Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Propaganda — ser ut som sanning - Psykologisk krigföring - Sverige och propagandan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274^ PROPAGANDA _____________________________________
hamn och Oslo visat krigsfilmer, som var avsedda att
ge en imponerande bild av den tyska krigsmaskinens
storlek och styrka.
Även om det tyska propagandaministeriet, som
leddes av Joseph Goebbels, till en början kunde
inregistrera framgångar, var det inte vuxet den
kommande utvecklingen av kriget. Det totalitära systemet
i Tyskland band propagandisterna så starkt att de
inte kunde forma propagandan på lämpligaste sätt
för motståndarländerna. Efter hand nöjde man sig
också med att ge utlandet översättningar av den
propaganda man avsett för hemmaopinionen. Man drog
sig inte heller för uppenbara lögner och när sådana
kunde bevisas, motverkade de sitt eget syfte. Så
uttalade den tyske presschefen Dietrich i oktober 1941,
att kriget i öster snart var slut och att endast
rens-ningsoperationer återstod. Fälttåget mot Ryssland tog
som bekant en annan vändning, och varje år på
årsdagen av Dietrichs uttalande lät engelsmännen kasta
ned som flygblad en faksimil av den tidning där
uttalandet stått uppslaget med stora rubriker.
Denna åtgärd är typisk för den brittiska
propagandan under författaren Bruce Lockharts ledning. Man
arbetade ofta med finare medel än tyskarna och var
noga med att säga sanningen, även om det inte var
hela sanningen man omtalade. Det gjorde den
engelska propagandan mera tillförlitlig och dess
radiosändningar via BBC på 23 språk (med 160000 ord
per dygn) hade oerhörd betydelse som
nyhetsförmedlare, inte minst för de ockuperade länderna
-trots förbud mot avlyssning av engelska sändningar.
Även i Tyskland syns den engelska radion ha haft
många trogna lyssnare, bl. a. av den anledningen att
de som där framträdde talade tyska med engelsk
brytning. Tyskarna däremot lät utlänningar utan
brytning uppträda i sina sändningar till utlandet
och de betraktades av många som »förrädare».
Den allierade propagandan kom efter hand att
hämmas av det krav på ovillkorlig kapitulation, som
högsta krigsledningen beslutat. Därmed hade man få
möjligheter att ge några tröstande alternativ eller
att fortsätta taktiken med underblåsande av inre
omvälvningar. Bättre utgångspunkt hade den
amerikanska propagandan mot Japan, som leddes av
Alexander Leighton. I den riktade man sig till det japanska
folket och försökte bl. a. underblåsa dess misstro till
de egna militaristerna och tala om hopplösheten i
den militära situationen. Man sade också att målet
inte var att förslava japanerna utan att befria dem
från de krigshetsande militaristerna. Samtidigt lät
man av religiösa skäl kejsaren bli oantastad. Den
propagandan tycks ha haft stark verkan, och
atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki hade inte i och
för sig nedbrytande moralisk effekt utan blev
kulmen på den långa bearbetning, som gått ut på att
visa att kriget var förlorat.
I Koreakriget finslipades propagandavapnen
ytterligare. Bland annat använde man sig av
specialbomber med flygblad, vilka var och en kunde ta ca
40 000 exemplar. Man räknar med att FN-sidan åren
1950-52 distribuerade omkring 2,5 miljarder
flygblad över Nordkorea. Åtskilliga av dessa flygblad
hade form av passersedlar till motståndarsidan.
Under höstmånaderna 1951 räknade man på FN-sidan
med att ungefär 5/3 av de 200 000 krigsfångarna hade
givit sig enskilt eller i grupp till följd av
propagandan genom flygblad, högtalare och radiosändningar.
Bland det psykologiskt svåraste, när det gäller
propagandan, är att dementera de rykten fienden
sprider. Man såg exempel på detta i början av andra
världskriget, när vägarna i Belgien och Norra
Frankrike fylldes av flyktingar som hindrade
trupprörelserna. Om det har kommit ut ett rykte att en stad
är nedbränd och att befolkningen har flytt, kan man
i varje fall i krigstid inte nöja sig med att enbart
säga att det är fel. Som motpropaganda måste man
komma med mera verkningsfulla medel såsom t. ex.
beskrivningar av hur stor tillslutning det var till
Barnens Dag i staden och hur rikt dekorerade de
föregivet sönderbombade husen var. - Propagandan har
sådan effekt att den måste motverkas genom
kraftiga och realistiska motsuggestioner.
Sverige och propagandan
Det är självklart att propaganda även
förekommer i olika former i Sverige. I samband med politiska
val blir det ofta affischkrig och olika slagord
lanseras i kampen om rösterna. För svensk export och
Sverige som turistland bedrivs det propaganda i
många former, närmast hänförliga till reklamen.
Under andra världskriget fördes en ganska omfattande
statlig propaganda för att stärka värnkraften, hejda
hamstringen, få folk att teckna på försvarslånen,
samla skrot eller akta sig för att prata bredvid
munnen (»En svensk tiger» och »Spionen lägger pussel»).
Som ett led i Sveriges försvarsberedskap har också
en upprustning av propagandaorganisationen ägt
rum. Denna baserar sig på det utlåtande som 1953
avgavs av 1950 års kommitté för utredning av det
psykologiska försvaret. 1954 tillsattes
medlemmarna i det statliga organ, som under ledning av prof.
Gunnar Heckscher skall handha den svenska
propagandan. Därvid har man i viss utsträckning beaktat
de krigförande ländernas erfarenhet att författare,
tidningsmän och reklamfolk är bättre propagandister
än ämbetsmän och organisatörer. I anslutning till
utredningen har en sociologisk kartläggning utförts
av docent Gösta Carlsson för att klarlägga hur mycket
och vad man läser i tidningar eller hör i radio. Denna
undersökning är grundläggande för hur man skall
lägga upp den svenska propagandan för att den skall
få bästa möjliga effekt.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
