Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michelangelo Buonarroti — bildkonstens största geni - Ungdomsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2308 MICHELANGELO
Från 1521 till 1534 var Michelangelo med vissa avbrott sysselsatt med utsmyckningen av medicéernas gravkapell vid San
Lorenzo-kyrkan i Florens. Ovan den våldsamt uttrycksfulla statyn Natten på Giuliano de’ Medicis grav.
BILDKONSTENS STÖRSTA GENI
Michelangelo buonarroti [-[mikdan’-djelå]-] {+[mikdan’-
djelå]+} (1475-1564), av toskansk börd, verksam i
Florens och Rom, skapade det kanske mest storslagna
livsverket i konstens historia. »Michel piü che mortale,
angelo divino» (Mikael, mer än dödlig, en gudomlig
ängel) kallades han redan av en samtida, diktaren
Ariosto.
Redan samtiden talade om hans terribilitd, det
skräckinjagande i hans personlighet. Det är en med
åren allt fruktansvärdare och storslagnare fantasi som
söker sig uttryck i hans verk, en lidelsefull och
kval-fylld ingivelse, för vilken hans långa och rastlösa liv
var lika otillräckligt som de berg av marmor som han
lät bryta till material för sina skulpturer. En
överväldigande inspiration drev honom att oavlåtligen, långa
tider med minsta möjliga vila, mat och dryck,
brottas med förverkligandet av sina mörka och oerhörda
inre syner. I sitt arbete utvecklade han en
övermänsklig styrka; i allt annat hämmades han av den brist
på sinnesjämvikt som var avigsidan av hans skapar-
kraft. Jämt och ständigt åtog han sig fler uppdrag än
han kunde sätta i verket och plågades sedan av
känslan att vara fängslad vid ett ändlöst och hopplöst
arbete. Han led av ständigt svårmod, av
misstänksamhet, obeslutsamhet och räddhåga, av självförakt och
överdriven samvetsömhet; han var ofta sjuk och
längtade efter döden men flydde skräckslagen för
faror. I hans långa liv fanns intet utrymme för lugn och
glädje - »icke en enda dag, som varit min», skriver
han i en av sina dikter. Hans våldsamma
arbetsintensitet hindrade honom inte att vidmakthålla en fin
humanistisk bildning, grundlagd när han som ung
bild-huggarelev omhuldades av Lorenzo de’ Medici.
Ungdomsverk
Bland hans ungdomsarbeten är en marmorgrupp
av Maria med den döde Kristus, i Peterskyrkan (se
bild s. 2258), märklig genom sin lyriska hållning, som
är ovanlig i hans heroiskt och dramatiskt stämda
produktion. Så mycket mera kraftfull är den kolossala
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
