Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Papper — en av våra viktigaste exportvaror - Pappersmaskinen och trämassan revolutionerade pappersframställningen - Olika papperssorter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 I 6 PAPPER _____________________________________
stor sammanhållning, att den kan lämna silduken.
Den pressas mellan valsar med hjälp av en ändlös
filt och får därefter passera över en rad roterande
torkcylindrar.
Pappersmaskinen medförde en oerhörd ökning i
pappersproduktionen, och snart började brist på
råämnen till framställning av pappersmassa att göra sig
gällande. Man försökte på olika sätt skapa något
ersättningsmedel för lumpen. Först på 1840-talet
kröntes dessa försök med framgång, då man började
använda ved för framställning av fibermaterialet. En av
de första som löste problemet var en tysk
textilarbetare vid namn Keller. Han framställde papper av en
massa som till en tredjedel bestod av lump och till
två tredjedelar av trämjöl, som han erhöll genom att
slipa trä mot en roterande slipsten under
vattenbe-gjutning. Den massa som erhålles genom
sönderslip-ning av trä kallas »mekanisk pappersmassa» eller
»slipmassa». Den innehåller förutom den
motståndskraftiga cellulosan i veden även vedens alla övriga,
mindre motståndskraftiga beståndsdelar, såsom
lig-nin och kåda, vilket har till följd, att det papper som
framställes härav gulnar i ljuset och inte är vidare
hållbart. Slipmassepapper har dock fått stor
användning till framställning av tidningspapper,
konceptpapper och omslagspapper.
Vill man erhålla ett hållbarare papper, måste man
ur veden bortskaffa alla beståndsdelar utom
cellulosan. För detta ändamål hackar man sönder veden
till s. k. flis. Denna kokas därefter i en vattenlösning
med vissa kemikalier under tryck. Man kan använda
antingen en svag syra, svavelsyrlighet, eller också en
alkalisk lösning, innehållande natriumsulfid och
-hy-droxid. Härvid går alla vedens beståndsdelar utom
cellulosan i lösning. Metoden att koka veden med
svavelsyrlighet kallas sulfitmetoden, emedan
svavelsyr-ligheten av praktiska skäl inte användes fri utan i
form av ett salt, som har det kemiska namnet »sur
kalciumsulfit». Metoden att koka veden i en alkalisk
lösning kallas sulfatmetoden och har fått sitt namn
därav, att de i kokvätskan ingående ämnena
framställes av natriumsulfat. Vid sulfitmetoden användes
uteslutande granved, vid sulfatmetoden kan även
tallved användas. Den första sulfatfabriken i Sverige
an-lades 1872 i Delary i Småland. Den förste som
fabriks-mässigt framställde pappersmassa enligt
sulfitmetoden var svensken Carl David Ekman, vilken 1874
började driva Bergsviks sulfitfabrik.
Vid sulfatmetoden måste man av ekonomiska skäl
ta vara på lutvätskan, nämligen för att återvinna den
dyrbara natriumhydroxiden, vilket sker genom att
luten indunstas och dess organiska beståndsdelar
för-brännes. Det är bl. a. vid denna förbränning som
den för sulfatfabrikernas omnejd så karakteristiska,
obehagliga lukten uppstår, beroende på närvaron av
vissa svavelhaltiga organiska föreningar (väsentligen
metylmerkaptan) i rökgaserna. - Vid
sulfitmetoden är det inte av ekonomiska skäl nödvändigt att
söka återvinna kolsyrans fasta beståndsdelar ur luten,
eftersom råmaterialet, svavelkis och kalk, är
förhållandevis billigt. Genom syrans inverkan försockras
en viss del av cellulosan (se Cellulosa), så att luten
efter neutralisering, luftning och ympning med
lämpliga jästsvampar kan jäsa under bildning av vanlig
etylalkohol. På så sätt framställd alkohol kallas
sulfitsprit - icke att förväxla med den giftiga träspriten
(metylalkohol). Avkokad sulfitlut användes för
övrigt som dammbindningsmedel på vägarna och vållar
en hel del skada på fordonen.
Både sulfat- och sulfitlut innehåller stora mängder
organisk substans, nämligen vedämne (lignin), kåda,
terpentin osv., som tidigare utnyttjades mycket
ofullständigt. Det är den moderna träkemins uppgift
världen runt att söka nyttiggöra dessa avfallslutar på
ett allt bättre sätt. Det enklaste sättet är att indunsta
luten och använda den som bränsle, vilket numera
sker i stor omfattning. Av tallved fås s. k. flytande
harts, varur framställes tvålämnen och hartser.
Olika papperssorter
Om papper framställes av enbart ren cellulosa,
blir det poröst och får förmågan att hastigt suga till
sig vätska. Sådant papper användes till läsk- resp,
filtrerpapper. Skriv- och tryckpapper samt
omslagspapper är däremot limmat i högre eller mindre grad.
»Limmet» består av hartstvål i förening med alun,
vilka ämnen tillförs massan redan i »holländaren»,
den apparat där massa sönderdelas av roterande
knivar.
Det tryckpapper som används för denna bok är ett
rent 105 grams glättat sulfitpapper, dvs. väger 105
gram per kvadratmeter. Ehuru det är framställt
enbart av träcellulosa kallas det träfritt, emedan det inte
innehåller slipmassa. Våra dagliga tidningar trycks
däremot på det billigare och förgängligare
slipmasse-papperet. — Sulfatpapperet har tidigare alltid varit
mer eller mindre brunt till färgen. Det är i regel
betydligt starkare (»kraftpapper»), då sulfatmetoden
är skonsammare mot fibermaterialet än vad fallet är
med sulfitmetoden. Det användes till omslagspapper,
bruna kuvert, till hårdpapp osv. samt i blandning med
slipmassa till wellpapp, kartong osv. Numera har
emellertid en metod uppfunnits varigenom det
starkare och billigare sulfatpapperet kan effektivt och
hållbart blekas, så att ett papper av likvärdig kvalitet
med det s. k. träfria kan framställas enligt
sulfatmetoden. - Pergamentpapper är ett sulfitpapper,
som utsatts för en kortvarig behandling med
svavelsyra eller zinkklorid. Smörpapper och ritpapper kan
antingen vara av pergamenttyp, oljade eller
framställda av hårt ältad fiber. Sådant papper kallas
»greaseproof» dvs. fettsäkert.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
