Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Perspektiv — hur en bild får rymd och djup - Den tredje dimensionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2644 PERSPEKTIV
Fig. 9
Väggmålning från Livias hus i Pompeji 100—200 år e. Kr.
med linjeperspektiv. Man anar redan här centralperspektivet.
Fig. 10
Den asiatiska bilduppfattningen med dess modifiering av den
perspektiviska sammanlöpningen förefaller numera som en
ganska riktig lösning av avbildningsproblemet.
Fig. 11
Fig. 12
Frontperspektiv.
Bild av
Kungstornen i Stockholm.
Horisonten med
huvudpunkt och
därmed också
kamerans (ögats) höjd
över marken
erhåller man genom
att dra linjer
genom fönstren.
Märk också de
vågräta fönster linjer na
genom fönstren i
tornen. T. h. en
konstruktion av
föregående bild samt
även exempel på
utförande av
per-spektivisk förkortning.
lingen framåt, men först Ubaldo del Monte
framställde centralperspektivet som perspektivets rent
matematiska grundval.
Problemet intresserade dock fortfarande
konstnärer, filosofer och matematiker, och år 1635 utformade
Desagues de perspektiviska måttbestämningarna till
en matematiskt fullt giltig metod.
I dag övertar vetenskapsmännen helt arvet från
renässansen. Ett av resultaten är de stereometriska
bilderna och 3-D-filmerna. Konstnärerna däremot
bryter sig helt nya banor för sitt bildskapande. Det
rörliga ögat bryter ner perspektivet, och detta
sökande efter rörelse och uttryck har gjort, att vår tids
konst radikalt börjar skilja sig från renässansens i
bildbyggnadsavseende.
Att så med nödvändighet måste bli fallet har
kanske sin grund i att vi inte går omkring och ser
omgivningen fotografiskt, dvs. perspektiviskt. Den bild vi
ser präglas ju i allra högsta grad av vad vi vet om de
föremål vi granskar. Hjärnans
associationscent-rum avgör, hur bilden skall uppfattas både i form
och färg. Jämför t. ex. fig. 13 Mantegnas målning och
fig. 14 ett fotografi (näthinnebild) av motsvarande
situation.
Kunskapen om ögats perspektiv är emellertid ännu
grundläggande för vår kulturepoks bildskapande, och
de följande skisserade principerna, bild 11—16, avser
att ge de allmänna grunddragen.
Ögat är en naturlig kamera, där näthinnan
tjänstgör som film och registrerar omgivande föremål med
optisk förkortning. Detta innebär, att längre bort
belägna föremål uppfattas mindre än närmare belägna,
vilket anses vara perspektivets grundlag. Vidare
kommer vågräta linjer och ytor i omgivningen, som är
parallella med blickriktningen, att till synes
sammanfalla i huvudpunkten. Denna punkt tänkes mitt
framför betraktaren och på horisonten. Även andra
vågräta linjer och ytor, som inte är parallella med
blickriktningen, orienteras mot horisontlinjen.
Begräns-ningslinjerna i föremål med parallella sidor
sammanfaller i gräns- eller distanspunkter, som geometriskt
kan bestämmas. (Distansen är avståndet från öga till
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
