Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monarki eller republik — statschef eller symbol - Monarkin har urgamla anor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2338 MONARKI och REPUBLIK
Även i det demokratiska och parlamentariskt styrda Sverige bibehöll Gustav V vid officiella framträdanden som här vid
riksdagens högtidliga öppnande i Rikssalen det svenska arvkungadömets anrika ceremoniel och traditioner.
STATSCHEF ELLER SYMBOL
Monarki och republik. Den populära
uppfattningen av monarki är att en konung, kejsare (tsar)
eller furste står i spetsen för landets styrelse. Med
republik återigen betecknas vanligen en stat i vars spets
ställts en president eller möjligen ett kollegium (råd).
Skillnaden mellan de två statsformerna kan
statsrätts-ligt sägas bestå däri, att monarken, vare sig han fått
sin makt genom arv eller val, utövar denna utan
formellt ansvar inför regering, folkrepresentation eller
folk, medan republikens president eller högsta
styresmän är underkastade dylik ansvarighet, både formellt
inför riksrätt eller liknande specialdomstolar och
reellt genom omval. Däremot kan man inte göra någon
bestämd gränsdragning mellan å ena sidan monarkens
och å andra sidan presidentens makt och inflytande;
därtill varierar förhållandena i skilda monarkier och
skilda republiker alltför mycket.
Den faktiska olikheten är numera den att
statsöverhuvudet i en monarki innehar makten på livstid och
med ärftlig rätt, medan regenten i en republik är vald
för viss tid; med monarkin förknippas också hållandet
av ett hov, vars formbundna ceremoniel kan vara
ärevördigt men vars eventuella inflytande ligger helt
utanför den skrivna rätten.
Monarkin har urgamla anor
Till sin upprinnelse går monarkin tillbaka till de
primitiva stammarnas och krigarstatemas hövdingar
och härförare. Man hade behov av en ledare; ju större
staterna blev och ju mera komplicerad
statsverksamheten gjordes, desto starkare framträdde detta
ledar-behov. Monarkin blev därför i regel statsformen hos
storstater, såsom Egypten, perserriket, Macedonien,
Rom under antikens senare del, det tysk-romerska
kejsardömet och det osmanska riket. Under
medeltiden och den nya tidens första århundraden hade
monarkin blivit den nästan överallt härskande
statsformen. Länge bibehölls ett valsystem (t. ex. kungavalet
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
