Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rajon — textilindustrins nya råvaror - Rajon - Lanital - Nylon, orlon, dacron - Glasfibrer - Raketvapen — från eldpilar till jaktplansraketer - Raketprojektilen 100 år äldre än kanonen - Den räfflade kanonen avbryter raketvapnets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 79^ RAKETVAPEN
produkterna genom att det inte består av ren
cellulosa utan av en förening mellan cellulosa och
ättiksyra, kallad cellulosaacetat. Acetatrajon är löslig i
aceton och en hel del andra organiska lösningsmedel,
men är olöslig i vatten och mycket svårbrännbar. Vid
framställning pressas en tjockflytande lösning av
cellulosaacetat genom fina hål ut i varm luft.
Härvid avdunstar lösningsmedlet, kvarlämnande en fin
tråd.
Lanital
Lanita’l är en halvsyntetisk fiber framställd av
mjölkäggvita, kasein, genom härdning med
formalde-hyd. UicaVafibern framställs ur majsäggvita och
ardzTfibern ur jordnötens äggvita.
Nylon, orlon, dacron
Syntetfibern nylon är uppfunnen i USA på den
stora firman du Ponts laboratorier under ledning av
W. H. Carothers. Arbetet började 1928 men först 1935
blev den första riktigt användbara produkten
syntetiserad. År 1938 utsändes de första nylontandborstarna
och året därpå tillverkades inte mindre än 64
miljoner nylonstrumpor. Under det andra världskriget
fick nylon framför allt militär användning, t. ex. till
framställning av fallskärmar. Nu har dess
fredsan-vändning åter kommit i förgrunden, särskilt för
tillverkning av textilier. Nylonfibern var det första
lyckade försöket att ur enkla kemiska utgångsmaterial
framställa fibermaterial. Men utvecklingen går snabbt
och redan tillverkas en hel rad olika syntetfibrer, av
vilka de förnämsta förutom nylon är orlon och dacron.
De nya syntetfibrerna har alla mycket goda
egenskaper. De är oöverträffade i slitstyrka, väts
obetydligt av vatten, smutsen lägger sig blott på ytan och kan
lätt tvättas bort. Tvättade plagg torkar på några
timmar, krymper inte och håller sig släta och jämna.
Vävnader av syntetfibrer angrips dessutom inte av mal.
Nylon (uttalas i Sverige nylå’n) tillverkas av
organiska kväveföreningar, som kan framställas av
produkter i stenkolstjära. Vävnader av nylon,
framställda av heldragna fibrer, har ett sidenliknande
utseende. Nylonull är tillverkad av sönderklippta och
till gam spunna fibrer och kallas ofta »spunnet
nylon». Crepe-nylon är tillverkat av tvinnat garn och
är därför elastiskt. Perlon har mycket liknande
sammansättning och egenskaper men tål värme något
sämre. Orlon framställs av akrylnitril och är den
syntetfiber, som till utseende och känsel mest liknar
natursilke. Vävnader av orlon tål sol något bättre än
nylon men värme sämre. Dacron (terylen) är en ester
mellan en organisk syra, tereftalsyra, och alkoholen
glykol. Vävnader av dacron är mycket
motståndskraftiga mot skrynkling samt beständiga mot värme och
syror men inte mot alkalier.
Glasfibrer
På senare år har man lyckats framställa glasfibrer
och glasull av mycket hög kvalitet. De används
framför allt för tillverkning av isoleringsmaterial för
elektricitet, ljud och värme. Glasfiberlaminat är ett tyg
gjort av glasfibrer och impregnerat med plast. Det
används till framställning av skottsäkra västar,
hel-pressade livbåtar m. m.
FRÅN ELD PILAR TILL JAKTPLANS RAK ETER
Raketvapen. Under det andra världskriget
utvecklades ett flertal vapen, grundade på
reaktions-principen, till en hög grad av fulländning.
Propaganda och ryktessmideri spridde häpnadsväckande och
skräckinjagande uppgifter om deras egenskaper och
verkan. De exakta uppgifterna om vapnen omgavs
däremot i det längsta med den strängaste sekretess.
Raketprojektilen 100 år äldre än kanonen
Raketen som vapen är ingen nyhet. Redan på
1200-talet, 100 år innan kanonen uppfanns, använde
kineserna vid försvaret mot mongolerna ett slags
raketprojektiler, som kallades eldpilar. Sedan dess har
olika raketvapen då och då förekommit, men deras
framgång har varit kortvarig. Möjligheterna att
utnyttja dem stötte länge på oöverstigliga svårigheter.
Under 1800-talets förra hälft började dock
engelsmännen att använda raketprojektiler i dittills oanad
mängd. Vid engelska flottans bombardemang av Kö-
penhamn 1807 avsköts minst 20 000 brandraketer,
vilka ödeläde stora delar av staden och sänkte den
danska flottan.
Den räfflade kanonen avbryter raketvapnets
utveckling
När den räfflade kanonen konstruerats vid mitten
på 1800-talet, visade den sig så överlägsen
raketvapnet, framför allt i fråga om precision, att detta
återigen kom helt ur bruk.
Inom de flesta länder fortsatte dock försöken med
raketvapen, ehuru i blygsam skala. Det blev först
under det andra världskriget som det militära intresset
ånyo flammade upp, ty möjligheten att med
utnyttjande av reaktionsprincipen konstruera nya vapen
hägrade. Även i Sverige hade försök med
raketprojektiler ägt rum i början av 1900-talet under ledning av
överstelöjtnant von Unge. Flera av
detaljkonstruktionerna på dennes lufttorped, en projektil av 30 cm ka-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
