Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portugal — en liten stat med ett stort förflutet - Försvarsförbund med England - Ett rikt men outvecklat land - Folkets seder och bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 720 PORTUGAL _____________________________________
kust fram till Ca’licut på Indiens västkust, en färd
som skulle få de mest vittgående följder. Men redan
dessförinnan hade en uppgörelse träffats, som för
Portugal skulle få ännu större konsekvenser,
nämligen överenskommelsen i Tordesillas [-siKjas] 1494.
Genom detta fördrag tillerkändes Portugal allt
nyupptäckt land öster om en nord-sydlig
demarka-tionslinje 2 190 km väster om Kap Verdeöarna,
medan Spanien skulle ha landet som låg väster om
samma linje.
Nu bar det sig emellertid inte bättre än att
portugisen AKvares Cabral’ 1500 på väg till Indien träffade
på Brasilien och därigenom kom att upptäcka ett land
som till spanjorernas stora förtret visade sig nå öster
om demarkationslinjen. Vid skiljegränsens
fastställande torde man nämligen avsett att ge Spanien fria
händer i hela Amerika. Och även om portugiserna på
kort tid skaffade sig herraväldet i Indiska oceanen
och framträngde genom Malackasundet till de
kinesiska farvattnen, blev dock med tiden Brasilien
Portugals viktigaste koloni.
Försvarsförbund med England
På några årtionden lade Portugal under sig ett
område som var mer än 100 gånger så stort som
moderlandet. I längden måste det dock överstiga den lilla
nationens krafter att sammanhålla och styra detta
vidsträckta imperium. I våra dagar återstår också endast
spillror av 1500-talets mäktiga välde, men det är
likväl ett område som är 22 gånger större än
moderlandet och med 3 milj, flera inv. Dess värdefullaste delar
ligger på den afrikanska kontinenten eller på öarna
utanför densamma. Att Portugal lyckats bevara så
mycket, sammanhänger med att landet i stort sett
förmått samordna sin utrikespolitik med
Storbritanniens utan att direkt uppgå i det brittiska imperiet.
Portugal och England är sålunda förenade i ett
försvarsförbund, vars ursprung går tillbaka ända till
1372.
Ett rikt men outvecklat land
Farligast för Portugal var dess krigiske granne i
öster, Spanien, sex gånger så stort som Portugal. Ingen
naturlig gräns skiljer de båda länderna, och
Portugals floder och berg är i stor utsträckning
fortsättningen av Spaniens. Norra Portugal utgör sålunda
avslutningen av det inre platålandet, men till följd av
de regnförande atlantiska vindarna har landet inte
alls samma ödsliga karaktär som Kastilien eller Leon.
Douros [då’orå] dal, en flera hundra meter djup
ravin, är ett av de förnämsta vinområdena i Europa.
Utmed hela dalgången sträcker sig vinterrasserna,
den ena över den andra. Druvor odlas utmed
vägkanterna, på klippavsatser och sluttningar, deras spaljéer
stöter man på utanför minsta hydda och bondgård,
och när man promenerar utmed gatorna och vägarna,
kan man ofta röra vid stora väldiga klasar, som hänger
ned från vinstockar över vägen. Huvudorten för detta
vindistrikt, som sträcker sig mer än 200 km utmed
floden, är staden Opor’to (Porto) vid flodens
mynning. Vinet kallas efter staden för portvin.
Mellersta Portugal, i synnerhet Estremadu’ra,
dvs. den provins där Lissabon ligger, är ganska
ödsligt och upptages i stor utsträckning av betesmarker
för får, getter och svin. I provinsen Alentejo [-[aleng-te’sjo]-] {+[aleng-
te’sjo]+} möter man korkindustrin. Mil efter mil
färdas man genom skog av korkek, och överallt stöter
man på kork.
Sydligaste Portugal består av den bördiga
provinsen Algar’ve. Här växer sydfrukter i överflöd -
apelsiner, fikon, mandel, oliver, nötter, druvor - och
sojabönor. Här hämtar också fiskarna från havet rika
fångster av sardiner och tonfisk. Den lilla staden
Sag-res [sag’risj] vid Kap Säo Vicente [saångvisä”g/nta],
Portugals sydvästligaste udde, är historiskt ryktbar
som utgångspunkt för Henrik Sjöfararens många
upptäcktsfärder och expeditioner. Här är också inslaget
av negerblod starkare, beroende på den stora importen
av negerslavar under de stora upptäckternas tid.
Portugal anses ha ganska betydande
mineraltillgångar, men bristen på vattenkraft och goda
kommunikationer har hindrat deras exploatering. Nu bryts
en del stenkol, kopparhalt, svavelkis, volfram, tenn
och kaolin. För täckande av sitt kolbehov är Portugal
dock helt beroende av importen från England. Vid
kusten utvinnes salt ur saliner. Trots att jordbruk
är huvudnäringen, måste stora mängder livsmedel
importeras. En för varje år stigande produktion av vete
har emellertid minskat behovet av spannmålsimport.
Däremot exporteras i stor utsträckning konserver
(sardiner), vin och kork.
De viktigaste portugisiska industriprodukterna är
textilvaror (i första hand halvfabrikat av fårull, siden
och importerad bomull), porslinstegel eller azulejos
[-lech’ås] - en ursprungligen morisk produkt -
skodon och papper.
Folkets seder och bruk
Det portugisiska folket, särskilt landsbygdens, har
många högtidsdagar och därmed förknippade seder
och bruk. Processioner, pilgrimsfärder,
fårklippnings-och skördefester sätter färg på det lantliga livet.
Särskilt pittoreska är folkdräkterna, i synnerhet de som
kvinnorna bär på sina stadsresor.
Portugal har tre universitet, i Lis’sabon, Coimbra
[koing’bra] och Oporto. Men trots att Lissabon är
bildningscentrum för såväl Brasilien som det egna
landet har Coimbra den äldsta och förnämsta
universitetet. I fråga om musik och konst har Portugal föga
att bjuda på. På det litterära området har dess diktare
under 1500-talet tillförsäkrat landet en plats i
historien, i första hand genom Luis de Camöes [k9mång’sj],
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
