Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lenin — Sovjetunionens skapare - Revolutionens ledare - Lenin som statsman - Leningrad — Peter den stores och Lenins stad - Revolutionens födelsestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LENINGRAD 2153
den tyska regeringen gick med på att han och några
av hans meningsfränder reste i plomberad vagn
genom Tyskland över Stockholm till Petrograd. Efter
sin ankomst till Petrograd publicerade Lenin sina
avgörande s. k. aprilteser. Han krävde ett ögonblickligt
fredsslut och den feodala jordegendomens upplösning.
Han uppfordrade massorna att överföra hela makten
till arbetarnas och böndernas råd (sovjet) och att
införa sovjeternas kontroll över hela produktionen.
Därmed ville han utstaka vägen till proletariatets
diktatur och till socialismen. Sin uppfattning om
proletariatets diktatur och diktaturens socialistiska
uppgifter framställde Lenin i sin berömda bok Stat och
revolution, vilken utkom 1917.
Efter några bakslag kunde i november 1917 den
andra revolutionen under Lenins ledning genomföras.
Sovjetregeringen med Lenin i spetsen genomförde
allmänna val till nationalförsamlingen, vilken skulle ge
Ryssland en ny författning. Men när bolsjevikema
inte uppnådde majoritet vid valen upplöste Lenin
nationalförsamlingen med våld och upprättade det
bolsjevikiska partiets diktatur.
Lenin som statsman
Före revolutionen hade Lenin utvecklats till en
hård, slug och envis partitaktiker. Då han kommit till
makten visade han sig som en realistisk och smidig
statsman när det gällde att klarsynt bedöma det
verkliga läget och att behålla den erövrade makten. När de
tyska arméerna hotade att erövra Petrograd, gick
han efter hårda duster inom det egna partiet med på
tyskarnas hårda villkor i Brest-Litovsk-freden (1918).
Det blodiga inbördeskriget, som hade utbrutit efter
novemberrevolutionen, förde han med Trotskijs hjälp
till ett segerrikt slut (1920-21). Efter inbördeskriget
hotades sovjetregeringen av nya faror. Genom den
under inbördeskriget nödvändiga tvångsrekvireringen
av spannmål hade bönderna förbittrats. Industrin låg
nere, stadsbefolkningen svalt och gjorde uppror på
olika platser (t. ex. i Kronstadt). Trots att Lenin hade
grundat den Kommunistiska internationalen i mars
1919, uppfylldes inte hans förhoppningar på en
kommunistisk revolution i andra länder, och
sovjetregeringen fick ingen hjälp utifrån. I detta ögonblick
kastade Lenin om hela statsrodret. Han avvärjde faran
genom att som provisorisk åtgärd införa den »nya
ekonomiska politiken» (Nep), som tillät privathandel.
Efter två hjärnblödningar 1922 och 1923 förmådde
Lenin inte längre med hela sin kraft aktivt delta i det
politiska livet. Under sitt sista levnadsår oroades han
av den tilltagande byråkratiseringen och de
uppkomna stridigheterna inom partiet. I en skrivelse, Lenins
s. k. testamente, manade han partiet till enighet och
varnade för Stalins maktbegär och brutalitet. Men han
kunde inte längre utöva något inflytande. Han
drabbades av en ny hjärnblödning och avled 21 jan. 1924.
Kistan uppställdes i ett mausoleum på Röda torget i
Moskva.
I den efter hans död utbrytande maktkampen inom
partiet segrade Stalin och fullbordade diktaturens
utveckling till en totalitär stat. Jfr Kommunism,
Stalin, Trotskij.
PETER DEN STORES OCH LENINS STAD
Le NINGRAD. Den nu 250-åriga staden vid Neva,
Rysslands forna huvudstad, har inte mindre än två
gånger bytt namn. Peter den store, stadens
grundläg-gare, kallade den S:t Petersburg efter sitt
skyddshelgon. Men under första världskriget klingade detta
namn alltför tyskt och utbyttes mot det mera
nationella Petrograd (grad är en form av det ryska ordet
för stad, gorodj. 1924 ändrade bolsjevikema åter
namnet till Leningrad, till ära för sin ledare, Lenin.
Stadens anläggande 1703 i det sumpiga, osunda
låglandet vid Nevas mynning kostade många arbetares
liv. Peter hade företagit resor i Västeuropa och
önskade, att hans huvudstad skulle bli lika ståtlig som
de förebilder han där sett. Med självhärskarens makt
bestämde Peter stadens blivande utseende. Stadens
huvuddel ligger på en halvö omfluten av Neva, som
därefter utmynnar i Finska viken. Den nya stadens
centrum blev landet s. v. om Neva, nuvarande
Tsen-tralnyjrä jongen. Här anlades också Amiralitetet. I
närheten uppfördes senare det s. k. Vinterpalatset, nu
kallat Konstpalatset, och mittemot på en ö den i
Rysslands historia beryktade Peterpaulsfästningen. Breda
huvudgator drogs ut i olika riktningar från centrum,
den mest bekanta Nevskij prospekt, efter
bolsje-vikrevolutionen kallad Prospekt 25 Oktiabrja (25
oktoberavenyn) till minne av bolsj evikemas erövring av
Vinterpalatset 1917. Denna praktfulla gata är nära en
halv mil lång och 35 m bred. Öarna i floden förenades
med broar, och kanaler grävdes för att dränera
sump-trakterna. Palats uppfördes med slösande prakt, och
ett överdådigt hovliv, det mest vräkiga i Europa, satte
sin prägel på staden. En uthamn, fästning och
flottstation anlades i Kronstadt på ön Kotlin, ca 3 mil
västerut, till skydd för huvudstaden. Peter hade fått »ett
fönster mot Europa» och Ryssland ett säkert fotfäste
vid Östersjön.
Revolutionens födelsestad
Leningrads sista tid som huvudstad var fylld av
oro, av blod och tårar. Mot det lysande hovlivet stod
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
