Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskydd — skyddet och vården av naturen - Människan behöver naturen - Naturskyddet skall vara positivt och måste växa ut till landskapsvård - Rovdjuren får inte utrotas - Sätt upp holkar åt småfåglarna - Hur de första och största nationalparkerna tillkommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2446 NATURSKYDD ___________________________________
och fritidsområden för befolkningens behov. Det är
emellertid inte nog härmed. Genom sportstuge- och
villabebyggelsen hotas flertalet av befolkningen att av
fåtalet utestängas från våra lättast åtkomliga
natursköna områden. Så har t. ex. fallet blivit med
Stockholms skärgård och med västkusten söder om
Göteborg. Det har blivit en tvingande nödvändighet att åt
det allmänna rädda vad som räddas kan.
Naturskyddet skall vara positivt och måste växa ut
till landskapsvård
Allt detta har aktualiserat naturskyddet och tvingat
fram ett intresse inom vida kretsar. Det är inte längre
fråga om ett naturskydd för de få utan för de många.
Samtidigt har vi kommit därhän, att ordet naturskydd
inte längre täcker det problem det är fråga om. Vi har
nu att framför allt tänka på den kulturpåverkade
naturen, kulturbygden, hembygden, inte bara den
ursprungliga, orörda naturen. Och då räcker det inte
längre med att bara vara skyddande, dvs. negativ.
Man måste skapa nytt, där genom teknikens krav
naturvärden spolieras. Man kan t. ex. plantera alléer
och nya vårdträd, anlägga naturparker genom
omvandling av därför lämpliga hagmarker osv. Så växer
naturskyddet ut till en landskapsvård, som också har
sin plats inom modern hembygdsrörelse. Nya organ
för denna vittomfattande rörelse har skapats.
Vi får inte glömma att naturens skönhet är ett
alldeles speciellt och egenartat kulturellt värde av
oerhörd betydelse för många människor. Vi skall
därför inte uteslutande anlägga de ekonomiska
synpunkterna, så snart det blir tal om naturen. Många gånger
måste vi offra något för att bevara naturskönheten
eller för att skapa nya naturvärden. Men är det inte
så med alla kulturella värden? Varför skall alltid
naturvärdet underskattas?
Rovdjuren får inte utrotas
Även djurlivet har blivit lidande genom människan.
Främst gäller detta rovdjuren. De var från första
stund fiender till henne och hennes husdjur och svåra
konkurrenter om villebrådet, varför de bekämpades
med alla till buds stående medel. I våra dagar står
emellertid människan som segrare i denna strid. I
stort sett har vi numera inte någonting att frukta av
rovdjuren. Men det går inte så lätt att frigöra sig från
gamla, nedärvda föreställningar. Striden fortsättes på
många håll lika hänsynslöst som förr mot de få ännu
kvarvarande rovdjuren. Nu har man dock kommit till
klarhet om att även rovdjuren har sin uppgift att
fylla i naturens hushållning. Det må vara sant, att vi
inte kan tolerera de stora rovdjuren, björn, varg, lo
och järv, i våra odlade bygder, men de andra, räv,
mård, vråkar, ugglor osv., får inte utrotas. De spelar
en utomordentligt stor roll i fråga om
upprätthållandet av den jämvikt som råder ute i naturen, och de
hjälper till att hålla djursläktena friska och starka
genom att rensa ut sjuka och svaga individer. Vi har
därför numera kommit därhän, att också rovdjuren
och andra för vårt jordbruk nyttiga djur måste
fridlysas, dvs. innefattas i ett naturskyddsarbete. I detta
arbete gäller det framför allt att få till stånd ett
intimt samarbete med jaktvården. Också villebrådet
måste tidvis fridlysas. Genom fridlysningar har
redan älgen och rådjuret ökat kraftigt i antal.
Även här har vi positiva uppgifter. Så har man i
norra och mellersta Sverige åter inplanterat bävern.
Försök har även gjorts att plantera in grågåsen, som
numera är mycket sällsynt i vårt inland, samt
sångsvanen och några andra djur.
Sätt upp holkar åt småfåglarna
Särskilt småfågelvärlden har blivit föremål för
mycken uppmärksamhet. Beklagligt nog har nämligen de
hålbyggande fåglarna, som uträttar ett nyttigt arbete
i trädgården, i skogen och på fälten, genom nutida
skogsvård i stor utsträckning berövats sina
boplatser, emedan man avverkat de ihåliga gamla träden.
Genom uppsättandet av holkar söker man häva
deras bostadsbrist. I detta arbete är framför allt
lekmannen, skogsbolagen, Statens Järnvägar och
Domänstyrelsen verksamma. Man försöker också främja
fågellivet genom anläggandet av skyddsplanteringar.
Men många saknar förståelse för dessa frågor och
utrotar i stället i missriktat nit buskar och snår inte
endast där de står i vägen för åkern, utan också där
de inte gör det, vilket är direkt skadligt.
Hur de första och största nationalparkerna
tillkommit
År 1870 befann sig en expedition av amerikanska
vetenskapsmän på forskningsfärd i
Yellowstoneflo-dens (Gula stenens flod) källområde i västra USA. De
underbara naturscenerier som på alla sidor omgav
dem tycktes dem för storslagna att tagas i besittning
och spolieras av privatpersoner. Endast som en
gemensam egendom för landets hela befolkning och
till dess samfällda glädje och rekreation kunde de
tänka sig, att området utnyttjades. Tanken vann
anklang hos regeringen, en bekant geolog sändes nästa
sommar att undersöka trakten, och ett förslag till
områdets fridlysning utarbetades. Kongressen gillade
planen, och 1872 kunde president Grant underteckna
en lag som gjorde Yellowstone national park till den
första nationalparken på jorden. Den var länge också
den största med sina 8 873 km2 (något större än
Södermanland). Redan 1832 hade man emellertid
reserverat ett mindre område i Arkansas med 46 heta
källor (hot springs), vilket dock först 1921 blev
förklarat som nationalpark.
Yellowstoneparken efterföljdes snart av andra,
först av en kanadensisk 1885. För närvarande finns i
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
