Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordamerika — nya världens norra hälft - Landet kring Hudson bay - Arktisk kyla och värmeböljor - Från isiga tundror till palmbevuxna stränder - En smältdegel för europeiska utvandrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2492 NORDAMERIKA ________________________________
landet i den arktiska övärlden; här når nedisade
höjder upp över 2 500 m, och på andra sidan Smiths sund
höjer sig Grönlands inlandsis.
De norra delarna av Nordamerika är minst lika rika
på sjöar och vattendrag som motsvarande delar av
Nordeuropa. Den gemensamma orsaken härtill är den
stora nedisningen, varunder så gott som hela
världsdelen ned till Missouri-Ohio var täckt av
inlandsisar med centra i Labrador, Keewatin [kioå’tn]
(väster om Hudson bay) och Kordillererna. När isen, som
genom sin tyngd pressat ned landet, smälte bort,
efterlämnade den en mycket ojämn terräng med
ero-sions- och uppdämningsbäcken, som fylldes av sjöar
eller lät havet tränga in. Senare tiders landhöjning
har lyft upp havsavlagringarna på samma sätt som i
Sverige, otaliga sjöar har avtappats, utfyllts eller
vuxit igen, men ännu hör detta område till de
sjörikaste på jorden, medan trakterna söder om isens
sydgräns är fattiga på sjöar.
Arktisk kyla och värmeböljor
På grund av den stora utsträckningen i norr-söder,
från högarktiska till tropiska områden, råder
mycket olika klimatförhållanden i olika delar av
världsdelen. I allmänhet är dock klimatet utpräglat
kontinentalt. Den höga bergskedjan i väster hindrar Stilla
havets ljumma vindar från att göra sig gällande i de
mellersta och östra delarna av Nordamerika. Det
pa-cifi’ka klimatområdet är därför begränsat till det
västra kustlandet, där bergen norr om San Francisco
får riklig nederbörd, medan kusttrakterna söderut är
torra. Ett annat nederbördsrikt område utgöres av
kusterna kring Mexikanska golfen och södra delen av
atlantkusten. Även här avtar nederbörden inåt land,
mot norr och väster, och de inre delarna av
kontinenten är regnfattiga. Särskilt ringa blir regnmängderna
i de av randberg inramade platåerna i norra Mexico
och Stora bäckenet i USA, men ishavskusten och de
arktiska öarna får inte ens hälften så mycket
nederbörd som Stockholm.
Temperaturen avtar i stort sett mot norr, men här
spelar även närheten till havet och dess
värmeförhållanden en stor roll. Medan de centrala delarna av
Nordamerika avskärmas mot väster och öster av
bergskedjor - Kordillererna och Appalacherna - ligger
slätten öppen för nordliga och sydliga luftströmmar.
Ingen bergskedja skiljer här som i Europa de norra
delarna från södern. Därför sträcker sig sommarens
höga temperatur från golfen ovanligt långt mot norr.
Ofta sveper värmeböljor långt in i Canada, och i
Chicago inträffar årligen dödsfall på grund av
värmeslag. Under vintern når på samma sätt de nordliga
kalla vindarna långt söderut och bringar frost ända
ned till golfens kuster; ja t. 0. m. på Cuba gör sig dessa
kalla nordvindar, »Northers», märkbara. Även
atlantkusten har känning av denna kontrast mellan
somma
rens varma sydvindar, som kan driva upp
temperaturen i New York till mellan 30 och 40 C, medan
snöfall och köld ofta vintertid lamslår ga tutrafiken. New
York, som ligger på samma breddgrad som Oporto,
Portugal, har io° lägre januaritemperatur än den
europeiska staden, medan sommaren är 3-40 varmare.
Medeltemperaturen för kallaste och varmaste
månaderna är i
San Francisco 9,7 och 15,3°
Denver (Colorado) -1,6 och 22,1°
S:t Paul (Minnesota) -11,0 och 22,5°
Pittsburgh -0,6 och 23,3°
New York -0,8 och 22,9°
Eagle (Alaska) -25,2 och 15,1°
New Orleans 11,7 och 27,4°
Vera Cruz (Mexico) 21,1 och 27,4°
Ärsmedeltemperatur se färgkartans baksida.
Från isiga tundror till palmbevuxna stränder
Liksom klimatet varierar också växtligheten. I
norr ligger köldens och tundrans land, söder härom
utbreder sig det stora nordliga barrskogsbältet tvärs
över kontinenten från hav till hav med utlöpare längs
Kordillerernas regnrika höj dpartier söderut, medan
de regnfattigare dalarna intages av buskstäpp, som
här och var blir närmast ökenartad. Söder om
barrskogsområdet vidtar i västra delen av
Mississippilåg-landet prärierna, vida grässtäpper, som numera
uppodlats och från Alber’ta och Saskafchewan sträcker
sig ned till Texas. I den östra delen av Förenta
staterna dominerade förr lövskogen, som nu till stor del
är ersatt av åker, men i de bergiga delarna finnes
ännu en del skog kvar. Sydligaste delen av
Appalacherna och det sandiga kustbältet i sydöst i
Alaba’-ma, Florida, Georgia [djåMja] och Syd-Carolina
[käralaj^a] är i våra dagar det förnämsta
barrskogsområdet i östra Förenta staterna, och avverkningen
där har tidtals varit större än i någon annan del av
Nordamerika. Längs Golfkusten börjar den
subtropiska och längst i söder i Mexico den tropiska
växtligheten att göra sig gällande. Här odlas i våra dagar
bananer, sockerrör, ris, sydfrukter och andra
värme-krävande växter. Längre norrut omfattar
plantageod-lingen bomull, majs och tobak. Ännu nordligare trives
vete och havre, råg och korn och likaså potatis. Längs
stillahavskusten ligger några av världens förnämsta
fruktodlingsdistrikt, där ananas, vin, sydfrukter och
våra vanliga fruktträd lämnar riklig avkastning.
Låglandet kring S:t Lawrencefloden och de stora sjöarna
lämnar också stora kvantiteter frukt och grönsaker,
och Florida har på senare tider utvecklat sin odling
av sydfrukter till storproduktion.
En smältdegel för europeiska utvandrare
Nordamerikas enorma naturtillgångar, ändlösa
bördiga slätter, rika mineralskatter och krafttillgångar,
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
