Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nobel och Nobelstiftelsen — svensk världsinsats för fred och kultur - Alfred Nobels saga - Immanuel Nobel konstruerade de första minorna - Alfred Nobels uppfinning av dynamit - Nobelprisens tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249° nobel________________________________________
ra år i början på 1850-talet i Amerika och kom
härvid i beröring med den namnkunnige svensken John
Ericsson. Han lärde sig även efter hand att
fullständigt behärska fem språk, nämligen utom svenskan
ryska, tyska, franska och engelska.
Immanuel Nobel konstruerade de första minorna
Fadern, Immanuel Nobel, som lyckats - bl. a.
genom sin uppfinning av de första minorna för
sjöförsvaret, en uppfinning som förvärvades av ryska
regeringen och kom till användning under Krimkriget
- upparbeta sin verkstadsrörelse och förvärva
förmögenhet, såg sig vid krigets slut ånyo försatt i
ekonomiska svårigheter och måste avträda sin egendom
till fordringsägarna samt 1859 återvända till Sverige.
Alfred Nobel och hans båda äldre bröder
kvarstan-nade emellertid i Petersburg, den förstnämnde till
1863, då han på faderns uppmaning återvände till
Sverige för att fullfölja vissa experiment, som
påbörjats tillsammans med denne. År 1865 överflyttade
Alfred Nobel till Hamburg och vistades efter denna
tid i huvudsak i utlandet, ofta på resor. Åren
1873-1891 var han bosatt i Paris, sedermera till sin död
10 dec. 1896 i San Remo i Italien, där han ägde en
större villa och - liksom tidigare i Paris - inrättat
ett eget laboratorium. Är 1894 förvärvade Nobel
samtliga aktier i AB Bofors-Gullspång och lät för sig
inrätta en bostad ävensom ett experimentlaboratorium
i Björkborns herrgård, där han de sista åren
till-bragte några månader årligen.
Alfred Nobels uppfinning av dynamit
Redan tidigt hade Nobel visat en framstående
begåvning som uppfinnare, och de av honom
patente-rade uppfinningarna uppgår till 85, varav många
patenterats i alla större länder. Hans huvudsakliga
och verkligt banbrytande betydelse som uppfinnare
är dock förlagd till sprängämnesområdet. Redan i
mitten av 1850-talet hade han börjat intressera sig
för det av italienaren Ascanio Sobrero 1846 upptäckta
nitroglycerinet, för vilket man dittills på grund av
riskerna i dess handhavande inte lyckats få någon
praktisk användning. Nobel uppfann först en
anordning för att på betryggande sätt bringa
nitroglycerinet till explosion, den s. k. nobelska tändaren -
sedermera utvecklad till en knallkvicksilvertändhatt
-vars införande i praktiken kan sägas ha medfört en
helt ny utveckling inom sprängämnestekniken. För
att minska de risker som fortfarande visade sig
förenade med användandet av flytande nitroglycerin
kom han vidare 1865 på idén att överföra
sprängämnet i plastisk form genom att låta nitroglycerinet
uppsugas i kiselgur eller annat liknande
absorptions-medel.
Detta nya sprängämne, som fick namnet
dynamit, förbättrade han senare (1875) genom att i stället
som tillsats införa en mindre mängd bomullskrut
(nitrocellulosa) av viss kvävehalt; det sålunda
framställda sprängämnet benämndes spränggelatin eller
extradynamit. Fullföljande den sålunda inslagna
vägen lyckades Nobel (1888-90) av nitroglycerin och
nitrocellulosa med vissa tillsatser framställa ett
rökfritt krut, ballistit eller nobelkrut, som sedermera
vunnit användning för militära ändamål i de flesta
länder.
Uppfinnarverksamheten samt det därmed
förenade arbetet på grundande av nya företag i ett flertal
länder inom Europa, Amerika osv. upptog in i det
sista Alfred Nobels tid och krafter. Vid sidan därav
hyste han ett livligt intresse för naturvetenskapliga,
litterära, politiska och sociala frågor samt särskilt
för de internationella fredssträvandena. Han övade
även en omfattande välgörenhet i det tysta.
Nobelprisens tillkomst
Tack vare en sällsynt förening av uppfinnargeni,
organisatorisk förmåga och finansiell begåvning
förvärvade Nobel efter hand en betydande förmögenhet,
som vid hans död uppgick till omkring 33 milj. kr.
Den största delen av denna förmögenhet donerade
han genom sitt 27 november 1895 uppgjorda
testamente till en fond, varav räntan, fördelad i fem lika
delar, skulle årligen tilldelas »dem, som under det
förlupna året gjort mänskligheten den största nytta».
De olika områden av mänskligt framåtskridande som
härvid skulle komma under bedömande var
upptäckter och uppfinningar inom fysikens, kemins och
medicinens samt fysiologins domäner, den litterära
verksamheten »i idealisk riktning» samt slutligen
fredsrörelsen.
Att utse nobelpristagare skulle för fysikens och
kemins områden uppdragas åt Svenska
vetenskapsakademien, beträffande medicinska och fysiologiska
upptäckter åt Karolinska institutet, rörande
litterära arbeten åt Svenska akademien och i fråga om
fredsrörelsen åt ett utskott av fem personer, utsedda
av stortinget i Norge, vilket denna tid var förenat med
Sverige genom unionen.
Alfred Nobels testamente, som författats av honom
personligen utan juridiskt biträde, befanns lida av
vissa formella brister och oklarhet i några punkter
samt därför tarva en del förklarande tillägg. Efter
en kompromiss med vissa nobelska arvingar, som
öppnat process med bestridande av testamentets
bestämmelser, samt omfattande överläggningar mellan
testamentsexekutörerna och de utsedda
prisutde-larna utarbetades stadgar för Nobelstiftelsen, vilka
29 juni 1900 stadfästes av Kungl. Maj:t.
Stiftelsens förvaltning handhas av en styrelse av
fem personer, varibland ordföranden utses av Kungl.
Maj:t, övriga ledamöter av fullmäktige för
prisut-delarna.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
