Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malta — en bastion i Englands imperieförsvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2250 MALTA
T. v. Maltas berömda hamn. T. h. bild från La Valetta med byggnadsminnen från den tid då malteserriddarna härskade på ön.
EN BASTION I ENGLANDS IMPERIE FÖRSVAR
Malta. I juni 1798 bemäktigade sig Napoleon på
sin färd till Egypten ön Malta, belägen i den smalaste
delen av Medelhavet mellan Afrika och Sicilien. Tre
månader senare började brittiska trupper belägra den
franska garnisonen, som Napoleon inlagt i
huvudstaden La Valefta, men det dröjde två hela år innan
fransmännen måste kapitulera. Sedan dess har Malta
utgjort en av grundpelarna för Englands
medelhavs-välde. Starkt befäst som stödjepunkt för den
engelska flottan och försedd med en stark brittisk
garnison, ansågs dock Malta på senare tid ha förlorat
mycket av sin strategiska betydelse, då dess anläggningar
var lätt utsatta för flyganfall från italienska
flyghamnar. Under andra världskriget skulle det
emellertid visa sig, att Malta, trots sitt utsatta läge, behållit
sin betydelse som »Medelhavets lås». Från sommaren
1940 till sommaren 1943 var öarna och framför allt La
Valetta, hamnen och flygplatserna utsatta för
ständiga italienska flygangrepp, som förorsakade stor
materiell förödelse och krävde många offer. Men
bastionen höll, och från den segt försvarade ön kunde
verksamma anfall till sjöss och i luften riktas framför allt
mot kommunikationerna mellan Italien och Tripolis.
Vid invasionen av det italienska fastlandet 1943 var
Malta en av huvudbaserna för anfallet.
Före Napoleons överfall på ön innehades den av
»malteserriddarna», de från Heliga landet och ön
Rhodos fördrivna johanniterriddama, vilka fått ön 1530
av Karl V. Malta har under tidernas lopp undergått
växlande öden. Från att ha varit en urgammal fenicisk
koloni kom den omkring 400 f. Kr. under Kartago och
218 under Rom. Den begynnande medeltiden såg
vandaler, östgoter, bysantiner och araber som Maltas
herrar. År 1090 erövrade normanderna ögruppen, och till
1530 var den så en del av Sicilien.
Befolkningens sammansättning vittnar om denna
växlande historia. Till den ursprungliga mediterrana
folktypen har kommit inslag från alla de nämnda
er-övrarna, och en egenartad biandtyp har uppkommit.
Därvidlag har ett ingalunda obetydligt inslag utgjorts
av de slavar som togs under malteserriddarnas
strider med barbareskstaterna. Under flera århundraden
var det nämligen dessa riddares huvuduppgift att
bekämpa Nordafrikas sjörövarstater, och härunder
blev Malta en av Europas förnämsta slavmarknader.
De officiella språken är engelska och maltesiska;
befolkningen talar maltesiska, en arabisk dialekt
uppblandad med italienska m. fl. låneord, eller italienska.
Under senaste årtiondena har en stark rörelse för
självstyrelse gjort sig gällande. Som en hyllning åt
dess tappra hållning under de svåra krigsårens tunga
lidanden tillerkändes Maltas befolkning Georgskorset
av den engelske kungen i april 1942. Vid ungefär
samma tidpunkt aktualiserades på nytt frågan om
formerna för öns administration efter kriget, och i
september 1947 fick Malta sin nu gällande författning.
Enligt denna utövas den lagstiftande makten av en
genom allmän rösträtt vald folkförsamling och den
verkställande myndigheten av en inhemsk regering.
Frågor av betydelse för försvaret och förbindelserna
med främmande makter är dock förbehållna de
brittiska myndigheternas avgörande.
Ögruppen omfattar tre öar, Malta, Gozo och
Co-mi’no, jämte ett par små skär. Den är uppbyggd av
kalksten, som bildar en jämn, porös platå, torr och
trädlös. Den odlade jorden, till stor del ditförd utifrån,
är anordnad i terrasser, skyddade av höga murar,
samt producerar mest grönsaker, potatis, frukt, vin
och sydfrukter, vete och majs men även sockerrör och
bomull. Klimatet är ett utpräglat medelhavsklimat,
med vinterregn och sommartorka, temperaturen
växlar mellan 250 den varmaste och 11,7° den kallaste
månaden. - Öarnas sammanlagda areal är 316 km2,
och invånarantalet 317 000 (1952).
Förutom jordbruket bedrives även en
hemslöjds-artad industri. Malte’serna är kända som driftiga
sjömän, fiskeflottan är betydande, och många köpmän
runt Medelhavets kuster härstammar från Malta.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
