Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polarländerna — midnattssolens och polarnattens rike - Framtidens flyglinjer över Arktis - Antarktis, det stora sydpolslandet - Antarktis’ bergskedjor når större höjd än Alperna, och sydpulen ligger 2765 m ö. h. - Stora värden hämtas ur sydpolshaven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 688 POLARLÄNDERNA ________________________________
Av allt att döma står emellertid de hittills
avspärrade och avlägsna arktiska trakterna nu inför ett helt
nytt skede i sin historia. En blick på jordgloben gör
det klart, att i flygets tidsålder den kortaste vägen
mellan världens båda nu ledande stormakter - USA
och Sovjetunionen - går över dessa trakter. En följd
av det ändrade läget har blivit att militära baser
utbyggts på ömse sidor om polarhavet. Men lyckligtvis
kan de nya förhållandena också tjäna fredligare
syften. Ett exempel härpå är den transarktiska flygroute,
som öppnades för civil passagerartrafik, när
SAS-pla-net Arild Viking lyfte från Los Angeles den 19 nov.
1952 för att över den magnetiska nordpolen och den
stora amerikanska flygbasen Thule på nordvästra
Grönland flyga till Köpenhamn, en sträcka som med
1 000 km understiger den vanliga vägen över New
York och Skottland. Ytterligare provflygningar har
1954 lett till upptagandet av reguljär, kommersiell
flygförbindelse denna väg.
Antarktis, det stora sydpolslandet
Isolerat från den övriga världen genom
ogästvänliga, stormfyllda havsvidder förblev Antarktis, den
sjätte kontinenten med ca 14 milj, km2 yta, länge
helt okänt.
Bilden av denna öde kontinent framträder
emellertid nu i sina huvuddrag, sedan kustlinjen så gott som
helt kartlagts. Det kan sålunda anses fastslaget, att
vi har att göra med en enhetlig och sammanhängande
kontinent. Två stora havsvikar — en på den
atlantiska sidan, Weddellhavet, och en på Stilla havssidan
söder om Nya Zeeland, Rosshavet - delar emellertid
upp kontinenten i två huvuddelar, det mindre
Väst-antarktis och det större Ostantarktis. Ostantarktis’
kust har sedan länge varit förhållandevis väl känd.
Inte minst genom norska expeditioner har
kännedomen om de närmast Sydafrika belägna kusttrakterna
ökats, vilket på kartan framgår av de här talrika
norska ortnamnen Kronprinsessan Märtas land,
Prinsessan Astrids land, Prinsessan Ragnhilds land, Drottning
Mauds land o. s. v. Västantarktis’ kust förblev
däremot länge till stor del okänd. Först genom Ellsworths
märkliga transantarktiska flygning 1935 och Byrds
med flygplan utrustade expeditioner 1939-41 och
1946-47 har kustlinjen här utforskats och kartlagts
i stora drag. Kontinentens inre är dock fortfarande till
största delen helt okänt.
Antarktis’ bergskedjor når större höjd än Alperna,
och sydpolen ligger 2 765 m ö. h.
Som helhet betraktat är Antarktis ett högland med
stora bergskedjor, vilkas högsta toppar skjuter upp
över 6 000 m ö. h. och höjer sig över det kompakta
snö- och istäcket. Kontinenten har en medelhöjd av
ca 2 000 m, och vid sydpolen har höjden uppmätts
till 2 765 m ö. h. Väldiga glaciärer täcker platåerna
i det inre och de dalar som genombryter randbergen
vid kusterna. De grunda havsvikarna är helt fyllda
av s. k. shelf-is, dvs. isfält som vilar på havsbottnen
eller flyter på vattnet. Ett sådant är Ross-isfältet,
vilket täcker inre delen av Rosshavet. En liknande
shelf-is fyller också inre delen av Weddellhavet. I
geologiskt avseende utgör Västantarktis en fortsättning
på Sydamerikas Ander, liksom Ostantarktis torde
ansluta sig till de australiska och afrikanska
kontinenterna. De geologiska undersökningarna har
naturligtvis försvårats av de ismassor som täcker landet, men
genom den svenska sydpolsexpeditionen 1901-03
fastställdes sambandet mellan Västantarktis och
Sydamerika över Syd-Orkneyöarna, Syd-Sandwichöarna
och Syd-Georgien. På östra halvklotet ligger bl. a.
Bouvetön [bovä’-] i Atlantiska oceanen (norsk),
Prins Edvard- (brittisk) och Crozetöarna [kråsä’-]
(franska), Kerguelenöarna [kärgölän’-] och Heardön
[had-] i Indiska oceanen (franska).
Klimatet är ännu strängare och stormigare än i de
arktiska trakterna. Endast i n. v. hörnet av
Västantarktis når medeltemperaturen under den varmaste
månaden över o°, men årstemp. för polen anges till
-30°. Ingenstans på jorden har de högsta
vindstyrkorna sådan varaktighet. Växt- och djurliv företer
vissa likheter med det arktiska, men bland sälarna
finns vissa arter, t. ex. sjöleoparden och sjöelefanten,
som inte förekommer i nordpolarländerna.
Sydpolarländernas karaktärsdjur är pingvinen. Den
förekommer i flera arter; vid Antarktis’
fastlands-kuster är kejsarpingvinen vanlig. Han är som bekant
en prydlig herre i vit väst och svart bonjour, begåvad
med stor sim- och dykarskicklighet. Men hans ovana
och oviga uppträdande på land, där han med stort
allvar högtidligt spatserar omkring, gör ett
oemotståndligt komiskt intryck. Han har för många
sydpols-expeditioner varit en obetalbar rolighetsminister
under långa enformiga dagar i isens rike.
Stora värden hämtas ur sydpolshaven
Haven kring sydpolen är inte, som man skulle
kunna tro, öde och livlösa utan hyser ett rikt djurliv. Det
är valfångsten kring Antarktis som framför allt har
motiverat det politiska intresse som en del länder haft
att bevaka i sydpolslandet och på de subantarktiska
öarna, sedan jaktområdena på val i Norra ishavet
beskattats alltför hårt. 1908 lade England beslag på
öarna mellan Sydamerika och Antarktis, däribland
Syd-Georgien, den enda av de subantarktiska öarna som
har stadigvarande befolkning (ca 400 inv.,
huvudsakligen i valfångarstationen Grytviken). Ön ingår i den
1909 som brittisk proklamerade sektorn (mellan 200
och 8o° v. längd) av Antarktis, Falkland Islands
De-pendencies [fåTland aj’lands dipen^ansis] (8,25
milj, km2, därav ca 3 milj, km2 land). För att
förekomma norska planer i Rosshavet förklarade England
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
