Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Primitiv konst — konsten hos naturfolken - Afrikansk konst - Söderhavsöarnas konst - Påskön - Indianerna - Etiopisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 73$ PRIMITIV KONST _______________________________
en egen särpräglad stil nämnes främst
Bambara-och Baloue-stammarna i Franska Västafrika (Sudan
och Elfenbenskusten) och Baluba-folket i Belgiska
Kongo.
Bambara-konstnärerna har sin specialitet i
anti-lopmasker, vilka genom stilisering utbildats till rent
geometrisk-konstruktivistiska skulpturer. Hos Baloue
är konstlivet högt utvecklat: »Vackra unga kvinnor
känner sig smickrade av att sitta modell för en
berömd konstnär... När en man reser bort låter han
ofta skära ett porträtt av sig själv för att ge bort det
till släkt och vänner... Ansiktena är - även efter
europeiska skönhetsbegrepp - vackra och själfulla.»
(Kjersmeier.) En liknande estetiskt förfinad
konstkultur med realistisk grundsyn är utmärkande för
Baluba. Hos Yorubastammen i Nigeria har man vid
utgrävningar påträffat utomordentligt vackra
huvuden i terracotta, om vilkas ålder åsikterna går vitt
isär. Från Yoruba härstammar också ett
monumentalt huvud med väldig håruppsättning, som ser ut
som ett faraohuvud från Egyptens i2:e dynasti, och
måhända är det också en avspegling av forntidens
Egypten, vars inflytande sträckte sig längre ned i de
svartas värld än man vanligen föreställer sig.
Egyptiskt inflytande kan kanske också spåras i de
sällsynta gravstatyettema hos Habbestammen.
När engelsmännen 1898 stormade det gamla
kungariket Benins huvudstad påträffades ytterst
egenartade brons- och mässingsskulpturer i en starkt
form-medveten, krigisk och barbarisk stil, som man först
inte ville beteckna som negerkonst. Nu vet man att
denna konst utvecklades av Bini-stammen under
dess blomstringstid på 1400-1600-talen, då den hade
livligt handelsutbyte med bl. a. Portugal. Sedan
halvt-annat sekel är denna sällsamma konstkultur
utslocknad.
Söderhavsöarnas konst
Det andra stora området för primitiv konst är
Oce-anien, Söderhavsöarna. Konsten spelade där en gång
en mycket stor roll för alla det enskilda och
gemensamma livets yttringar. Nyttokonsten var starkt
utvecklad: husen — särskilt de hemliga religiösa
sällskapens väldiga klubbhus - och båtarna var rikt
smyckade med skulptur och målning. Hos de
högtstående maorierna på Nya Zeeland var tempel och
andra byggnader rikt prydda med skulpturer och
målad ornamentik, ja, själva människokroppen
dekorerades med en linjeornamentik, som ställer detta folk
främst på tatueringskonstens område.
På grund av infödingarnas snabbt skeende
utplåning och degeneration är denna Söderhavskonst
numera nästan utdöd och kan studeras huvudsakligen
i etnografiska museer och privatsamlingar.
Vetenskapligt är den ännu föga bearbetad, och de inre
sammanhangen är långtifrån klarlagda.
Skulpturen dominerar och företräds här som i
Afrika främst av fetischer, förfädersbilder, masker,
gudabilder och demonfigurer. Man fäster sig särskilt
vid bildernas våldsamma fysionomiska fantastik. På
Nya Guinea, där nyttokonsten haft en oerhört rik
utveckling, märker man en stark skulptural
formkänsla, undet det att Nya Irlands masker och
småskulp-turer utmärks av en mera målerisk, ornamental
uppfattning.
Påskön
Till den polynesiska konstens märkligaste och
gåtfullaste alster - alltjämt till sitt ursprung
oförklarade - hör de väldiga stenstoderna på Påskön - den
primitiva konstens enda monumentala skapelser.
»Man känner till i allt 555 stenfigurer på Påskön. De
är huggna i lava och antingen i grupp eller en och en
placerade på stenfundament. Figurerna är från 1 till
23 m höga. Hjässan krönes av en turbanliknande
mössa av röd tuff. På den största figuren mäter
huvudet 11 m, näsan har en längd av 3,3 m och ansiktet
en bredd av 3,4 m. Figuren väger över 50 000 kg.»
(Kjersmeier.) Se bild s. 2561.
Om en hög konstnärlig kultur på Marquesasöarna
vittnar tempelruiner och stenskulpturer.
Indianerna
Hos indianstammarna på Nordamerikas
nordvästkust har sena spår av en utvecklad konstkultur i
magins, religionens och ättesamfundets tjänst
bevarats. Den har framför allt tagit sig uttryck i de rikt
skulpterade totempålarna, som restes framför husen
och bestod av mäktiga cederstockar, ofta urholkade
baktill. På framsidan uthöggs fantastiska
människo-och djurfigurer, den ena över den andra. »På så sätt
åskådliggör totempålarna myter och
släktskapsförhållanden till vissa djur, men även ägarens egna dåd
och övernaturliga upplevelser ... Totempålarna
demonstrerar segern över de illasinnade makterna med
totemdjurens hjälp.» (S. Linné.) Pålarna kunde nå
en höjd av 30 m och var därmed världens största
träskulpturer. De bevarade pålarnas tillkomsttid
ligger tämligen sent, kanske på 1700-talet, då indianerna
genom kontakt med de vita fick goda verktyg, men
de bygger säkerligen på vida äldre traditioner.
Etiopisk konst
På gränsen till primitiv konst står den intressanta
etiopiska folkkonsten, som främst tar sig uttryck i ett
naivt beskrivande men samtidigt dekorativt måleri.
Liksom den etiopiska kristendomen direkt härleder
sig ur den främre-orientaliska fornkyrkan så utgår
detta måleri från fornkristen konst med hellenistiska
traditioner.
De primitiva stadierna i kulturfolkens konst
behandlas under respektive folks forntids- och
konsthistoria. Se även Europa (s. 882 f.)
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
