Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nykterhetslagstiftning — hur staten främjar nykterheten - Nykterhetsvård - Upplysning och propaganda - Alkohollagstiftningen i våra grannländer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYKTERHETSLAGSTIFTNING 2547
kan avvaktas på grund av vederbörandes farlighet,
kan nykterhetsnämnden ansöka hos länsstyrelsen om
tvångsinternering på allmän vårdanstalt för
alkoholmissbrukare (tidigare kallade alkoholistanstalter).
Om länsstyrelsen beslutar internering, behöver
beslutet inte omedelbart verkställas. Ofta beviljas
uppskov därmed, varvid alkoholmissbrukaren ställes
under övervakning, som kan förenas med mer eller
mindre ingående lydnadsföreskrifter (i stil med vad
som gäller vid villkorlig dom). I en del större städer
finns särskilda inackorderingshem, där en övervakad
kan bo under uppsikt men fortsätta sitt arbete.
1954 finns 21 allmänna vårdanstalter, av vilka
statens anstalter Venngarn och Svartsjö är de mest
kända. Totala antalet personer, som under ett år är
föremål för nykterhetsnämndernas ingripanden, har
hittills hållit sig omkring 35 000, men antalet
beräknas stiga, när den nya lagen har trätt i kraft, eftersom
nämndernas skyldighet att ingripa då blir utvidgad.
Av dessa 35 000 har omkring 15 000 tillhört de
grupper, som kan bli föremål för tvångsåtgärder, men
antalet intagna på anstalt har inte varit mer än omkring
1 400, vilket motsvarar antalet vårdplatser.
Anstalterna är sedan flera år permanent fullbelagda.
Socialstyrelsen bestämmer vilken anstalt en person skall
skickas till.
I detta sammanhang kan nämnas att samhället
ingriper mot alkoholmissbruk genom bötesstraff för
fylleri på offentlig plats (strafflagen 11 kap. 10 §)
och genom straff för rattfylleri, vilket utmätes även
om ingen försämring av körförmågan kan
konstateras men alkoholkoncentrationen i blodet överstiger
0,8 %o. 1953 har ett kommittéförslag om skärpning
av rattfylleribestämmelserna framlagts.
Upplysning och propaganda
Som redan nämnts har staten ända sedan
1840-talet understött upplysningsverksamheten i
alkoholfrågan. 1954 års beslut innebär även på detta område
en betydande ökning av statens insatser. För
forskning i alkoholfrågan skall inrättas ett
alkoholistsjukhus med därtill knuten forskningsavdelning.
Undervisningen i skolorna om alkoholens verkningar skall
effektiviseras och lärarnas utbildning göras bättre.
Detsamma gäller den militära undervisningen i
alkoholfrågan. Läkarnas och socialvårdspersonalens
utbildning skall också göras bättre. Organ för
strävandena till en effektiviserad undervisning och
upplysning i alkoholfrågan blir Centralförbundet för
nykter hetsundervisning (CFN), vilket på sin tid
upprättades av nykterhetsorganisationerna men nu blivit
ett halvstatligt organ. Vidare ges betydligt större
anslag än tidigare till den organiserade
nykterhetsrörelsen och till ungdomsverksamhet i allmänhet.
Omkring 5 av de 10 miljoner, som sparas genom
motbokens indragning, skall anslås till upplysning.
I samband med motbokssystemets avskaffande
anordnas dessutom en stor statlig propagandakampanj
mot onykterhet. Samtidigt görs vissa inskränkningar
i rätten att göra reklam för alkoholdrycker.
Alkohollagstiftningen i våra grannländer
I Norge rådde åren 1919-1927 brännvinsförbud.
Sedan detta fallit, regleras försäljningen genom
bestämmelser, som erinrar om de nya svenska. Det
statliga monopolbolaget, Vinmonopolet, motsvarar
emellertid både Vin- & Spritcentralen och
Detaljhandelsbolaget i Sverige. Det kommunala vetot har större
betydelse i Norge än i Sverige och bestämmes där ofta
genom särskilda lokala folkomröstningar. Antalet
försäljningsställen har härigenom blivit mycket litet.
Utminutering av spritdrycker förekommer endast på
20 orter och utskänkning endast i 7 städer.
Utskänk-ningen av spritdrycker får inte börja förrän kl. 15
på dagen och är helt förbjuden lördagar och
söndagar. Sedan 1930-talet finns nykterhetsvård efter
svenskt mönster.
Förhållandena i Finland erinrar på många sätt om
Norge. Där rådde totalförbud fram till 1932. Sedan
dess finns även där ett statligt monopolbolag,
Alkoholbolaget (»Alko»), som själv har hand om
utminu-teringen men överlåter tillverkning och utskänkning
åt enskilda personer eller bolag. 1946 infördes ett
slags kontrollsystem, dock utan individuell kontroll
av svensk typ. Kunden hänvisas till en bestämd
ut-minuteringsbutik och måste ha en inköpsbok, som
dras in vid svårare alkoholmissbruk. Nykterhetsvård
efter svenskt mönster har införts.
Danmark har den friaste försäljningslagstiftningen
bland de nordiska länderna. Utminuteringen är
praktiskt taget helt fri för vilken affär som helst. För
utskänkning behövs tillstånd, som kan dras in om
det förekommer för mycket missbruk i lokalen. Den
enda mera väsentliga inskränkning som har gjorts är
att skatterna höjts tidigare än i de övriga nordiska
länderna. Redan 1917 höjdes brännvinspriset mycket
starkt, vilket ledde till att konsumtionen sjönk till en
tiondel av vad den tidigare varit. I stället har
ölkonsumtionen stigit. Särskild nykterhetsvård saknas
nästan helt.
I de övriga nordiska länderna har spritskatterna
höjts kraftigt under andra världskriget och är nu
inte långt under de danska. Följande tabell
innehåller några jämförelser mellan de nordiska länderna
i fråga om spritpriser och antal försäljningsställen.
Sverige Finland Norge Danmark
Priset på vanligt
brännvin i svenska kr per liter 17,75 18,16 24,88 24,70
Antal
utminuteringsstäl-len...................... 250 80 46 ca 20 000
Antal
utskänkningsstäl-len...................... 740 350 62 4 420
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
