- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 5. M - P (2233-2776) /
vii

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalsbeteckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTTALS BETECKNINGAR

För lätthetens och tydlighetens skull har så få och
enkla uttalsbeteckningar som möjligt använts och de
fonetiska tecknen har inskränkts till ett minimum.
Någon exakt efterhärmning av det främmande
uttalet har inte heller eftersträvats; vad som angivits
är närmast det vanliga, bildade svenska uttalet av de
främmande orden och namnen.

’ efter vokal anger att vokalen är betonad och lång.
Ex. Suda’n.

’ efter konsonant anger att vokalen i föregående
stavelse är betonad och kort. Ex. Madagas’kar.

Då två vokaler bildar diftong, dvs. tillhör samma
stavelse, och den första av dem är betonad, sätts
tecknet ’ omedelbart efter denna, även om den är
kort. Ex. eng. pound [pa’ond].

sj betecknar .ye-ljud. I flera språk är detta ljud
stundom tonande, vilket också gäller j-ljudet. Denna
skillnad har här inte beaktats.

tj betecknar Z/«-ljud. I vissa språk, exempelvis
engelska, italienska, spanska, ryska, består ljudet närmast
av t + sj, såsom i CÅurcÅill, Botticelli. Tjajkovskij;
motsvarande tonande ljud tecknas dj, såsom i eng.
John [djånj.

p betecknar tonlöst läspljud, såsom i eng. thank.

5 betecknar tonande läspljud, såsom i eng. they.

ch betecknar tyskt acA-ljud, såsom i ty. Bach.

ns (litet) efter vokal anger att vokalen »nasaleras»,
dvs. luften får samtidigt strömma ut genom mun
och näsa. Svenskar uppfattar ofta en nasalvokal
såsom vokal följd av äng-ljud.

e betecknar ett slappt ö-liknande ljud. Ett exempel
i svenskan är det avslutande ljudet i ordet »gosse»
(detta ord skulle här ha uttalsbeteckningen
[gås’a]).

o-ljud (som i sv. »god») tecknas med o, a-ljud med
å, ä-ljud med ä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jun 18 10:55:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-5/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free