Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polio — en sjukdom som ännu gäckar oss - En blixt från klar himmel - Behandlingsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27OO POLIO
EN SJUKDOM SOM ÄNNU GÄCKAR OSS
PoLIO. Barnförlamning, eller som den numera
kallas polio, är en sjukdom som var praktiskt taget
okänd för 100 år sedan. Inte så att sjukdomsfall inte
förekom, men man hade inte sjukdomsenheten klar
för sig och därför torde en hel del fall ha förbisetts.
Därtill kommer att den säkerligen inte alls förekom
så ofta som nu och framför allt inte i så stora
epidemier som under det senaste seklet. Orsaken härtill
kan man måhända finna i de moment som nedan
diskuteras som orsak till nutidens epidemier av polio.
Polio är en s. k. virussjukdom, dvs. den orsakas av
ett smittämne av virustyp (jfr art. Virus). Poliovirus
är ett av de allra minsta virus man känner till. Det
mäter mindre än tre hundratusendels millimeter och
passerar genom de finaste filtra. Det passerar också
med lätthet de s. k. sandfiltra, som används för
rening av dricksvatten i våra vattenverk, ett förhållande
som man måste räkna med vid diskussionen om
förebyggande av epidemier. Det är i fuktig miljö
mycket motståndskraftigt och relativt okänsligt för våra
vanliga desinfektionsmedel. Effektivast är jod. Det är
emellertid mycket värmekänsligt och tål inte
upphettning till 600 under mer än ca J/2 minut. Det säkraste
sättet att oskadliggöra poliovirus är upphettning.
En blixt från klar himmel
Polio har blivit en mycket uppmärksammad och
mycket diskuterad sjukdom. Den träffar människor
framför allt i yngre åldrar och upp i medelåldern och
kommer ofta som en blixt från klar himmel. Den
träffar helt arbetsföra och friska människor och lämnar
ofta den sjuke som en mer eller mindre invalidiserad
individ. Detta sjukdomens nyckfulla uppträdande och
att den ger livsvarig invaliditet har gjort polion till
ett mycket stort samhälleligt problem, trots att
antalet sjuka per år inte är så stort om man jämför med
t. ex. hjärtsjukdomar, cancer eller olycksfall.
Infektion med poliovirus behöver inte alls leda till
att sjukdomen manifesterar sig. Kroppens reaktion
kan avspeglas utan att vare sig den infekterade eller
hans omgivning märker några sjukdomstecken. Trots
detta medför en sådan infektion och en sådan reaktion
att den infekterade får ett varaktigt immunitetsskydd.
I själva verket har en mycket stor del av befolkningen
i ett modernt samhälle, och kanske ännu fler i ett
primitivare samhälle med lägre hygienisk standard,
genomgått en sådan »omärklig» infektion och alltså
blivit immun på kuppen.
Från denna ytterlighet finns sedan alla övergångar
till en snabbt förlöpande sjukdom med dödlig utgång.
Man räknar med att i vårt land får endast 6 personer
av tusen, som ådrar sig en polioinfektion, sjukdoms-
symtom och av dessa får endast tre mer eller mindre
utpräglade förlamningssymtom.
De för polio typiska symtomen är feber,
huvudvärk och ont i halsen i debuten. Vidare kommer
trötthet, dåsighet, ömhet i olika muskler, som tecken på
en allmäninfektion. Ibland kan den sjuke känna
matleda och få kräkningar. Om inga andra symtom
tillstöter, kommer man som regel icke att misstänka
polio, och sjukdomen avtager snabbt och utan att ge
några bestående men. Om den utvecklas vidare
kommer smärtor och stelhet i nacke och rygg, krypningar i
armar och ben och ibland svåra muskelsmärtor. Dessa
senare förebådar i allmänhet förlamningarna eller
kommer samtidigt med dem. Förlamningarna växlar
enormt i omfattning, från någon enstaka muskel till
större delen av kroppens muskulatur. Särskilt farligt
blir det om bröstkorgens och mellangärdets muskler
blir förlamade, ty då äventyras andningen och
resultatet blir kvävning, om inte konstgjord andning av ett
eller annat slag snabbt ordnas.
Som regel brukar förlamningen börja gå tillbaka
samtidigt som febern sjunker och temperaturen blir
normal igen. Till en början sker förbättringen ganska
snabbt för att så småningom fortskrida allt
långsammare.
Behandlingsmetoder
Behandlingen tar till en början sikte på att lindra
de akuta sjukdomssymtomen. Något effektivt
botemedel mot sjukdomen sedan den brutit ut känner man
inte till. Man försöker motverka följderna av
förlamningarna, försöker hindra att lederna stelnar till
och blir orörliga, att olika lemmar fixeras i felaktiga
ställningar osv. Vid andningsförlamning kan man bli
tvungen att ge konstgjord andning under långa tider.
I vårt land använder man som regel maskiner, s. k.
respiratorer, för detta ändamål. Skötseln av
poliosjuka är synnerligen krävande och sätter sjukhusens
resurser i fråga om teknisk utrustning och tillgång
till personal på mycket svåra prov.
Då det akuta sjukdomsstadiet har upphört försöker
man genom successiv träning öva upp
muskelfunktionen i de rester av muskeln, som har kvar intakta
nervceller och som därför kan förmås att fungera
igen. Denna träning måste doseras mycket försiktigt,
så att följden inte blir överansträngning, vilket
snarare skadar än nyttar. Träningen kan behöva fortgå
under flera år.
Läkningsresultaten varierar dels med den aktuella
epidemiens svårighetsgrad och dels med
effektiviteten i behandlingsmetoderna. Det blir därför mycket
svårt att jämföra resultaten från olika länder och olika
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
