nu, kan i viss
utsträckning skrivas på syfilissjukdomens konto.
Erfarenheten har emellertid visat, att om en syfilitisk kvinna
undergår kraftig behandling under större delen av
grossessen, kan fostret oftast räddas och födas friskt.

Mjuk schanker och »fjärde könssjukdomen»

Det s. k. mjuka såret, »ulcus molle» eller mjuk
schanker, är numera i vårt land mycket sällsynt.
Sjukdomen är ofarlig och läkes snabbt under
sakkunnig behandling.

Den fjärde könssjukdomen, lymfogranuloma
ingui-nale, är ganska vanlig i varma länder, vilket medför,
att sjömän, som återvänder från längre resor, ibland
insjuknar i den. Sjukdomen är sällan dödlig, men dess
förlopp är ibland långdraget, och besvärliga
följdtillstånd kan uppstå.

Kampen mot könssjukdomarna

I de flesta kulturländer föreskrivs i lag åtgärder
avsedda att motverka könssjukdomarnas spridande.
I Sverige har vi en sådan »lex ve’neris» sedan 1918.
I denna lag stadgas att var och en, som är behäftad
med könssjukdom, är skyldig att underkasta sig
föreskriven behandling, vilken i regel meddelas av
provinsialläkare, vissa stadsläkare, köpingsläkare och
andra tjänsteläkare. I stad med mer än 20 000
invånare skall inrättas poliklinik för behandling av dylika
sjukdomar. Behandlingen hos tjänsteläkare och
polikliniker är kostnadsfri, liksom även sjukhusvård om
sådan är nödvändig. Även den som misstänker sig
vara angripen av könssjukdom erhåller kostnadsfri
undersökning.

Läkaren är skyldig att söka utröna av vem den
sjuke blivit smittad, och den som anmälts som
smittokälla måste genomgå läkarundersökning och ev.
behandling. För en smittospridare, som haft vetskap om
sin sjukdom, stadgar lagen straff.

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 12 02:57:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-4/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free