Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pungdjuren och kloakdjuren — sällsamma däggdjur - Vissa pungdjur liknar en del högre däggdjur - Känguru, koala och opossum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2764 PUNG DJUR ______________________________________________________
SÄLLSAMMA DÄGGDJUR
Pungdjuren och kloakdjuren skiljer sig
från de högre däggdjuren bl. a. genom att deras
ungar föds ytterst ofullkomliga. Hos jättekängurun
t. ex., som blir ungefär av manshöjd, är ungarna
vid födelsen så stora som ett finger. De behöver
ett fortsatt skydd av moderdjuret, ytterligt hjälplösa
som de är, och stoppas omedelbart efter födelsen in i
den s. k. pungen, ett hudveck på buksidan av kroppen.
Där är bröstvårtorna belägna. När de nyfödda ungarna
omsluter dessa med munnen, sväller bröstvårtorna
och ungarna blir kvarhängande.
Pungdjuren var betydligt
talrikare i forna tider än nu och
förekom vitt utbredda i hela världen
ända fram till tertiärtidens
början. Då dukade de under för
däggdjuren. I Australien, som på
ett tidigt stadium avskilts från de
övriga kontinenterna, fick
emellertid pungdjuren tillfälle att leva
kvar och utveckla sig i lugn och
ro, emedan här inte fanns några
högre utvecklade däggdjur.
Möjligen har dingon uppträtt mycket
tidigt men som ensam
representant för denna kraftigare
dägg-djurstyp har han inte kunnat
rubba jämvikten. En del i
jämförelsevis sen tid inkomna gnagare har
inte heller lyckats göra det, men
i våra dagar hotas pungdjuren
med utrotning genom hänsynslös
förföljelse av människan och en del av henne
inplanterade rovdjur.
Vissa pungdjur liknar en del högre däggdjur
Av pungdjuren har under tidernas lopp utvecklats
en mängd olika släkten, som i fråga om levnadssättet
visar stor överensstämmelse med de högre
däggdjurs-släktena. Vi kan först och främst dela upp dem i
rovdjur och gräsätare. Men överensstämmelsen går ännu
mer i detalj. Så påminner vombaten om en gnagare
och lever liksom kaninen i jordhålor, pungmården
liknar ett mårddjur, pungvargen en vildhund,
pungekorren den flygande ekorren, pungmullvaden en mullvad
osv. - Denna överensstämmelse är naturligtvis rent
ytlig, en anpassning till miljön ungefär på samma sätt
som fiskens och valens anpassning till vattnet,
varigenom en stor yttre likhet skapats, trots att deras inre
byggnad är så olika. - Pungdjuren visar i
förhållande till däggdjuren inte endast en primitivare
kroppsbyggnad utan även svagare förståndsgåvor.
När pungbjörnens unge blivit så stor att
den inte längre får rum i pungen, klättrar
den upp på moderns rygg, där den
förtroendefullt klamrar sig fast kring hennes
bals under den svindlande färden bland
trädkronorna.
Utom i Australien förekommer pungdjur även i
Amerika med några släkten, framför allt pungråttor,
i den sydliga delen av kontinenten och i
Mellanamerika. En enda art, opossum, finns även i Nordamerika.
Känguru, koala och opossum
Till de mest kända av pungdjuren hör känguruerna,
Australiens karaktärsdjur. Det finns ett stort antal till
utseende och levnadssätt vitt skilda känguruarter. De
minsta är inte större än en råtta. Den största, röda
jättekängurun, är högre än en
människa, när den sitter på sin
trefot, som bildas av de två
bakbenen och svansen, och den grå
jättekängurun blir något mindre.
Karakteristiskt för känguruerna
är de starkt förlängda bakbenen,
lång, kraftig svans och en
egendomlig tanduppsättning.
Känguruerna, som samtliga är växtätare,
förekommer över hela Australien.
De stora arterna jagas ivrigt,
vil-• ket framtvingat vissa
skyddsåtgärder för att hindra utrotning.
Ändå mera känd än kängurun
är den 60 cm långa pungbjörnen.
Den av alla barn så högt älskade
teddybjörnen är nämligen en
lek-sakskopia av pungbjörnen. Detta
förtjusande, vänliga och harmlösa
djur har blivit utsatt för en så
hänsynslös förföljelse att man
fruktat att det skulle bli helt utrotat. Samtidigt med
förföljelsen angreps djuren under slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet av svåra epidemier som
decimerade dem fruktansvärt. En författare skriver om
pungbjörnen eller koalan, som den också kallas:
»Koa-lan vinner allas hjärtan, om man undantager de
okänsliga, hårdhjärtade pälsjägarna som har tagit en
dryg tull av arten och nära nog utrotat den från vissa
delar av dess utbredningsområde». Numera är
pungbjörnen fridlyst inom en stor del därav, och man
hoppas kunna rädda den undan förintelsen. Något som i
hög grad bidrar till koalans lekfulla charm är honans
omvårdnad av sin unge. Efter tre månaders vistelse i
moderns pung kryper den upp på hennes rygg, där
den klamrar sig fast, lugnt och tryggt, i ännu tre
månaders tid.
Pungbjörnen är mycket specialiserad i sitt
levnadssätt. Den äter endast blad av vissa arter av
eukalyp-tusträden.
Opossum blir ungefär en halv meter lång och vis-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
