Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liljefors, Bruno — natur- och djurmålare - Lincoln, Abraham — en president i orostider - Uppväxtår i »Vilda västern» - Kampen mot slaveriet - Lincoln blir president
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 66 LINCOLN ______________________________________
rörelsefaser i fåglarnas flykt, långt innan dylika lärda
hjälpmedel fanns.
Liljefors studerade vid Konstakademien i Stockholm
och vistades några år i utlandet, bl. a. i Frankrike, där
han som nästan alla samtida målare tog starka intryck
av det franska friluftsmåleriet och liksom många
andra då för tiden också av den japanska konsten, i vilken
han mötte en iakttagelseförmåga i släkt med sin egen
men också en dekorativ förfining, som han i början
hade mycken sympati för. Till hans äldre målningar i
Nationalmuseum hör den tämligen stora Rävfamilj
och en grupp av fem små djurbilder i gemensam ram
alla från mitten av 1880-talet; de är vackra exempel
på hans ungdomsstil med intrycken från Frankrike
och Japan. I hemlandet förändrades hans stil hastigt.
Den kärva naturen och det kalla dagsljuset fordrade
en annan färgskala, de vida utsikterna ett annat
format. På nittiotalet och i början på det nya
århundra
det målade han jättedukar, ofta burna av en kraft som
stegras till heroiska mått; exempel på detta
målnings-sätt är de båda havsörnsmotiven i Nationalmuseum
(se färgbild vid art. Rovfåglar). Fram till 1920-talet
arbetade han oftast i mindre format och intimare stil
med frisk och omedelbar färgkänsla.
Liljefors upphörde inte att måla under sin
ålderdom, och tyvärr finns många dukar i handeln från hans
senare år, vilka saknar den friskhet och kraft som
präglade hans mannaålders produktion och i stället
uppvisar trista och förbluffande konventionella
upprepningar. Inte heller det figurmåleri han under senare
år sysslade med har samma kvalitet som hans
djurskildringar. Bättre resultat nådde han i sina försök
som skulptör; bronsgruppen Lek är uppställd vid
Stadion i Stockholm. I Stockholm finns också en
monumental väggmålning av hans hand, fresken
Sträckande svanor i Norra latinläroverket.
EN PRESIDENT I OROSTIDER
Lincoln, Abraham (1809-65), nordamerikansk
president. Efter George Washington har ingen av
Förenta staternas många presidenter nått en sådan
berömmelse som »Fader Abraham». Detta beror inte
bara på hans insatser under den svåraste krisen i
staternas historia utan också på hans märkliga
levnadsöden och särpräglade personlighet.
Uppväxtår i »Vilda västern»
Abraham Lincoln kom från ett riktigt nybyggarhem
i »Vilda västern». Hans farfar föll i strid mot indianer,
och fadern fick som nybyggare kämpa hårt för sin
familjs trygghet och uppehälle. Unge Abraham, som
tidigt visade sig äga både starka armar och gott
förstånd, hjälpte först sin far att röja mark men fick
snart ge sig ut på egen hand. Han försörjde sig nu som
bodbiträde, lantmätare och till sist postmästare i en
småstad, allt under det han använde varje ledig stund
till självstudier.
När Lincoln ansåg sig äga tillräckligt med kunskap
och erfarenhet, slog han sig på advokatverksamhet och
kom samtidigt in i det politiska livet. Han var en
utmärkt talare, och med sitt enkla men vinnande
uppträdande och sitt oegennyttiga arbete för det
allmänna nådde han snart fram till en aktad ställning.
Han bekläddes med en rad olika förtroendeposter, och
när det republikanska partiet bildades 1856, räknades
Lincoln till dess främsta krafter.
Kampen mot slaveriet
I den allt skarpare striden om slaveriet, som ytterst
gällde unionens bestånd, tog Lincoln livlig del. Hans
farhågor för att en brytning mellan syd- och nordsta-
ter skulle uppstå medförde emellertid, att han inte
ville ställa slavfrågan på sin spets. Själv var han
övertygad om slaveriets förkastlighet ur rent mänsklig
synpunkt, men han sökte i det längsta finna en utväg
som skulle förhindra en öppen konflikt. Han visade i
själva verket en mycket större vidsynthet och
förståelse för Söderns ekonomiska och sociala problem än
flertalet av de väljare som skulle kora honom till
president. Steg för steg drevs han dock att intaga en mer
bestämd hållning i slavfrågan, ehuru han ännu in i
det sista sökte hålla dörren öppen för en försoning, inte
minst därför att han klart insåg, att tvisten mellan
Södern och Norden inte blott var av moralisk art utan
också hade sin grund i ekonomiska konkurrenshänsyn.
(Se Nordamerikanska inbördeskriget.)
Särskilt uppseende väckte hans ryktbara debatter
med senator Douglas vid senatsvalen 1858. »Ett hus,
som är söndrat inom sig självt, kan inte äga bestånd»,
yttrade han vid ett av dessa tillfällen. »Jag tror inte,
att denna stat kan bestå som till hälften fri och till
hälften ofri. Jag tror inte, att unionen kommer att
upplösas, jag väntar inte att huset skall falla, men jag
väntar att det skall upphöra att vara söndrat».
Lincoln förlorade valkampanjen mot Douglas men den
mycket uppmärksammade striden gav honom en
betydelsefull ställning i Förenta staternas politiska liv.
Lincoln blir president
Under 1850-talets sista år gick republikanerna starkt
framåt i de norra staterna, och kampanjen mot
slaveriet blev allt kraftigare. Efter en våldsam valstrid blev
så Abraham Lincoln i november 1860 korad till
Förenta staternas president, ett val som gav signalen till
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
