Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olaus Petri — mäster Olof och hans storverk - Kungliga pränteriet får arbete - Reformatorn och kungen var inte alltid såta vänner - Den stora gärningen lyktas - Oljeväxter — världens försörjning med växtfetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2566 OLJEVÄXTER ___________________________________
om Laurentius Andreae lämnat sitt bidrag i fråga om
språkets behandling. Också den protestantiska
psalmdiktningens begynnelse i vårt land hör samman med
Olaus Petri. I Sverige som i Tyskland blev sången ett
viktigt medel att sprida de reformatoriska tankarna.
Klart och enkelt belyser Olaus i ett flertal
småskrifter tidens brännande frågor, t. ex. om sakramenten,
äktenskapet och klosterlivet. Som en röd tråd går
genom dem alla grundsatsen: Kristus är den vi skola
rätta oss efter, icke sedvänjan. Då prästerna i regel
var okunniga i att predika, utgav Olaus till deras
tjänst en postilla, och i Den svenska mässan 1531 lade
han grunden till svenska kyrkans gudstjänstordning.
»Vi svenske», säger han, »höra ock Gudi till.» Ett
vackert minne av Olaus Petris verksamhet som
Stockholms stads sekreterare är hans ädla och kärnfulla s. k.
domarregler, som alltjämt återfinns i vår svenska
lagbok. I dessa kräver han likhet inför lagen, hänsyn till
brottslingens motiv och tortyrens avskaffande. Han
hävdar också, att meningen med straffet bör vara att
förbättra brottslingen. I alla dessa rättsgrundsatser
stod Olaus långt före sin tid.
Reformatorn och kungen var inte alltid såta vänner
Även i den kyrkopolitiska utvecklingen grep Olaus
Petri in. Vid riksdagen i Västerås 1527 var han
närvarande, och i början av 1530-talet tjänstgjorde han
som Gustav Vasas kansler. Men för denna syssla
passade han inte. De båda männen var alltför
självständiga naturer för att kunna trivas ihop. Olaus fick av
sin konung höra, att han passade till kansler lika bra
som »en åsna till luteslagare» eller som »en frisisk
ko till att spinna silke». De orden visade, att det goda
förhållandet var rubbat, och värre blev det längre
fram. Orsakerna till missämjan var flera. Olaus ville,
att den svenska reformationen skulle bli en verklig
väckelse och religiös nydaning, men kungen såg
saken mer politiskt och ekonomiskt. För Gustav var
rikets enhet det viktigaste av allt, och den predikan var
bäst som inskärpte lydnad för överheten. Olaus
menade, att »man måste lyda Gud mer än människor».
I sin på 1530-talet utarbetade Svenska krönika gjorde
Olaus anspelning på konungens snikenhet. Där
framfördes skarpt klander mot dem som vilja »rappa till
sig allt», och då Olaus försökte ge en opartisk
framställning av historien, menade Gustav, att svenskarnas
ära nedsattes, och skriften fick inte tryckas. Kungen
kunde inte glömma, att Olaus i en predikan som
sedermera blev tryckt, gått till rätta med det
gruvliga svärjandet på högsta ort. Oro och uppror
kunde väntas, om kungen framställdes som en gudlös
sälle. Kungen tog nya och tyska rådgivare, och
såväl Olaus Petri som Laurentius Andreae anklagades
för högförräderi. Anklagelseakten var vidlyftig, och
båda blev dömda till döden 1540. Benådning erhölls
dock mot dryga böter. När konungens vrede lagt sig,
blev förhållandet till Olaus något bättre. Han blev 1543
kyrkoherde i Storkyrkan, hans son sändes till
Tyskland för studier, men försöken att få Olaus att skriva
kungens historia lyckades inte. Mäster Olof skrev inte
på beställning. Inte heller kunde han förmås att
författa en smädeskrift över Kristian Tyrann. Utan
fruktan för kungen fortsatte Olaus att i
straffpredikningar »hugga på överhetens sköld».
Den stora gärningen lyktas
Liksom för Luther blev för Olaus den sista tiden
full av bittra besvikelser. Livet hade skoningslöst lärt
honom, att »världen är alltid sig självo lik». Troget
och samvetsgrant skötte han sitt kall men menade, att
denna världen inte skulle kunna länge bestå. Den
evangeliska friheten ledde ju blott till förvildning.
Konungen hade anförtrott honom inspektoratet över
Stockholms skola, och i bibeldramat Tobiae C omedia
sökte Olaus lära skolungdomen att leva ett
gudfruk-tigt liv. Boken utkom 1550, två år före reformatorns
död.
Olaus Petri fick sin gravplats i den stora gången
mitt emot predikstolen i Storkyrkan, där han så ofta
förkunnat livets ord. Jordisk ära och storhet hade han
inte sökt, och dock har få svenskar betytt mer för
vårt folks utveckling än han. Hans omutliga
rättskänsla, fläckfria vandel och folkliga, svenska fromhet
kommer alltid att väcka vår beundran.
VÄRLDENS FÖRSÖRJNING MED VÄXTFETTER
OuEVÄXTER. Världsproduktionen av oljor och
alla slags fetter låg 1953 vid omkring 24 milj, ton per
år. Av denna produktion svarade oljeväxterna för
ungefär 3Iö och djurfetterna för 2/s. Världshandeln var
ungefär 5,6 milj, ton per år, varav 3,7 milj, ton
vegetabiliska oljor och 1,9 milj, ton djurfetter.
Före kriget försåg länderna i fjärran östern, främst
Malacka, Indonesien, Filippinerna, Kina och
Man-sjuriet 40 % av världshandeln med vegetabilisk olja.
Livsmedelssituationen i Indien har emellertid
medfört en övergång från odling av oljeväxter till
spannmål och baljväxter och exportrestriktioner har införts
för att kunna tillgodose det inhemska behovet.
Sådant ökat kvarhållande av olja och oljefrö för
hemmamarknaden har även visat sig i andra
produktionsländer, främst Sydamerika. För närvarande är de
brittiska och belgiska besittningarna i Afrika bland
huvudexportörerna av vegetabilisk olja.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
