Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polen — landet mellan öst och väst - Ur Polens dramatiska historia - Polens delningar - Främlingsvälde och nya krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2696 POLEN
Bland Polens städer är Krakow kanske den minnesrikaste. Staden, som 1950 hade 347000 inv., ligger vid Weichsel i ett
viktigt dalstråk, som leder in i Karpatdalarna. Dess glanstid inföll 1311—1610, då den var Polens huvudstad, innan Sigismund
Vasa flyttade residenset till Warszawa, men bibehöll även därefter sin betydelse som landets historiska stad. På stranden av
Weichsel höjer sig den gamla kungaborgen Wawel (t. h.) från 1300-talet, som i källarvåningen inrymmer rester av Polens
äldsta kyrka, en rundkyrka från början av 900-talet. Av gammalt är staden ett viktigt kulturcentrum med universitet från
1364 (1950 11 301 stud.), bergsakademi, konstakademi m. fl. bildningsanstalter. Staden hade på 1930-talet 43 kyrkor, 34 kloster
och 8 synagogor. Den berömda Mariakyrkan stammar från 1300-talet, likaså Tyghallarna, som inneslöt ett betydande
museum (t. v.). Svenskarna innehade staden 1702—04.
Ur Polens dramatiska historia
Få länder har en så dramatisk historia som Polen.
Då det på 900-talet framträder ur sagans dunkel, hade
det sitt maktcentrum omkring Gnie’zno och Poznan
i det s. k. Storpolen. För att kunna hävda sig mot de
påträngande germanska stammarna antog
polackernas furste Mieszko [mjäsj’kå] 967 den kristna tron,
och 1000 upprättades i Gnesen en ärkebiskopsstol,
som lydde direkt under Rom. Genom rikets delning
mellan Boleslaw den snedmyntes söner 1138
flyttades den politiska maktens centrum till Krakow, som
förblev Polens huvudstad till dess Sigismund III Vasa
gjorde Warszawa till huvudstad. Under hela
medeltiden hade polackerna att kämpa mot den tyska
expansionen och särskilt mot Tyska orden, vilken en
Förkrigspolens gränser, viktigaste järnvägar och städer.
tid lyckades avskära det egentliga Polen från
Östersjön men som 1466 genom freden i Torün fick
erkänna sig besegrad.
Polens delningar
Med Litauens furste JagieFlo ingick den sista
ättlingen av den första polska kungadynastin (piasterna)
prinsessan Jadwiga 1386 ett giftermål som ledde till
en polsk-litauisk union. Denna ägde bestånd ända till
Polens upplösning genom delningarna vid 1700-talets
slut. Jagiello blev stamfader för den jagelloniska
ätten, och det var som en ättling på kvinnolinjen
(genom sin moder Katarina Jagello’nica) som den
svenske Johan IILs son Sigismund 1587 besteg Polens
kungatron. Vasarnas tid var en av olyckliga krig
kännetecknad period i Polens historia. Den siste
Vasaätt-lingen, Johan Kasimir, abdikerade 1668, sedan Polen
fått uppleva de svenska truppernas härjningar under
Karl X Gustaf, vilken period av Sienkiewicz skildrats
i en stor roman med det betecknande namnet
Syndafloden. 1673 valdes fältherren Jan Sobie’ski till kung.
Genom sin insats i slaget vid Wien mot turkarna 1683
fick han epitetet Kristenhetens räddare. Efter Jan III
Sobieskis död 1696 följde en upplösningens period
i Polen, med en maktlysten men oenig adelsmakt och
en ständigt försvagad kungamakt, till dess de tre
mäktiga grannarna Preussen, Österrike och Ryssland tog
tillfället i akt och i de tre delningarna (1772, 1793 och
1795) roffade åt sig hela landet.
Främlings välde och nya krig
Men trots att gränserna blev utplånade för Europas
en gång mäktigaste rike, vars område sträckt sig från
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
