Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nation och nationalism — folkens kamp för oberoende - Det andra världskriget - Nattvarden — den heliga måltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTVARDEN 2443
inte på långt när har förlorat sin makt över folken.
Även från efterkrigstidens Europa kan
uppseendeväckande exempel härpå anföras.
Det kommunistisk’a Ryssland ansågs länge företräda
idén om en världsstat, inom vars gränser plats skulle
finnas för alla nationer utan någon motsättning dem
emellan. Under och efter det senaste världskriget har
det dock blivit uppenbart, att även den sovjetryska
politiken i hög grad bestämmes av nationalistiska
motiv.
De av ryssarna ockuperade östeuropeiska
länderna har inte blott påtvingats mer eller mindre
välkom
na, inhemska kommunistregeringar utan har på
samma gång förvandlats till sovjetryska protektorat. I de
baltiska staterna har erövringen t. o. m. följts av en
utomordentligt brutal russificering med bl. a.
mass-deportering av ländernas invånare österut. Av dessa
ryska drabantstater bröt sig dock Titos Jugoslavien
1948 ut ur den kommunistiska gemenskapen och valde
sin egen väg trots överhängande ryskt hot. Titoism har
sedan dess kommit att beteckna alla mer nationellt
färgade kommunistiska uppfattningar och har därför
utsatts för våldsam förföljelse i de övriga
östeuropeiska folkdemokratierna.
DEN HELIGA MÅLTIDEN
NATTVARDEN. Själva ordet nattvard betyder
»kvällsmåltid». Nattvarden kan sägas vara en
upprepning av den måltid, som Kristus höll med de tolv
lärjungarna på aftonen före korsfästelsens dag. I Nya
testamentet förekommer både beteckningen
»bröds-brytelse» och beteckningen »Herrens måltid».
Det kan fastställas, att nattvardsmåltiden haft en
framträdande plats i urkyrkans gudstjänstliv och
ge-menskapsliv. Den har firats framför allt på aftonen,
ungefär så som det beskrivs i Ap. 20: 7. De
församlade har vetat sig äga den Uppståndne mitt ibland
sig, lika nära och reellt som han befann sig bland
de sina »i den natt då han blev förrådd». Och i denna
Kristi närvaro har de vetat sig mottaga alla hans livs,
hans försoningsdöds och hans uppståndelses frukter.
»Någon krass sakramentsmagi kan man icke utläsa
ur orden om att ’äta Människosonens kött och dricka
hans blod’, enär det är uppenbart, att det icke därmed
tillägges elementen (bröd och vin) övernaturlig
verkan, utan det är fastmer måltiden, det gemensamma
måltidsfirandet i församlingen, som skänker de
troende livsförbindelse med den korsfäste och
uppståndne Kristus, den upphöjde Människosonen» (Anton
Fridrichsen).
Denna urkristna sakramentsmystik skjuts
emellertid efter ett par århundraden åt sidan för två tankar,
som måhända har sina egentliga rötter i samtida
hellenistisk mysteriekult. Den ena av dessa är
mässoffertanken, den andra förvandlingstanken
(transsubstan-tiationstanken).
Mässoffertanken innebär, att nattvarden är en
upprepning av Kristi offerdöd på korset. Vad som en gång
skedde på Golgata, när Kristi kropp offrades och hans
blod utgöts, det sker varje gång som nattvard hålls.
Förvandlingstanken innebär, att brödet och vinet
genomgår en hemlighetsfull förvandling, i och med
Leonardo da Vincis berömda målning Nattvarden i klosterkyrkan Santa Maria delle Grazie i Milano.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
