Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Machiavelli, Niccolò di Bernardo dei — den moderna statsvetenskapens grundare - Statsnyttan som måttstock - Madagaskar — jordens femte ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA STATSVETENSKAPENS GRUNDARE
/ViACHIAVELLI [-ki-]. Niccolö di Bernardo dei
Machiavelli (1469-1527), den italienska
renässansens ryktbaraste statspolitiske skriftställare, var
diplomat och ämbetsman (tidvis statskansler) i
Florens under släkten Me’dicis välde; hans politiska
bana var mycket växlingsrik, han var tvungen att
tillbringa flera år antingen i fängelse eller i overksamhet.
Det var huvudsakligast under ogunstens år som han
ägnade sig åt skriftställarskap. Hans litterära
intressen omspände dramatik, krigskonst och politik, men
främst de politiska skrifterna har bevarat hans namn
åt eftervärlden. I böckerna II principe [prinTjipe]
(Fursten) och Discorsi sopra la prima decade di Tito
Livio (Betraktelser över T. Livius’ första dekad)
utredde han det monarkiska resp, det republikanska
statsskicket. Han sökte grunda en ny statsuppfattning,
som inte var förankrad i medeltida kyrkliga
(teokra-tiska) läror. Han blev härigenom en förespråkare för
den nya världsliga (sekulariserade) statsmakten.
Han har kallats den moderna statsvetenskapens
grundare, därför att han hävdade, att statslivet inte
var något översinnligt och religiöst mystiskt utan i
stället ett föremål för mänskligt tänkande och
skapande. I sina skrifter utgick han inte så mycket från
schabloner som från historiska erfarenheter och blev
därigenom - har det sagts - den förste företrädaren
för den empiriska (erfarenhetsbetonade)
statsvetenskapen. I sin reaktion mot medeltidens
kyrkligt-aske-tiska statsideal slog han dock över åt andra hållet. Han
gjorde politiken till självändamål och höjd över alla
moraliska regler och värden.
Statsnyttan som måttstock
Endast statens bästa, statsnyttan, gjordes till
måttstock för det politiska handlandet, och framgången
härvidlag fick utgöra domen över politiken.
Machiavelli såg sitt ideal i den starka furstemakten, och den
maktlystne och grymme påvesonen Cesare Borgia
stod som mönster för hans skildring av fursten i II
principe. Å andra sidan kunde han även acceptera
republiken, förutsatt att dess politik följde samma
realistiska och relativistiska ledmotiv som hans
idealiserade furstestat. Den moraliska nihilismen i hans
böcker har givit upphov till uttrycket »machiavellism»
varmed förbundits något brutalt, lågsint och
ränk-fyllt i politiken. När det i modern tid gällt att försvara
eller brännmärka den brutala makten i statsnyttans
tjänst har man påpekat parallellen med Machiavellis
Fursten. Men Machiavelli skall inte uteslutande
bedömas efter de yttersta konsekvenser som hans
lärosatser kunde föra till. Hans böcker var också djupt
patriotiska, ty hans stora patos var Italiens enande.
JORDENS FEMTE Ö
AAaDAGÄS KAR. Skild från det afrikanska
fastlandet genom den relativt smala
Mogambiquekana-len reser sig Madagaskar, 589 900 km2 och därmed
jordens femte ö, som en väldig bastion ur Indiska
oceanen. Till största delen uppbyggd av urberg bildar ön
en kantställd platå, vars upplyftade östra rand
stupar brant i havet. Läget, praktiskt taget helt och
hållet innanför den södra vändkretsen, ger ön ett varmt,
tropiskt klimat. Längs östkusten, där den ständigt
blåsande sydöstpassaden tvingas stiga på sina håll ända
till närmare 3000 m höjd (högsta toppen
Tsarata-nana 2 880 m), är nederbörden riklig året runt och ger
upphov åt täta, tropiska regnskogar. I regnskuggan
väster om kamlinjen, där terrängen sluttar långsamt
ned mot Mogambiquekanalen, regnar det däremot en-
dast sommartid, april-oktober, när solen står i zenit,
och vegetationen tunnar här ut till glesbevuxen savann
eller öppna stäppmarker.
Ur vetenskaplig synpunkt får ön kanske sitt största
intresse genom sin egenartade och delvis
ålderdomliga djurvärld. Madagaskar avskildes redan under
jordens medeltid från den närbelägna afrikanska
kontinenten och utvecklingen kom härigenom att gå sina
egna vägar på den isolerade ön. Märkliga är sålunda
Madagaskars halvapor, borstigelkotten och ett par små
rovdjursarter. Även växtvärlden uppvisar åtskilliga
egenheter men överensstämmer i stort sett med
förhållandena på det afrikanska fastlandet.
Den inhemska befolkningen, som nu uppgår till ca
4,3 milj, människor, är mycket brokig men i stort sett
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
